Thomas Rhett var en av de artister som jag frivilligt inte brydde mig om att hålla koll på när jag bestämde mig för att gå min egen väg när det gällde att hitta countrymusik jag gillar. Min uppfattning är därför endast i ringa grad färgad av andras uppfattning om huruvida han är country eller inte.
På den aktuella skivan rör han sig smidigt mellan lättviktig countrypop och lite tyngre tongångar. Lyriken är nära nog 100% country, men han vacklar en del vad gäller de musikaliska uttrycket. Trots de bästa intentioner om ett naknare och mer akustiskt sound förekommer en del elektroniska hyss. Country kan låta på olika sätt, och bara för att man gillar country som genre behöver man inte tycka lika mycket om allt som får den etiketten.
Jag har alltså inte svårt att erkänna att somliga låtar nästan fick mig att somna, samtidigt som det fanns de som grep tag i mig. ”Were We Grew Up” lever inte riktigt upp till vad den lovar, ”What’s Your Song” är snäppet bättre. Och ”Country Again” är riktigt bra, där känner jag igen mig.
Om titeln varslar om en ärlig avsikt att söka sig tillbaka till rötterna är jag nyfiken på volym två, även om jag ger volym ett medelmåttigt betyg.
Om country 