Archive for ‘Artister’

juli 19, 2018

Mina Reverb Nation-fynd


Bara som en påminnelse om vilka artister jag grävde fram ur den gigantiska hög med förslag jag fick med början för drygt tre månader sen.

Etiketter: , ,
juli 18, 2018

Dew Pendleton “Might as Well Be Me”


Det finns sångare som alldeles för blåögda drar till Nashville och tror att de kan slå igenom helt och hållet på sina egna villkor. Och så finns det de som i likhet med Dew Pendleton lär sig reglerna för framgång, tar intryck och lär sig utan att sälja sin själ.

“Might as Well Be Me” är en smått fantastisk skapelse i gränslandet mellan country, soul och southern gospel. En plats där det just nu skapas mycket bra musik. Dew sjunger med hjärtat utanpå skjortan, kören förstärker glöden och i bakgrunden pumpar en hammondorgel.

Country? Ja, i allra högsta grad. Chris Stapleton får se upp.

Etiketter: ,
juli 9, 2018

Shawn Fenner “Shawn Fenner”


Det är med blandade känslor jag lyssnar på Shawn Fenners album. Å ena sidan måste jag erkänna att jag tycker att det är synd att det inte finns större plats för den här sortens countrymusik i folks medvetande och på radio. Å andra sidan är det positivt med artister som törs gå sin egen väg.

Shawn har en bra, dynamisk baryton som passar utmärkt för den här sortens country. Han levererar med emfas texter som saknar alla spår av att vara PK. Ett brokigt liv och dess konsekvenser, behovet av att bara får vara man och tacksamheten till vår Herre när kärleken äntligen kommer in i hans liv. Tycker ni att det låter som Hank Jr och Toby Keith? Helt riktigt.

Musiken passar som hand i handske. Glöm flörtar med AOR och svårmodiga mollstämda singer/songwriters. Den här musiken är gjord för intimare, väl inrökta lokaler med sågspån på golvet och hönsnät framför scenen. Honky-Tonk, musiken som intellektuella tyckare älskar att hata men som jag bara älskar.

Etiketter: ,
juli 4, 2018

Christina Taylor “American Dreamin’”


Det är en ren slump att jag publicerar detta den 4 juli. Men tänk bara, en ung lovande sångerska framför ett verk om den amerikanska drömmen, komponerat av en invandrare från Australien (Sherrie Austin).

En del människor har ett rätt bra liv, och de behöver också ha någon som sjunger för dem, om deras liv. Som Christina Taylor, som född i Florida just nu lever i sin dröm i Nashville. Och sanna mina ord, mer drömmar och massor av hårt arbete kommer att föra henne en bra bit på vägen.

Det låter lätt, luftigt och drömmande, samtidigt som det är till 100 % trovärdigt och med båda fötterna på jorden.

Etiketter: ,
juli 2, 2018

J.C Andersen “I Go Out”


Det är lätt att falla i fällan att göra en minibiografi av en recension eller presentation, så jag får försöka att låta bli.

Född i Fort Lauderdale flyttade han så småningom till Nashville där han med oändligt tålamod har skaffat sig en anständig karriär.

Två album har det hittills blivit och detta är första singeln från det tredje. Lyriken står med båda fötterna stadigt i countrymusiken, medan musiken lånar en del från arenarocken och det blir faktiskt väldigt bra för att det är han själv som vill att det ska låta så och inte en producent med dollartecken för ögonen. Och förresten är det fortfarande så att fruktbara crossoverproduktioner är en del av countrymusikens historia.

En bra påminnelse om att bara timingen i tid och rum är den rätta går det att göra musiken till sitt levebröd utan att bli kändis. Jag är glad för att jag hittade J.C Andersen bland alla förhoppningsfulla artister på ReverbNation.

Etiketter: ,
juni 29, 2018

Jag är så glad att jag är svensk


… och glad för att svenskar kan lyckas i Nashville. Gå hit och titta på videon:
https://studio.idg.se/2.1078/1.704487/svensk-musiker-i-nashville-arets-hojdpunkter

Med sk-tsnack kan man komma en liten bit på väg, med medvetet och hårt arbete hur långt som helst. Lycka till, David!

Etiketter: ,
juni 26, 2018

Caryn Lee Carter “White Trash Without A Trailer”


Detta är bland det bästa jag har hört på väldigt länge. Fem utmärkta egna låtar som lovar mycket, ja kanske till och med ett majorkontrakt om rätt person får höra dem.

Vid tjugotre års ålder med inget annat än en kärlek till musiken och ett otal historier att berätta började hon skriva. Några år senare har hon en imponerande katalog med hundratals låtar, denna EP och en video baserad på titellåten.

Caryn Lee Carter brottas inte med en konstlad dialekt och företeelser som hon inte kan relatera till. Texterna handlar om livet i den djupaste södern; hjärtesorger som inte vill läka, ny kärlek, längtan till ett bättre liv och stoltheten hos de som blev kvar.

Musikaliskt är det mycket som är hämtat från den traditionella gospeln och musiken från de rökiga bergen som hon exponerades för som barn. Nu varsamt uppdaterad med en gnutta countrypop och en tydlig underton av Americana.

Etiketter: ,
juni 25, 2018

Brian Mallery “Keepin It Country”


“I’d Sure Like To Try’em On”, titeln på första spåret är en något uppkäftig replik på George Jones eviga fråga “Who’s Gonna Fill Their Shoes”. Brian Mallery har all rätt i världen att prova de berömda skorna och jag garanterar att de passar bra.

“I’m A Survivor” är en annan George Jones-låt som han borde kunna relatera till. En olycka som sånär hade kunnat ända hans liv och en karriär som inte vill lyfta till de höjder han förtjänar trots att han egentligen gjort allt rätt.

Hur låter det då? Ja, till skillnad från många andra sångare i den traditionella fåran är Brian Mallery mångsidig. Det är inte bara honky-tonk, sågspån på golvet och ett dj-kla håligång; inte heller bara eftertänksamma ballader; och han drar sig inte för att flörta om än aldrig så lite med sjuttiotalets countryrock.

Alltihop med stilsäkerhet, värdighet och värme. Visst kan man anstränga sig för att hitta likheter med andra sångare, men det är hans eget verk och det är bra nog.

Etiketter: ,
juni 21, 2018

Kim Carson “Enough Heart Left To Break”


”Don’t Fear The Twang”. Så lyder Kim Carsons valspråk och det märks redan i inledningen av första spåret att det inte är en läpparnas bekännelse utan blodigt allvar. Musik med väldigt lite av finstämd lyrik, men desto mer av sågspån, rök och alkohol. Musik som intellektuella som har gjort sig en bild av hur countrymusik ska vara älskar att hata.

Det är inte musik för arenor med sittande publik som räknas i tusental utan mest för de hårdaste honky-tonken “…from Luckenbach, Texas to the Florabama.” som det står i hennes presentation – dansande publik och ett dj-kla hålligång. Samt inte så sällan i mellaneuropa!

Alltsammans framförs med en klar och stark stämma, arrangerat på klassiskt vis och med klassisk instrumentering. En godbit för de som vill att country ska låta som förr.

Etiketter: ,
juni 19, 2018

Cody Wolfe “Don’t Blame Your Drunk On Me”


25 år och med ett utseende som går hem hos lyssnare i kjol. Då tänker man genast bro country och inget kunde vara mer fel.

Till en spöklik bakgrund och med en röst som bär ända fram berättar han en svart historia om fylleångest och om någon som har svikit, om det är en nära vän eller en flickvän framgår inte och egentligen har det ingen betydelse.

En klassisk countryballad klädd i lite modernare kläder. Med ett annat arrangemang hade den passat Jones eller Strait, men nu låter den så här och det ger mersmak.

Etiketter: , ,
%d bloggare gillar detta: