Posts tagged ‘Konserter’

augusti 2, 2017

I väntan på Emmylou


Jag har varit orolig för att Emmylou av idag inte ska nå upp till samma höjder som Emmylou av i går. Men den oron har försvunnit. se denna video.

Kanske låter hon inte som förr, men det nya rör mig också i djupet av mitt hjärta.

Så det är med största glädje som jag ger mig till Göteborg och Liseberg för att för fjärde gången få lyssna live till hon som är orsaken till mitt musikintresse.

Etiketter: , ,
juni 26, 2017

Sent men välment


Låt mig säga det med en gång så att det är gjort: Jag hade en rätt så fantastisk kväll på Liseberg förra onsdagen. Men livet i övrigt var mindre fantastiskt. Därav att det tog nästan en vecka innan jag orkade rapportera här.

First Aid Kit motsvarade mina förväntningar med god marginal; som låtskrivare och som sångerskor. På ett enkelt och chosefritt sätt har de lyckats förena den svenska folksjälen med den amerikanska och resultatet är förtjusande. Det är något särskilt med syskon vars tankar och röster förenas i skön harmoni.

Mindre sköna var de puckon i ungefär samma ålder som kvällens artister som med högljutt pladder non stop i drygt en timme lyckades förstöra upplevelsen för min älskade särbo. Varför går man på konsert om man inte vill lyssna?

Nej, jag tänker inte avsluta med att förklara att First Aid Kit visst är country. Musiken talar för sig själv, liksom att de står över dylikt prat. Åtminstone bland de som lyssnar med öppet sinne.

Etiketter: , ,
juni 15, 2017

Kris Kristofferson – Lisebergs Stora Scen 14/6 2017


 

Mitt konsertbesökande har varit ytterst sporadiskt och ibland har det känts som om jag och de betalda recensenterna inte har varit på samma konsert. Så var inte fallet i går. Jag och GP:s skribent var på samma konsert, även om vi drog olika slutsatser av det vi fick uppleva.

Kris är inte längre världens bästa sångare, kanske han aldrig har varit det, men låtarna är större än livet och hör intimt ihop med honom, även om det finns de som har gjort tekniskt bättre tolkningar.

Stämningen var varm och kärleksfull och min bättre hälft, tillika kvällens sällskap, konstaterade att hon aldrig varit på en konsert med så tyst lyssnande publik. Även när han berättade anekdoter, som den välkända om när han med en helikopter som medel fick Johnny Cash att lyssna till hans låtar. Resten är som man säger historia.

Som rebellisk kristen är det hans historier från ett tufft liv (To Beat The Devil, The Silver Tounged Devil And I och Sunday Morning Coming Down) och allra mest hans självutlämnande bön Why Me Lord som berör mest. Då, när han har något riktigt viktigt att säga, blir det viktigaste inte hur han säger det utan att det blir sagt.

Etiketter: , ,
februari 18, 2017

Det kom ett mail


Om man drabbas av idétorka är det bra med lite hjälp. För någon timme sen kom det ett mail från Pontus Juth, Amerikanska Folkmusikföreningen. Han undrade om JP Harris och Chance McCoy kunde vara något för mig, och si det kunde de.

Bra musik kan innebära väldigt många saker för mig och detta är ett av dem. Som om Ralph Peer hade kört vilse i södern, aldrig hittat Carter Family med flera, och den här musiken hade fått utvecklas i lugn och ro minst ett halvsekel till.

Bor ni närheten av Stockholm går det att njuta av dem live den 2 mars: https://billetto.se/en/events/jp-harris-chance-mccoy

Etiketter: , , ,
januari 12, 2017

Polarprisvinnaren Emmylou Harris till Liseberg i sommar


Så stod det i ett pressmeddelande från Liseberg som kom idag. Lite längre ned stod det bland annat så här:

När mottagarna av Polarpriset 2015 presenterades beskrevs hon som ”Föregångaren, förebilden och legenden inom den amerikanska musiken”. Den 3 augusti kommer Emmylou Harris till Lisebergs Stora scen med sin fantastiska låtkatalog och omisskännliga röst.

Då kan man ha en from förhoppning om att få höra en del av den oförglömliga musik som hon gjorde även de första dryga tjugo åren av sin karriär. Musik som gjorde att jag blev musikintresserad och som indirekt är orsaken till att jag sitter och skriver detta.

Här är låtarna som gjorde det för mig och några till:

Etiketter: , ,
oktober 21, 2015

Anna and the Moonshiners


image

Musik är bäst live och kul att det kommer många när det bjuds på country i kulturhuset i Grästorp.

Covers, men personligt.

Etiketter: , ,
april 27, 2015

Till minne av George Jones


I går var det två år sedan George Jones lämnade jordelivet och flyttade hem. Jag funderade på hur jag skulle hylla hnom så länge att det hann att bli en ny dag, och sen kom annat emellan.

Men varför inte hylla hans liv genom denna konsert till minne av hans första femtio år som artist?

Etiketter: ,
november 18, 2014

Det finns ett alternativ


IMG_20141116_205408

I söndags morse kände jag mig halvrisig på grund av en efterhängsen förkylning, så en inbjudan till en singer/songwriter-konsert i närbelägna Nossebro lockade inte så mycket. Jag tyckte att jag redan hade fått min årsdos av svartklädda deppiga farbröder i tjugoårsåldern. Men eftersom Jens och Erik i G2 vad med i kompbandet och jag gärna ville ta chansen att berömma dem för den utmärkta plattan åkte jag ändå dit.

Mina fördomar fick sig en rejäl törn, och det är jag väldigt glad för. Stämningen var uppsluppen, tretton amatörer som skulle kompas av proffs (Anders Rane, klaviatur; Jens Koch, banjo; Erik Igelström, mandolin; Emil Ernebro, gitarr; Johan Mörk, akustisk bas; David Malm, gitarr, pedal steel, trummor) och det jag hörde under repetitionen lät bra.

Och vad har detta med country att göra? Mer än ni anar, mycket doftade country på ett eller annat sätt och vid ett par tillfällen högg det till i bröstet på mig. De rara systrarna som sjöng som änglar och såg ut som ni-vet-vilka-jag-menar och kvinnan som talar med hästar rörde mig till tårar. Så bra och så mycket country utan att de ens anade det, tror jag. Namnen tar jag någon annan gång.

Slutsatsen är att den här typen av arrangemang är något som ger oändligt mycket mer än att åka halva Sverige runt för att ”visa upp sig” utan gage. Att få sina låtar arrangerade av proffs och få framföra dem till riktigt komp, att få stöta och blöta idéer med kollegor även från andra genrer, det är utvecklande. Och jag garanterar, är man tillräckligt bra finns det inga fördomar mot genrer.

Pappa till den här konserten, sjunde upplagan för övrigt, är den lokale musikentrepenören David Malm (den glade mannen på bilden). Han har givetvis tjänat pengar på musik i en rad olika sammanhang, men han brinner också för unga artister och låtskrivares möjligheter att utvecklas. Jag hoppas att han har energi att utveckla den här idén på regional nivå, och kanske någon kan hänga på i andra delar av Sverige?

Etiketter: , ,
augusti 1, 2014

Dwight Yoakam i levande livet


IMG_20140729_015204

Rapporten dröjde, och det sina skäl som hör privatlivet till. Och att rapportera kommer inte att bli lätt.

För det första så har jag väntat på det här tillfället i tjugoåtta år. Någon gång på höstkanten 1986 spelade skivhandlaren K-G en låt för mig från debutplattan. Jag var såld, och vännen T som hade försökt sälja på mig sin skruvade version av vad country är såg rätt illamående ut och förklarade efteråt att “det där spelade han bara för att provocera”. Vilken låt det var– It Won’t Hurt.

För det andra så kom jag till Göteborg trött, hungrig och förbannad av skäl som inte hör till musikens värld.

För det tredje så var det faktiskt en helt underbar konsert. Hett så in i h-e bokstavligt talat och trångt, så inledande Dim Lights Thick Smoke satt fint. Jag garanterar att det var gott om skum belysning och högljudd musik, men dessbättre ingen rök.
Det blev en lång uppvisning i konsten att skriva låtar, arrangera och framföra dem. Låter det trist – inte då. Showen bjöd på lika många överraskningar som något av hans album och den bästa var ett långt mellanspel i Turn It On, Turn It Up, Turn Me Loose bestående av ett knippe Buck Owens-låtar. Ni vet …while we’re dancin’ to an old Buck Owens song…
Trots att det var överfullt med publik hade hela konserten en intim känsla, en i mitt resesällskap sa att det kändes som att vara med i replokalen, och bättre kan det nog knappt sägas.

När kommer han igen?

Etiketter: ,
juli 21, 2014

Glöm inte Dwight Yoakam


ImageProxy

Kanske årets intressantaste konsert. En av de få artister som aldrig gjort en dålig platta, och den hetaste gästartisten just nu: Doug Seegers!

Dwight var en av de artister som gjorde att country blev min musik, så det blir en kväll att minnas – om jag kommer dit.

Hans första platta håller än.

Etiketter: ,
%d bloggare gillar detta: