Posts tagged ‘Album’

januari 9, 2018

Meadow Creek ”Til Death Do Us Part”


10593

Det här albumet handlar väldigt mycket om kärlek. Kärleken mellan två låtskrivare och deras gemensamma kärlek och passion för musiken. Tidigare har de gjort sig allmänt kända som schlagerkompositörer samt som countryartister bland de initierade svenska lyssnarna. Nu är det dags för dem att bli kända som countryartister bland en bredare publik.

Jag har sett flera beskrivningar av hur det låter. För mig är det 100% country; country som genren låter idag, som är så trygg i sig att den inte räds influenser från andra håll. Musik som utvecklas utan att avvecklas. Stämsången känns i hjärtat, och ljudbilden domineras av riktiga musiker med riktiga instrument.

En del låtar har varit med förr, men det är av mindre betydelse. Det känns som om Peter och Linda Dahl har tonsatt sina liv, varvat med några berättelser om människor de mött på vandringsvägen, rätt eller fel. Låtar som med lagom allvar och värme, som har ett tomrum att fylla inom segmentet populärmusik för vuxet folk.

Lyssna på ett smakprov här.

Etiketter: ,
december 29, 2017

Willie Nelson & The Boys “Willie’s stash vol 2”


Jag vet vad det innebär att ha en känsla av att livet inte är oändligt, att man känner att man måste lägga på en rem för att hinna det man vill ha gjort innan det är dags att flytta vidare.

Därför har jag full förståelse för att Willie Nelson fullkomligen sprutar av nya skivor. Han har mycket gömt i sin musikaliska skattkista och han har mycket kvar att berätta. Högstanivån är högre än den har varit på länge, men det finns också några dippar som hade behövt mer arbete.

Uppgiften den här gången var att plocka godbitar ur den stora amerikanska sångboken, countryupplagan. Det är mycket Hank: Williams, Snow, Locklin, Cochran. Och av Willie själv, Healing Hands of Time.

Förutom att låtvalet är av historisk karaktär finns ett stort värde i att albumet visar hur musik kunde låta förr, med sparsmakade arrangemang och inte så många pålägg i efterhand.

Etiketter: ,
december 27, 2017

Tim Mc Graw, Faith Hill “The Rest of Our Life”


Efter två tunga år av mitt liv har jag lärt mig att tillfullo uppskatta kärleken från kvinnan vid min sida; att hon fanns där vid min sida som hon har gjort i drygt elva år. Tim McGraw och Faith Hill har funnits för varandra i dryga tjugo år, tillsynes utan några skandaler och väldigt lyckliga.

The Rest of Our Lifes är en manifestation av denna kärlek klädd i countrykläder, en innerlig musikal om deras liv tillsammans, med låtar som hänger ihop men som också fungerar var och en för sig.

Än är det en försäkran om att vare sig gråa hårstrån eller midjemått har någon betydelse, än är det föräldraskapets våndor som behandlas. Allra bäst, och lättast för mig att relatera till är det när de i The Bed We Made förklarar att även om ett välordnat hem är en dygd så är det inte allt, det måste finnas plats för lite passion också. Den hade platsat på vilket av deras soloalbum som helst och det är ett bra betyg från mig.

Kommersiellt, ja; sentimentalt, ja. Men just inom countrymusiken går det bra att göra musik på det viset utan att tappa värdigheten.

Etiketter: ,
december 20, 2017

Various Artists “Won’t Be Home For Christmas”


Hej mitt vinterland, nu är jag här …

Kristus till jorden är kommen.
Oss är en frälsare född …

Litet mörk och kulen,
men ändå så kär…

Julen ska vara något man längtar efter, oavsett om man firar den till minne av Jesu födelse eller helt enkelt bara firar. I musikens värld har den i stort sett alltid skildrats som något positivt, på enstaka julskivor och på samlingar.

Ända tills nu när Peter Holmstedt inför denna jul bad ett antal begåvade artister ett lämna bidrag till en riktig julskiva som skildrar julen som den är och inte som den borde vara. Följaktligen får vi blandat med allt det positiva höra hur det är att tvingas fira julen med heltokiga släktingar, trassliga familjerelationer och ensamhet för att nämna något.

Rekommenderad lyssning: Elliot Murphy – Five Days of Christmas, My Darling Clementine – Miracle Mabel, Fayssoux – Christmas Ain’t Christmas och Jack Tempchin – Christmas All Year Round.

Etiketter: , , ,
november 16, 2017

Reba McEntire “My Kind Of Christmas”


My Kind Of Christmas, skulle tro att det här albumet reflekterar julen väl för cirka 80% av alla amerikaner, de som är kristna och firar julen till minne av Jesu födelse.

Innehållet är fördelat jämnt mellan det som rätteligen borde benämnas mysig vintermusik och musik om julens budskap. Bådadera i huvudsak representerade av musik som vi känner igen, precis som det ska vara på en julskiva.

Reba levererar allt med stil; det svänger rejält när det ska göra det och är känslosamt när det passar. Musiken finns med i bakgrunden, men det är hennes framförande som är i fokus.

I den första kategorin är annars uttjatade White Christmas bäst, i den andra med hjälp av Kelly Clarkson och Trisha Yearwood Silent Night.

Etiketter: , ,
november 15, 2017

Whitney Rose “Rule 62”


Jag skulle kunna göra det lätt för mig, låna av hennes egna ord och beskriva hennes musik som nytraditionell country influerad av årgångspop; musik där man förutom artister som gjorde country till country också hör influenser från Ronettes och Dion. Musik som hon dessutom behärskar till fullo.

Men då skulle det bli alldeles för enkelt. Utan att förringa hennes egna insatser måste jag också berömma Raul Malo, ett mycket bra val av producent till den här sortens musik, och konstatera att även musikerna valts med omsorg.

Jag imponeras av att hon gör det så enkelt, självklart och autentiskt, att hon vare sig ber om ursäkt för eller skryter med sina musikaliska utflykter. Att det helt enkelt låter äkta vare sig det är tjejpop, traditionell country, eller latinoinfluerad dansmusik.

På det personliga planet är jag nöjd med att ha hittat en artist som jag och min käresta (väldigt mycket inne på årgångspop och soul) som kan följa oss på våra gemensamma irrfärder nästa sommar.

Etiketter: ,
november 14, 2017

Shania Twain “Now”


Drottningen av countrypop är tillbaks och det är dags för alla divor som kom efter henne att se upp. Ty det är väl inget som säger att detta är en engångsföreteelse. Om det är så värst mycket country tål att diskuteras. Bra musik är det – frågan är vad det ska kallas?

Femton år har det gått sen senast och det mesta känns bekant. Hon blandar friskt;Country, karibiska rytmer och pop blir till något som är kommersiellt och lättillgängligt på ett positivt sätt. Trallvänlig musik för de jämnåriga kan man kalla det.

En smutsig skilsmässa och svår sjukdom gjorde uppehållet nödvändigt, men gav också mer tyngd åt hennes texter. Detta är en skildring av vägen tillbaks och en avsiktsförklaring inför framtiden.

Etiketter: ,
november 10, 2017

Jag tycker om den andra sortens musik, också


Var så goda! Kanske inte riktigt vad ni hade förväntat er av mig, men jag gillar det här också.

Etiketter: ,
november 8, 2017

Midland “On The Rocks”


Midland är ett relativt nytt band, men för mig är de nostalgi. Nostalgi som när jag via Burrito Brothers, med flera, började dra mig åt countrymusiken. Musik som går balansgång mellan sjuttiotalets countryrock och traditionell country utan att snubbla.

Det mesta med On The Rocks är rätt lagom, och just i det här fallet är det ett positivt omdöme. Jag brukar reta mig på ytliga texter, fast ibland kan det bli för mycket av allvaret; Midland lägger sig mitt i. Det finns ett melankoliskt grunddrag som tilltalar mig.

Samma sak gäller musiken. För det mesta är det mjukt och behagligt, stråkar där det passar och steel och influenser från Bakersfield där det passar. Ibland är det bäst så.

Det ska bli spännande att se åt vilket håll de drar iväg nästa gång.

Etiketter: ,
oktober 31, 2017

Kikki Danielsson “Portrait Of A Painted Lady”


Eftersom jag har varit en smula krasslig skulle jag kunna göra det lätt för mig och be er att läsa min recension av Postcard From A Painted Lady. Jag tycker nämligen ungefär likadant om den här plattan, fast ännu mer.

Kikki har alltså gjort sitt andra countryalbum som existerar i nuet (“Jul” räknar jag i detta sammanhang som en egen genre). Snärtiga melodier och texter som ibland handlar om livet själv, och ibland om inget särskilt alls. Därtill varsamt producerat av Sören “Sulo” Karlsson så att det erinrar om något från Nashvilles kreativa utmarker. Positivt sagt alltså!

Till sist hoppas jag att hennes trogna schlagerfans tar det album till sig. Det är både hon och de själva värda.

Etiketter: ,
%d bloggare gillar detta: