Posts tagged ‘Musik’

september 15, 2017

Amerikanska original


Två amerikanska original, en kunde knappt engelska före tjugo års ålder och en … Ja, människor utan hyfs hade sagt något som rimmar på Greger. Dessutom, skulle jag tro, katoliker båda två.

Etiketter: ,
september 14, 2017

Route 650


Route-650_square

Route 650 är en systerkanal till 650 AM WSM som presenterar det som brukar kallas för Americana, låt vara att de spelar betydligt mer sentida country än vad svenska förståsigpåare räknar med.

Provsändningarna har pågått en tid, jag fastnade för två veckor sedan, och det tar väl ett tag innan jag kan lämna ett slutgiltigt omdöme. Men det börjar bra.

Hör här!

 

Etiketter: , ,
september 12, 2017

Lägstanivån


Och vad menar han med det? Exakt vad han skriver. Ibland tycker jag att Conrad Fisher är ganska fantastisk, ändå sitter an i sitt hus norröver och jobbar stenhårt på sitt genombrott i stället för att leva på sin musik söderöver. Fast ett framträdande på The Bluebird Café är ett bra steg på vägen.

Vilken svensk blir nästa med ett kontrakt därborta?

Etiketter: ,
augusti 22, 2017

The Carter Family Fold–det var här det började


Ja, kanske inte exakt. Men med början här kan du få basinformation och leta vidare. Få hjälp att förstå vad det var som formade människorna som formade musiken; att se platserna där de levde och verkade.

Märkligt att ingen av deltagarna i “Verandan” har varit här. Drygt femtio mil är inget avstånd om den rätta viljan finns.

Etiketter: ,
augusti 17, 2017

Bobby Bare “Things Change”


Things Change, just det och ibland är det bara att förhålla sig till det. Endera genom att stilla lägga sig ned och dö, gnälla över det man inte gillar, eller hitta sin egen plats i den nya verkligheten.

Titellåten ger vid handen att Bobby Bare har valt det första spåret; han klagar över att det är kvinnor som styr världen och att allt ändrar som om man sluter ögonen för så mycket som ett ögonblick. Sen kommer han till sans och konstaterar att det mesta ändrar sig till det bästa om man bara har tålamod.

Det känns som en bra programförklaring av en drygt åttioårig ikon som har set det mesta och ännu har en del kvar att berätta. I stället för att gnälla över hur countrymusiken har blivit visar han genom ett knippe väl valda låtar hur den borde vara.

En titel som “Where Did It Go” må andas förtvivlan, men svaret kommer i hans evergreen “Detroit City”. Chris Stapleton hjälper till med sången och vi får ett bra bevis för att “det” har gått vidare till en ny generation.

Etiketter: ,
augusti 13, 2017

Wheeler Walker Jr “Ol’ Wheeler”


Jag tror fortfarande inte på själavandring, men efter att ha lyssnat på rubricerat album funderar jag på om oroliga själar kan ta sin boning i oskyddade kroppar. “Ol’ Wheeler” är nämligen något som Errol Leonard Norstedt hade kunnat gjort om han hade varit amerikan.

Melodierna är stilsäkra, en bit över genomsnittet, och i några fall riktigt, riktigt bra. Men det räcker inte.

Lyriken är centrerad runt de kroppsdelar som gör oss till män respektive kvinnor, samt de aktiviteter man kan använda dessa till. Det finns säkert de som tycker att det är roligt – jag gör det inte.

Etiketter: ,
augusti 13, 2017

Spencer Branch “Bury Me Beneath the Willow”


Närmare countrymusikens rötter tror jag inte att det finns någon som kommer i år 2017.

Etiketter: ,
augusti 9, 2017

Glenn Campbell “Adios”


Jag hade befarat det värsta, att Adios inte skulle bli det värdiga avsked han hade förtjänat, men det blev det. En ändpunkt för en drygt sextioårig som fick en bitter sista period, när en av de värsta sjukdomar man kan tänka sig bit för bit gjorde slut på det sista han hade av magi, sångröst och minnen.

Jag lyssnar och inser att han var rätt så mycket större än vad jag insåg i hans kraft dagar. Jag och många andra.

Etiketter: ,
augusti 4, 2017

Emmylou Harris live på Liseberg


IMG_20170803_212224

Återigen var jag och den lokale recensenten på samma konsert. Jan Anderssons ord i GP hade kunnat vara mina. Men då hade jag gjort det alldeles för enkelt för mig.

Då hade jag inte, för femtioelfte gången, kunnat skriva om den snart trettiofemåriga musikaliska kärleksaffär, som har påverkat hur jag ser på musik över huvud taget; inte hur den understundom grumlat mitt omdöme.

Inte heller om hur jag planerat att be vännen I sjunga en av hennes låtar på mitt framtida bröllop. Eller som när jag i fjol svårt hjärtsjuk började fundera på vilken låt som hade passat på min begravning.

Det jag fick uppleva igår var lagom, och i bland är lagom bäst. Som i en lagom blandning av hennes egna låtar och hennes tolkningar av andras verk.

O-lagom (!) var Mary Anne Kennedy och Pam Rose grymma insatser som musiker och körsång.. Icke att förglömma basisten Chris Donohues stabila grundkomp.

Som styvnackad fan hoppas jag att det inte var sista gången jag fick uppleva henne, och nästa gång får det gärna vara ett mindre ställe med ett komplett bluegrassband.

Etiketter: ,
augusti 2, 2017

I väntan på Emmylou


Jag har varit orolig för att Emmylou av idag inte ska nå upp till samma höjder som Emmylou av i går. Men den oron har försvunnit. se denna video.

Kanske låter hon inte som förr, men det nya rör mig också i djupet av mitt hjärta.

Så det är med största glädje som jag ger mig till Göteborg och Liseberg för att för fjärde gången få lyssna live till hon som är orsaken till mitt musikintresse.

Etiketter: , ,
%d bloggare gillar detta: