Posts tagged ‘Live’

januari 29, 2018

Kenny Chesney ”Live In No Shoes Nation”


Med tanke på att Live In No Shoes Nation blev hans sista album inom Sony BMG-sfären kanske det passar riktigt bra att jag skriver den här kommentaren alldeles för sent, då en del frågetecken har hunnit rätas ut under resans gång.

Titeln, som hänvisar till hans hit, No Shoes, No Shirt, No Problem, ser jag som en hälsning till den sorglösa delen av den amerikanska medelklassen. De har också rätt till sin musik och den har han gett den.

Sen har vi den gigantiska låtlistan som han offentliggjorde i förväg. Trettio låtar, det låter som en Greatest Hits-box och det är det i viss mån. Skillnaden är att det är hans testamente över de senaste femton åren, live.

Till sist listan över gästartister: Taylor Swift, Eric Church, Zac Brown Band, Old Dominion, David Lee Murphy, Grace Potter, Dave Matthews, and Mac McAnally. ”Det är väl inte country”, hör jag en del kritiska röster ropa. Nähä, men tänk om det för en gångs skull inte har någon betydelse? Tänk om det räcker med att det är bra musik. Och för femtioelfte gången, ska svenskar sätta sig till doms över en amerikansk musikform?

Kenny Chesney är som liveartist tydligare än i inspelad form. När han är som mest country, i de eftertänksamma balladerna, är han en värdig arvtagare till George Strait. Tillsammans med Eric Church i When I See This Bar tar han upp kampen med Steve Earle på dennes hemmaplan. Och när han lockar Taylor Swift att visa en rockigare sida i Big Star är det helt enkelt bara bra.

Skulle tro att Live In No Shoes Nation blir en av mina bilåkarplattor, när sommaren väl kommer.

Etiketter: , ,
december 19, 2017

I adventstid med Inger Nordström


Vet inte hur många mil jag har kört sammanlagt de senaste snart trettio åren för att lyssna till vännen I i olika konstellationer, men det är många.

I söndags räckte det med en resa till Tun, cirka tio kilometer bort. Tiden vi befinner oss i färgade programmet, och även om det inte var 100% jul eller advent så var det vackert, stämningsfullt och passande. Se klippet!

Intressant var det också att höra Ingers yngsta dotter offentligt “på riktigt” för första gången. Hon har en bit att gå, men det är ingen problem med riktningen och det kommer att gå undan.

Etiketter: , ,
december 14, 2017

The Queen of Rock n’ Roll


IMG_20171213_201012

Linda Gail Lewis, syster till ni-vet-vem och det märks. En konsert som jag fick av mina älskade och som skulle ha ägt rum på min födelsedag blev en mycket lyckad upplevelse. En och en halv timme som förutom rock innehöll åtskilligt av country och gospel. Allt serverat i ett intimt vardagsrumsformat, med alldeles sanna anekdoter och annat mellansnack.

Allt detta ägde rum på det utmärkta fiket/restaurangen Gula Huset i Brålanda. Klicka på länken så kommer ni till ett inlägg jag skrev om stället i fjol. Allt jag skrev gäller fortfarande, och vare sig det man kan få i magen eller deras musikprogram är något man vill missa.

Etiketter: ,
augusti 4, 2017

Emmylou Harris live på Liseberg


IMG_20170803_212224

Återigen var jag och den lokale recensenten på samma konsert. Jan Anderssons ord i GP hade kunnat vara mina. Men då hade jag gjort det alldeles för enkelt för mig.

Då hade jag inte, för femtioelfte gången, kunnat skriva om den snart trettiofemåriga musikaliska kärleksaffär, som har påverkat hur jag ser på musik över huvud taget; inte hur den understundom grumlat mitt omdöme.

Inte heller om hur jag planerat att be vännen I sjunga en av hennes låtar på mitt framtida bröllop. Eller som när jag i fjol svårt hjärtsjuk började fundera på vilken låt som hade passat på min begravning.

Det jag fick uppleva igår var lagom, och i bland är lagom bäst. Som i en lagom blandning av hennes egna låtar och hennes tolkningar av andras verk.

O-lagom (!) var Mary Anne Kennedy och Pam Rose grymma insatser som musiker och körsång.. Icke att förglömma basisten Chris Donohues stabila grundkomp.

Som styvnackad fan hoppas jag att det inte var sista gången jag fick uppleva henne, och nästa gång får det gärna vara ett mindre ställe med ett komplett bluegrassband.

Etiketter: ,
juni 26, 2017

Sent men välment


Låt mig säga det med en gång så att det är gjort: Jag hade en rätt så fantastisk kväll på Liseberg förra onsdagen. Men livet i övrigt var mindre fantastiskt. Därav att det tog nästan en vecka innan jag orkade rapportera här.

First Aid Kit motsvarade mina förväntningar med god marginal; som låtskrivare och som sångerskor. På ett enkelt och chosefritt sätt har de lyckats förena den svenska folksjälen med den amerikanska och resultatet är förtjusande. Det är något särskilt med syskon vars tankar och röster förenas i skön harmoni.

Mindre sköna var de puckon i ungefär samma ålder som kvällens artister som med högljutt pladder non stop i drygt en timme lyckades förstöra upplevelsen för min älskade särbo. Varför går man på konsert om man inte vill lyssna?

Nej, jag tänker inte avsluta med att förklara att First Aid Kit visst är country. Musiken talar för sig själv, liksom att de står över dylikt prat. Åtminstone bland de som lyssnar med öppet sinne.

Etiketter: , ,
juni 15, 2017

Kris Kristofferson – Lisebergs Stora Scen 14/6 2017


 

Mitt konsertbesökande har varit ytterst sporadiskt och ibland har det känts som om jag och de betalda recensenterna inte har varit på samma konsert. Så var inte fallet i går. Jag och GP:s skribent var på samma konsert, även om vi drog olika slutsatser av det vi fick uppleva.

Kris är inte längre världens bästa sångare, kanske han aldrig har varit det, men låtarna är större än livet och hör intimt ihop med honom, även om det finns de som har gjort tekniskt bättre tolkningar.

Stämningen var varm och kärleksfull och min bättre hälft, tillika kvällens sällskap, konstaterade att hon aldrig varit på en konsert med så tyst lyssnande publik. Även när han berättade anekdoter, som den välkända om när han med en helikopter som medel fick Johnny Cash att lyssna till hans låtar. Resten är som man säger historia.

Som rebellisk kristen är det hans historier från ett tufft liv (To Beat The Devil, The Silver Tounged Devil And I och Sunday Morning Coming Down) och allra mest hans självutlämnande bön Why Me Lord som berör mest. Då, när han har något riktigt viktigt att säga, blir det viktigaste inte hur han säger det utan att det blir sagt.

Etiketter: , ,
mars 8, 2017

Only in America


Cajun och country på ett väckelsemöte i Sverige? Inte så troligt, men i USA går det bra. Vilket sätt att förpacka ett viktigt budskap!

Etiketter: , , ,
februari 18, 2017

Det kom ett mail


Om man drabbas av idétorka är det bra med lite hjälp. För någon timme sen kom det ett mail från Pontus Juth, Amerikanska Folkmusikföreningen. Han undrade om JP Harris och Chance McCoy kunde vara något för mig, och si det kunde de.

Bra musik kan innebära väldigt många saker för mig och detta är ett av dem. Som om Ralph Peer hade kört vilse i södern, aldrig hittat Carter Family med flera, och den här musiken hade fått utvecklas i lugn och ro minst ett halvsekel till.

Bor ni närheten av Stockholm går det att njuta av dem live den 2 mars: https://billetto.se/en/events/jp-harris-chance-mccoy

Etiketter: , , ,
januari 12, 2017

Polarprisvinnaren Emmylou Harris till Liseberg i sommar


Så stod det i ett pressmeddelande från Liseberg som kom idag. Lite längre ned stod det bland annat så här:

När mottagarna av Polarpriset 2015 presenterades beskrevs hon som ”Föregångaren, förebilden och legenden inom den amerikanska musiken”. Den 3 augusti kommer Emmylou Harris till Lisebergs Stora scen med sin fantastiska låtkatalog och omisskännliga röst.

Då kan man ha en from förhoppning om att få höra en del av den oförglömliga musik som hon gjorde även de första dryga tjugo åren av sin karriär. Musik som gjorde att jag blev musikintresserad och som indirekt är orsaken till att jag sitter och skriver detta.

Här är låtarna som gjorde det för mig och några till:

Etiketter: , ,
december 13, 2016

Café Gula Huset


Nu blir det ganska off-topic, men det är min blogg så jag gör vad jag vill Ler

Den gamla prästgården har av ett ambitiöst par förvandlats till en liten pärla med god hemlagad mat och dito bakverk. Inte minst dagensmenyn imponerar, allt är tillagat på plats och ställe i Brålanda. Inget uppvärmt fabrikstillverkat käk från Källby inte.

För många är nog detta ett typisk sommarställe, men jag tycker nog att det med sin charmiga inredning och gemyt passar väl så bra att värma upp en frusen vinterdag.

Lätt att hitta är det också. Kommer ni söderifrån på E45 är det cirka 700 meter efter en stor och välkänd kedjas vägkrog, fast på höger sida.

Det bästa sparar jag till sist. Gula Huset är en pärla även när det gäller levande musik och tillräckligt med country för att vara intressant för den här bloggen. Utbudet imponerar, men när populära artister är på besök gäller det att vara tidig med biljetterna.

Etiketter: , ,
%d bloggare gillar detta: