Archive for ‘Artister’

september 15, 2017

Amerikanska original


Två amerikanska original, en kunde knappt engelska före tjugo års ålder och en … Ja, människor utan hyfs hade sagt något som rimmar på Greger. Dessutom, skulle jag tro, katoliker båda två.

Etiketter: ,
september 12, 2017

Lägstanivån


Och vad menar han med det? Exakt vad han skriver. Ibland tycker jag att Conrad Fisher är ganska fantastisk, ändå sitter an i sitt hus norröver och jobbar stenhårt på sitt genombrott i stället för att leva på sin musik söderöver. Fast ett framträdande på The Bluebird Café är ett bra steg på vägen.

Vilken svensk blir nästa med ett kontrakt därborta?

Etiketter: ,
september 8, 2017

Ytterligare anledningar att lyssna på Carter Family


Jag har snöat in ordentligt på Carter Family de senaste veckorna. Mer än tidigare och det har sina skäl.

Det händer inte så sällan att någon ber mig om en lista på mina xx bästa countrylåtar genom tiderna, vilket är lite marigt för mig som älskar det allra äldsta; likaså det mesta som Hank Williams gjorde; för att inte tala om mitten av åttiotalet till mitten av nittiotalet som verkligen är min epok. Är frågeställarna kalenderbitare snarare än musikälskare, som undrar över bristen på sextio- och sjuttiotalsmusik, och dessutom sågar min favoritperiod jämns med fotknölarna är det slut där. Annars följer intressanta följddiskussioner…
Då är det skönt att veta att en av de sex första låtarna som spelades in när country blev country fortfarande platsar på vilken av mina listor som helst.

Det finns ändå en viktigare anledning att lyfta fram den här låten. Carter Family är och förblir för mig en mycket bra kristen grupp som säger som det är på ett rakt och tydligt sätt. Något att lyssna till och reflektera över när livet är en kamp.

september 5, 2017

En dold skatt


Andreas Johansson, som går under artistnamnet Don Redmon bör uppmärksammas. Främst för att han är en av få svenska artister som fattar vad country går ut på, men också för att han med varsam hand har countryfierat och tolkat flera älskade psalmer.

Känner ni iden den här? Det är min favorit.

Etiketter: , ,
augusti 22, 2017

The Carter Family Fold–det var här det började


Ja, kanske inte exakt. Men med början här kan du få basinformation och leta vidare. Få hjälp att förstå vad det var som formade människorna som formade musiken; att se platserna där de levde och verkade.

Märkligt att ingen av deltagarna i “Verandan” har varit här. Drygt femtio mil är inget avstånd om den rätta viljan finns.

Etiketter: ,
augusti 17, 2017

Bobby Bare “Things Change”


Things Change, just det och ibland är det bara att förhålla sig till det. Endera genom att stilla lägga sig ned och dö, gnälla över det man inte gillar, eller hitta sin egen plats i den nya verkligheten.

Titellåten ger vid handen att Bobby Bare har valt det första spåret; han klagar över att det är kvinnor som styr världen och att allt ändrar som om man sluter ögonen för så mycket som ett ögonblick. Sen kommer han till sans och konstaterar att det mesta ändrar sig till det bästa om man bara har tålamod.

Det känns som en bra programförklaring av en drygt åttioårig ikon som har set det mesta och ännu har en del kvar att berätta. I stället för att gnälla över hur countrymusiken har blivit visar han genom ett knippe väl valda låtar hur den borde vara.

En titel som “Where Did It Go” må andas förtvivlan, men svaret kommer i hans evergreen “Detroit City”. Chris Stapleton hjälper till med sången och vi får ett bra bevis för att “det” har gått vidare till en ny generation.

Etiketter: ,
augusti 13, 2017

Wheeler Walker Jr “Ol’ Wheeler”


Jag tror fortfarande inte på själavandring, men efter att ha lyssnat på rubricerat album funderar jag på om oroliga själar kan ta sin boning i oskyddade kroppar. “Ol’ Wheeler” är nämligen något som Errol Leonard Norstedt hade kunnat gjort om han hade varit amerikan.

Melodierna är stilsäkra, en bit över genomsnittet, och i några fall riktigt, riktigt bra. Men det räcker inte.

Lyriken är centrerad runt de kroppsdelar som gör oss till män respektive kvinnor, samt de aktiviteter man kan använda dessa till. Det finns säkert de som tycker att det är roligt – jag gör det inte.

Etiketter: ,
augusti 13, 2017

Spencer Branch “Bury Me Beneath the Willow”


Närmare countrymusikens rötter tror jag inte att det finns någon som kommer i år 2017.

Etiketter: ,
augusti 12, 2017

Lady Antebellum “Heart Break”


Nej, jag tycker inte att detta låter som country, inte det minsta. Inte om country bara kan låta på ett enda sätt och eventuella avvikelser ska förkastas.

Men om man accepterar att ingen levande genre kan existera i ett vakuum utan influenser och att de dessutom mår bra av stötas och blötas mot dessa finns det plats för lättviktig popcountry. Lite lagom hos mig, mer hos andra, medan det finns de som sväljer allt med hull och hår. Eller förkastar allt.

Lyriken räddar mycken popcountry, så även här. Ja, det är rentav så att de bär stora delar av albumet. Som om det skulle behövas med Hillary Scott vid mikrofonen, förutom att han kan få telefonkatalogen att låta som musik, är hon också en försäkring mot infantil bro-country.

Var tionde låt sådär, i radioflödet, är lagom för mig.

Etiketter:
augusti 9, 2017

Glenn Campbell “Adios”


Jag hade befarat det värsta, att Adios inte skulle bli det värdiga avsked han hade förtjänat, men det blev det. En ändpunkt för en drygt sextioårig som fick en bitter sista period, när en av de värsta sjukdomar man kan tänka sig bit för bit gjorde slut på det sista han hade av magi, sångröst och minnen.

Jag lyssnar och inser att han var rätt så mycket större än vad jag insåg i hans kraft dagar. Jag och många andra.

Etiketter: ,
%d bloggare gillar detta: