Åk dit själva så får ni se!

 

Just do it. I did it twenty years ago. https://t.co/oOhh875F6E

— Jonas Öhman (@jonasomcountry) September 18, 2018

Just det, gör det! Skrapa ihop sisådär 15000 och dra dit för att upptäcka en fantastisk musikstad bortom all verandor. En stad där svenskar syns mer och mer.

Börja med det som vulgärt benämns turistfällor, de små hemtrevliga haken på Broadway och låt din egen smak vara kung. Passa även på att äta gott och billigt.

Walk The Line

Klubben alltså, representerar precis det som behövs för att fånga upp intresset från de festivaler som försvinner, och även locka till sig en publik som vare sig attraheras av festivaler eller konserter i det stora formatet.

Men det är tvåvägskommunikation som gäller; att arrangören är lyhörd för önskemål och att lyssarna ställer upp och kommer när det bjuds på musik. I Jönköping och annorstädes!

Närmast i Jönköping bjuds det i morgon på Cosmos Cowboys och Hank Edwards.

Ånyo, country i dagspressen

Vet inte riktigt om jag ska vara stolt eller känna mig luttrad, men för att ta ett exempel så recenserade jag Brad Paisleys ”This Is Country Music” den 24 maj. Det här är en bit ur den mig veterligen enda recensionen i svensk dagspress hittills:

Med sitt åttonde album gick Brad Paisley direkt in på andraplatsen på den amerikanska Billboardlistan, slagen bara av Lady Gaga. Country säljer alltså fortfarande stort i USA.

Jag avstår från att kommentera recensionen, men var är alla andra. Utöver denna recension har det varit spridda skurar i bloggvärlden, plus en recension i musiktidskriften Sonic:

Den som händelsevis tvivlat på att Brad Paisley är den mest självklare arvtagaren till George Strait och Alan Jackson på countrytronen fick ett rungande svar på tal med hans nionde album, 2009 års »American Saturday Night«.

Och det här är bara ett exempel.Det värsta jag har hört talas om var en stor oberoende distributör vars åttio utskickade recensionsexemplar inte märktes vara sig i pressen eller på radio.

Frågan är om omvärlden tar countrymusiken på allvar, eller om den betraktas som en smal sektmusik?

SCC-Nytt

SCC-nytt, det låter väl som en stenciltidning som domineras av medelålders män med knallpulverpistol vid höften? Inget kunde vara mer fel. Visserligen medverkar en och annan per definition medelålders man, men stuket på tidningen är ungt och fräscht.

Det som imponerar mest är utan tvekan redaktionens förmåga att snoka reda på intressanta utgåvor på den svenska marknaden. Recensioner av amerikaner vars främsta merit är att de är just amerikaner lyser med sin frånvaro. I stället granskas de som är heta på topplistorna, samtidigt som de artister som inte har nått den ära och berömmelse de förtjänar också får sin beskärda del av uppmärksamheten.

Sen har vi det med intervjuerna. I det aktuella numret intervjuas Kris Kristofferson, Wanda Jackson och Shelby Lynne för att nämna några. I en ideellt framställd svensk tidning – behöver jag säga så mycket mer?

Ett besök på Smålands Country Clubs hemsida rekommenderas. Där kan ni bland annat läsa ett väl uppdaterat kalendarium över vad som händer på den svenska countryscenen.
Mer om svenska klubbtidningar och fanzines kommer.

Klubb Springfield

Klubb Springfield är det givna alternativet för de alternativa. Så här beskriver de sig själva:

Hos oss får du höra americana, alt.country, skägg, singer/songwriter och lite råkk i stereon. Ibland har vi live-band som spelar. Vi har haft klubben sedan 2001 och håller till på restaurang Magnus Ladulås i Gamla Stan. Österlånggatan 26. Stockholm. 

Med andra ord har de inte så mycket att erbjuda de som är orienterade åt mitten eller det traditionella, men de är mycket breda i sitt utbud av liveartister och de flesta hittar något njutbart någon gång, men kanske inte varje månad.
Ett stort plus för en väl uppdaterad blogg med nyheter, inte bara angående den egna klubben.