Posts tagged ‘Konserter’

juni 28, 2014

Fullt drag


image

Marti Brom håller igång.

Etiketter: ,
april 1, 2014

Nya datum för Dwight


mep-logotyp-2013

Dwight Yoakam är bokad för tre konserter i Skandinavien den 25-27 juli i Seljord, Dalhalla, Göteborg och biljetterna är redan släppta. 
Nu måste alla konserterna flyttas fram en dag på grund av filminspelningar med Dwight Yoakam. Det är en stor tv-serie som spelas in i USA som heter  ”Under the Dome”, som är baserad på Stephen King’s bestseller och i sommar börjar den andra säsongen av tv-serien på amerikanska CBS.

Nya datum för Skandinavien!
Lördag 26 juli – SELJORD, Countryfestivalen
Söndag 27 juli – RÄTTVIK, Dalhalla 
Måndag 28 juli – GÖTEBORG, Trädgår’n

Köpta biljetter gäller för de nya datumen och övrig info lämnas av respektive inköpsställe.

Etiketter: , ,
mars 19, 2014

Brad Paisley i Göteborg den 23/3


Jag fick ihop livspusslet, så på söndag drar jag till Göteborg för att se Brad live för tredje gången. Första gången var på Grand Ole Opry år 2000, samma helg som han blev invald. Det ni!

Jag ser också farm emot att få stifta bekantskap med hans uppvärmare Chris Young, en mycket bra sångare och låtskrivare från det yngre gardet.

Recension av Brad Paisleys “Wheelhouse”

Recension av Chris Youngs “A.M”

Etiketter: ,
februari 23, 2014

Dwight Yoakam till Sverige i sommar


mep-logotyp-2013

Ytterligare ett besök av en av mina hjältar, en som har varit med mig så länge att det faktiskt till och med är sen före country blev min genre. Mannen som har gjort flera udda album,  men aldrig ett enda dåligt. Samt den naturlige tronföljaren till västkustens giganter som Buck Owens och Merle Haggard.

Vilket jag tycker är hans bästa album? Bläddra i bloggen så hittar ni svaret!

Etiketter: , ,
februari 20, 2014

Brad Paisley i Göteborg den 23/3


Nu är han här igen och det blir nog en kväll att minnas. Och inte blir det dyrare än att åka på med tveksamt innehåll …De  seriösa festivalerna återkommer jag till när jag får veta programmen.

Hur jag än vänder och vrider på det så är artistbesök av det här slaget bland det bästa som kan hända för att banka in countrymusiken i medvetandet på vanligt folk, så att svenska nöjesarrangörer törs satsa på svenska artister som är seriösa med sin musik.

Tidigare om Brad:

Recension av Wheelhouse

Konsert i Göteborg 2011-08-27

Recension av This Is Country Music

Etiketter:
november 30, 2013

Brad Paisley hit igen!


image001 (1)

Om Merle Haggard har hjälpt mig igenom svåra tider så har Brad paisley gett mig något att se fram emot. När konserten dessutom omfattar ytterligare en het artist så kan det inte bli så mycket bättre.

 

Jag återkommer med en lista med i mitt tycke bortglömda pärlor med Brad.

Etiketter: ,
oktober 2, 2013

Är country på väg att bli en konsertgenre?


Ok för att många av de countryartister som har besökt Sverige de senaste åren eller är på väg hit lutar åt den poppigare kanten, men att countrymusiken är på väg att dö i Sverige vägrar jag skriva under på. Nästa besökare som kommer att märkas är The Band Perry som kommer hit i november:

Sen har jag fått tydliga signaler som säger att det är nya och nytänkande aktörer på gång bland festivalerna. Plus dito klubbar … Stay Tuned som det heter på det amerikanska språket.

januari 13, 2013

Various Artists “We Walk The Line”


 

På grund av tekniska svårigheter förknippade med Bluray-formatet dröjde det innan jag kunde se närmare denna produkt och det var det värt. En brokig samling artister visade sin kärlek, och trots slagsida åt det politiskt korrekta fanns det till och med aktiva och framgångsrika nashville-artister med på programmet.

Hyllningar av det här slaget kan bli jobbiga, när de befolkas av artister som för en kväll håller föremålet högt, och inte mer. Riktigt illa blir det i de fall då dessa har en frostig inställning till föremålets huvudgenre. Men som sagt var, det här känns äkta och visar att The Man in Black har haft en stor inverkan på ett brett spektrum av populärmusik.

Brandi Carlile sätter ribban med fullt drag i “Folsom Prison Blues”:

Och sen bara fortsätter det: Buddy Miller gör “Hey Porter” på sitt sätt med respekt för originalet; Shelby Lynne fångar det religiösa grubblandet i “Why Me Lord”; Kris Kristofferson och Jamey Johnson framför den förres “Sunday Morning Coming Down” på ett makalöst sätt; Rhett Miller valde “Wreck of the old 97” (ha ha) och gör den övertygande utan alternativa förtecken; Ronnie Dunn representerar Nashville och efter att ha fått flera avslag gör han “Ring of Fire” med mariachitrumpeter och allt: Och sen kommer den optimala avslutning. Titta och njut:

Bootleg, men ändå.

Etiketter: , ,
juli 27, 2012

En helkväll i Göteborg


Onsdag och dags för veckans andra konsertbesök i Göteborg. Om tisdagens konsert var av det intima slaget, så var det denna kväll dags för storslagen country av modernt snitt. Kvällens huvudattraktion var Lady Antebellum med Jamie Meyer som uppvärmare, och i publiken syntes flera artister: Cina Samuelsson, Inger Nordström, Rasmus Eriksson, Tord Johnsen med flera. Publiken var blandad: allt från tonåringar med Sham 69 t-shirt till städade kostymer. Plus tre-fyra fullvuxna män i westernmundering.

jamie

Jamie Meyer började med en show som hade dugit gott som huvudattraktion. Bra låtar och ett rappt, men ändå inte forcerat tempo gjorde att publiken var med på noterna direkt. Innan den här kvällen var han för mig ett namn och ett par fina videor – nu tror jag att han är den svenske artist som ar störst möjlighet att landa ett majorkontrakt i Nashville och bita sig fast.
Om man har gett sig den på att inget nytt av värde har tillförts countrymusiken de senaste trettio-fyrtio åren kanske man inte tar Jamie Meyer till sig. Inser man däremot att crossover alltid har varit en del av genren vill man ha mer, snart. Texter om unga män på väg, med melodier vars countrytoner har fått västkustinfluerade arr tilltalar åtminstone mig. Jamie har dessutom en bra tenor, perfekt för den här sortens musik och ett band som vet vad de gör. Och viktigast av allt när det gäller livemusik: Ett naturligt sätt att kommunicera med publiken.

ladya

När Lady Antebellum äntrade scenen var det ett massivt tryck från början till slut. Kanske lite väl mycket tryck, för ljudnivån var näst intill smärtsamt hög och kontakten med publiken var inte den allra bästa. Men det tog sig allt eftersom kvällen gick och kanske var det lokalen som var för liten för ett band som är vant att uppträda inför fullsatta arenor?
Nåväl, det fanns mycket att vara glad åt också. Hitsen som bevisade varför de stjärnor i USA och hörs så att det märks i radioskvalet i Sverige, publiken som till slut sjöng med med ett leende på läpparna, Hillary Scotts röst som har förmågan att göra mästerverk av bagateller. Något säger mig att hon kommer att göra en soloplatta inom en inte alltför avlägsen framtid.
Bäst av allt var dock när trion satte sig på varsin stol, berättade hur allt började och hur en låt blir, samt gav ett prov på hur det kan låta. En mycket nyttig lektion för publiken.

Sett i ett större perspektiv var detta ytterligare ett bevis på att countrymusiken (och besläktade genrer) är på väg att växa ur festivalformatet till att bli något som är av större allmänt intresse. En genre som kan locka blandade grupper av musiklyssnare att klä upp sig och trivas och ha kul ihop.

Etiketter: , ,
juli 24, 2012

Robbie Fulks–Pusterviksteatern Göteborg den 23/7


DSC_0023-1

För det första är Robbie Fulks en mästare på att skriva låtar som handlar om något utan att bli långtråkiga. Ämnen som miljöförstöring, hans uppväxt, musikindustrins bedrövliga tillstånd och mycket annat behandlas med avslappnad lätthet. Han befinner sig mitt livet och skriver för oss mitt livet – det betyder mycket för mig.
Musikaliskt greppar han det mesta som omfattar country. Hans bluegrassrötter lyser igenom, mainstreamcountry fungerar, swing och blues likaså.

För det andra är Robbie Fulks stämband osårbara. Hur förklarar man annars att han och hans gitarr lyckas trollbinda publiken i drygt nittio minuter utan att han låter trött? Ett glas vatten på sluttampen bara, sen var det full rulle igen. Han älskar sin publik och kärleken är besvarad.
Genomgående spred han mycket och positiv energi – trots att han hör till de som har rätt att vara bittra.

För det tredje är Robbie Fulks en av de artister som har gjort att jag åter tror på musik som en konstform. Gårdagens konsert var min bästa helakustiska upplevelse någonsin. Unna er den ni också i en stad nära er.

Etiketter: , ,
%d bloggare gillar detta: