Posts tagged ‘Live’

september 22, 2018

Cody Jinks


 

Med tanke på att väder och vind är nyckfulla i mina trakter så här års så kan det vara på plats med en Cody Jinks även här. Han balanserar på gränsen mellan trendigt och traditionellt med förtjänst:

Etiketter: , ,
september 19, 2018

Rörd till tårar


 

Jag kan bli rörd till tårar av bra musik och Martina McBride har bidragit med en hel del material. Den här exempelvis:

Etiketter: , ,
september 17, 2018

Ett bra ställe att njuta av musik på


När andan faller på är Pustervik sveriges tuffaste honky-tonk:

Ett imponerande utbud av country och americana.

Etiketter: , , ,
september 15, 2018

Att hålla kärleken vid liv


För att hålla kärleken till musik vid liv måste man då och då ge den näring. Det kan vara lite ny musik i inspelad form eller en konsert.

Det var exakt vad jag gjorde i onsdags kväll när jag såg ungdomshjälten Sid Griffin live i Borås. Det var på en och samma gång glädjande och skrämmande att inse att flera av hans låtar har varit med mig i halva mitt liv, som en felande länk mellan rotrock och country.

Titta, lyssna och njut.

Etiketter: , ,
januari 29, 2018

Kenny Chesney ”Live In No Shoes Nation”


Med tanke på att Live In No Shoes Nation blev hans sista album inom Sony BMG-sfären kanske det passar riktigt bra att jag skriver den här kommentaren alldeles för sent, då en del frågetecken har hunnit rätas ut under resans gång.

Titeln, som hänvisar till hans hit, No Shoes, No Shirt, No Problem, ser jag som en hälsning till den sorglösa delen av den amerikanska medelklassen. De har också rätt till sin musik och den har han gett den.

Sen har vi den gigantiska låtlistan som han offentliggjorde i förväg. Trettio låtar, det låter som en Greatest Hits-box och det är det i viss mån. Skillnaden är att det är hans testamente över de senaste femton åren, live.

Till sist listan över gästartister: Taylor Swift, Eric Church, Zac Brown Band, Old Dominion, David Lee Murphy, Grace Potter, Dave Matthews, and Mac McAnally. ”Det är väl inte country”, hör jag en del kritiska röster ropa. Nähä, men tänk om det för en gångs skull inte har någon betydelse? Tänk om det räcker med att det är bra musik. Och för femtioelfte gången, ska svenskar sätta sig till doms över en amerikansk musikform?

Kenny Chesney är som liveartist tydligare än i inspelad form. När han är som mest country, i de eftertänksamma balladerna, är han en värdig arvtagare till George Strait. Tillsammans med Eric Church i When I See This Bar tar han upp kampen med Steve Earle på dennes hemmaplan. Och när han lockar Taylor Swift att visa en rockigare sida i Big Star är det helt enkelt bara bra.

Skulle tro att Live In No Shoes Nation blir en av mina bilåkarplattor, när sommaren väl kommer.

Etiketter: , ,
december 19, 2017

I adventstid med Inger Nordström


Vet inte hur många mil jag har kört sammanlagt de senaste snart trettio åren för att lyssna till vännen I i olika konstellationer, men det är många.

I söndags räckte det med en resa till Tun, cirka tio kilometer bort. Tiden vi befinner oss i färgade programmet, och även om det inte var 100% jul eller advent så var det vackert, stämningsfullt och passande. Se klippet!

Intressant var det också att höra Ingers yngsta dotter offentligt “på riktigt” för första gången. Hon har en bit att gå, men det är ingen problem med riktningen och det kommer att gå undan.

Etiketter: , ,
december 14, 2017

The Queen of Rock n’ Roll


IMG_20171213_201012

Linda Gail Lewis, syster till ni-vet-vem och det märks. En konsert som jag fick av mina älskade och som skulle ha ägt rum på min födelsedag blev en mycket lyckad upplevelse. En och en halv timme som förutom rock innehöll åtskilligt av country och gospel. Allt serverat i ett intimt vardagsrumsformat, med alldeles sanna anekdoter och annat mellansnack.

Allt detta ägde rum på det utmärkta fiket/restaurangen Gula Huset i Brålanda. Klicka på länken så kommer ni till ett inlägg jag skrev om stället i fjol. Allt jag skrev gäller fortfarande, och vare sig det man kan få i magen eller deras musikprogram är något man vill missa.

Etiketter: ,
augusti 4, 2017

Emmylou Harris live på Liseberg


IMG_20170803_212224

Återigen var jag och den lokale recensenten på samma konsert. Jan Anderssons ord i GP hade kunnat vara mina. Men då hade jag gjort det alldeles för enkelt för mig.

Då hade jag inte, för femtioelfte gången, kunnat skriva om den snart trettiofemåriga musikaliska kärleksaffär, som har påverkat hur jag ser på musik över huvud taget; inte hur den understundom grumlat mitt omdöme.

Inte heller om hur jag planerat att be vännen I sjunga en av hennes låtar på mitt framtida bröllop. Eller som när jag i fjol svårt hjärtsjuk började fundera på vilken låt som hade passat på min begravning.

Det jag fick uppleva igår var lagom, och i bland är lagom bäst. Som i en lagom blandning av hennes egna låtar och hennes tolkningar av andras verk.

O-lagom (!) var Mary Anne Kennedy och Pam Rose grymma insatser som musiker och körsång.. Icke att förglömma basisten Chris Donohues stabila grundkomp.

Som styvnackad fan hoppas jag att det inte var sista gången jag fick uppleva henne, och nästa gång får det gärna vara ett mindre ställe med ett komplett bluegrassband.

Etiketter: ,
juni 26, 2017

Sent men välment


Låt mig säga det med en gång så att det är gjort: Jag hade en rätt så fantastisk kväll på Liseberg förra onsdagen. Men livet i övrigt var mindre fantastiskt. Därav att det tog nästan en vecka innan jag orkade rapportera här.

First Aid Kit motsvarade mina förväntningar med god marginal; som låtskrivare och som sångerskor. På ett enkelt och chosefritt sätt har de lyckats förena den svenska folksjälen med den amerikanska och resultatet är förtjusande. Det är något särskilt med syskon vars tankar och röster förenas i skön harmoni.

Mindre sköna var de puckon i ungefär samma ålder som kvällens artister som med högljutt pladder non stop i drygt en timme lyckades förstöra upplevelsen för min älskade särbo. Varför går man på konsert om man inte vill lyssna?

Nej, jag tänker inte avsluta med att förklara att First Aid Kit visst är country. Musiken talar för sig själv, liksom att de står över dylikt prat. Åtminstone bland de som lyssnar med öppet sinne.

Etiketter: , ,
juni 15, 2017

Kris Kristofferson – Lisebergs Stora Scen 14/6 2017


 

Mitt konsertbesökande har varit ytterst sporadiskt och ibland har det känts som om jag och de betalda recensenterna inte har varit på samma konsert. Så var inte fallet i går. Jag och GP:s skribent var på samma konsert, även om vi drog olika slutsatser av det vi fick uppleva.

Kris är inte längre världens bästa sångare, kanske han aldrig har varit det, men låtarna är större än livet och hör intimt ihop med honom, även om det finns de som har gjort tekniskt bättre tolkningar.

Stämningen var varm och kärleksfull och min bättre hälft, tillika kvällens sällskap, konstaterade att hon aldrig varit på en konsert med så tyst lyssnande publik. Även när han berättade anekdoter, som den välkända om när han med en helikopter som medel fick Johnny Cash att lyssna till hans låtar. Resten är som man säger historia.

Som rebellisk kristen är det hans historier från ett tufft liv (To Beat The Devil, The Silver Tounged Devil And I och Sunday Morning Coming Down) och allra mest hans självutlämnande bön Why Me Lord som berör mest. Då, när han har något riktigt viktigt att säga, blir det viktigaste inte hur han säger det utan att det blir sagt.

Etiketter: , ,
%d bloggare gillar detta: