Posts tagged ‘Album’

november 16, 2017

Reba McEntire “My Kind Of Christmas”


My Kind Of Christmas, skulle tro att det här albumet reflekterar julen väl för cirka 80% av alla amerikaner, de som är kristna och firar julen till minne av Jesu födelse.

Innehållet är fördelat jämnt mellan det som rätteligen borde benämnas mysig vintermusik och musik om julens budskap. Bådadera i huvudsak representerade av musik som vi känner igen, precis som det ska vara på en julskiva.

Reba levererar allt med stil; det svänger rejält när det ska göra det och är känslosamt när det passar. Musiken finns med i bakgrunden, men det är hennes framförande som är i fokus.

I den första kategorin är annars uttjatade White Christmas bäst, i den andra med hjälp av Kelly Clarkson och Trisha Yearwood Silent Night.

Etiketter: , ,
november 15, 2017

Whitney Rose “Rule 62”


Jag skulle kunna göra det lätt för mig, låna av hennes egna ord och beskriva hennes musik som nytraditionell country influerad av årgångspop; musik där man förutom artister som gjorde country till country också hör influenser från Ronettes och Dion. Musik som hon dessutom behärskar till fullo.

Men då skulle det bli alldeles för enkelt. Utan att förringa hennes egna insatser måste jag också berömma Raul Malo, ett mycket bra val av producent till den här sortens musik, och konstatera att även musikerna valts med omsorg.

Jag imponeras av att hon gör det så enkelt, självklart och autentiskt, att hon vare sig ber om ursäkt för eller skryter med sina musikaliska utflykter. Att det helt enkelt låter äkta vare sig det är tjejpop, traditionell country, eller latinoinfluerad dansmusik.

På det personliga planet är jag nöjd med att ha hittat en artist som jag och min käresta (väldigt mycket inne på årgångspop och soul) som kan följa oss på våra gemensamma irrfärder nästa sommar.

Etiketter: ,
november 14, 2017

Shania Twain “Now”


Drottningen av countrypop är tillbaks och det är dags för alla divor som kom efter henne att se upp. Ty det är väl inget som säger att detta är en engångsföreteelse. Om det är så värst mycket country tål att diskuteras. Bra musik är det – frågan är vad det ska kallas?

Femton år har det gått sen senast och det mesta känns bekant. Hon blandar friskt;Country, karibiska rytmer och pop blir till något som är kommersiellt och lättillgängligt på ett positivt sätt. Trallvänlig musik för de jämnåriga kan man kalla det.

En smutsig skilsmässa och svår sjukdom gjorde uppehållet nödvändigt, men gav också mer tyngd åt hennes texter. Detta är en skildring av vägen tillbaks och en avsiktsförklaring inför framtiden.

Etiketter: ,
november 10, 2017

Jag tycker om den andra sortens musik, också


Var så goda! Kanske inte riktigt vad ni hade förväntat er av mig, men jag gillar det här också.

Etiketter: ,
november 8, 2017

Midland “On The Rocks”


Midland är ett relativt nytt band, men för mig är de nostalgi. Nostalgi som när jag via Burrito Brothers, med flera, började dra mig åt countrymusiken. Musik som går balansgång mellan sjuttiotalets countryrock och traditionell country utan att snubbla.

Det mesta med On The Rocks är rätt lagom, och just i det här fallet är det ett positivt omdöme. Jag brukar reta mig på ytliga texter, fast ibland kan det bli för mycket av allvaret; Midland lägger sig mitt i. Det finns ett melankoliskt grunddrag som tilltalar mig.

Samma sak gäller musiken. För det mesta är det mjukt och behagligt, stråkar där det passar och steel och influenser från Bakersfield där det passar. Ibland är det bäst så.

Det ska bli spännande att se åt vilket håll de drar iväg nästa gång.

Etiketter: ,
oktober 31, 2017

Kikki Danielsson “Portrait Of A Painted Lady”


Eftersom jag har varit en smula krasslig skulle jag kunna göra det lätt för mig och be er att läsa min recension av Postcard From A Painted Lady. Jag tycker nämligen ungefär likadant om den här plattan, fast ännu mer.

Kikki har alltså gjort sitt andra countryalbum som existerar i nuet (“Jul” räknar jag i detta sammanhang som en egen genre). Snärtiga melodier och texter som ibland handlar om livet själv, och ibland om inget särskilt alls. Därtill varsamt producerat av Sören “Sulo” Karlsson så att det erinrar om något från Nashvilles kreativa utmarker. Positivt sagt alltså!

Till sist hoppas jag att hennes trogna schlagerfans tar det album till sig. Det är både hon och de själva värda.

Etiketter: ,
augusti 17, 2017

Bobby Bare “Things Change”


Things Change, just det och ibland är det bara att förhålla sig till det. Endera genom att stilla lägga sig ned och dö, gnälla över det man inte gillar, eller hitta sin egen plats i den nya verkligheten.

Titellåten ger vid handen att Bobby Bare har valt det första spåret; han klagar över att det är kvinnor som styr världen och att allt ändrar som om man sluter ögonen för så mycket som ett ögonblick. Sen kommer han till sans och konstaterar att det mesta ändrar sig till det bästa om man bara har tålamod.

Det känns som en bra programförklaring av en drygt åttioårig ikon som har set det mesta och ännu har en del kvar att berätta. I stället för att gnälla över hur countrymusiken har blivit visar han genom ett knippe väl valda låtar hur den borde vara.

En titel som “Where Did It Go” må andas förtvivlan, men svaret kommer i hans evergreen “Detroit City”. Chris Stapleton hjälper till med sången och vi får ett bra bevis för att “det” har gått vidare till en ny generation.

Etiketter: ,
augusti 13, 2017

Wheeler Walker Jr “Ol’ Wheeler”


Jag tror fortfarande inte på själavandring, men efter att ha lyssnat på rubricerat album funderar jag på om oroliga själar kan ta sin boning i oskyddade kroppar. “Ol’ Wheeler” är nämligen något som Errol Leonard Norstedt hade kunnat gjort om han hade varit amerikan.

Melodierna är stilsäkra, en bit över genomsnittet, och i några fall riktigt, riktigt bra. Men det räcker inte.

Lyriken är centrerad runt de kroppsdelar som gör oss till män respektive kvinnor, samt de aktiviteter man kan använda dessa till. Det finns säkert de som tycker att det är roligt – jag gör det inte.

Etiketter: ,
augusti 9, 2017

Glenn Campbell “Adios”


Jag hade befarat det värsta, att Adios inte skulle bli det värdiga avsked han hade förtjänat, men det blev det. En ändpunkt för en drygt sextioårig som fick en bitter sista period, när en av de värsta sjukdomar man kan tänka sig bit för bit gjorde slut på det sista han hade av magi, sångröst och minnen.

Jag lyssnar och inser att han var rätt så mycket större än vad jag insåg i hans kraft dagar. Jag och många andra.

Etiketter: ,
juni 5, 2017

Eddie Seville ”Ragged Hearts”


Sommaren närmar sig med snabba steg och det är dags att hitta musik för årstidens irrfärder. I en plastkasse modell större från en av våra större detaljhandelskedjor hittade jag detta album, flyttade det till bilen och där har det blivit kvar.

Ty när ljudböckerna blir kvar i hemmets lugna vrå, och när jag inte känner för musik där det instrumentala prestationerna är det man främst lägger märke till, är det precis detta jag behöver; en ljudbok för älskare av americana, noveller på tre-fyra minuter av en fin författare från New England, fast motiven får lyssnaren att tänka de stora texanska låtskrivarna vid sidan om countrymusikens allfarväg. Typ lika mycket Springsteen som Van Zandt.

Melodierna då? Inte den här gången, den här gången är de av underordnad betydelse även om det finns en del små pärlor även här.

Nu ska här avverkas dryga 100 km dammiga grusvägar, den rätta miljön för att lyssna till ”Ragged Hearts”.

Etiketter: ,
%d bloggare gillar detta: