Att göra en skiva med Waylon-covers kräver både mod och stilkänsla. Många har känt sig kallade, och färre har lyckats. Shannon McNally hör till de senare, i kvinnlig kontext. Alltså, hon har inte försökt göra det så likt Waylon som möjligt eller bättre (?). I stället har hon samlat ett bra band och gjort det bästa hon kan av dessa låtar på sitt sätt. Det är skillnad.
Urvalet av låtar inkluderar allt från kända standardlåtar, till de som sällan hörs. Och på tal om att göra dem ur kvinnligt perspektiv, att byta ett och annat pronomen är lätt gjort, men det kräver sin kvinna att framföra dem trovärdigt. I’m A Rambling Man, exempelvis, blir en helt annan låt när den framförs som en varning till hennes medsystrar att inte bli alltför involverad i en man som inte stannar och så vidare.
Ett intressant och lyckat försök att sätta kända låtar i ett annat sammanhang som gärna kan få efterföljare.
Om country 