Det börjar bli en vana nu. I fjol höstas drog Tord Johnsen till Nashville och kom hem med en utsökt countryplatta. Det är kortversionen – i verkligheten var det mer komplicerat än så.
Om jag vänder på steken och börjar med att bena ut varför det blev så bra, tror jag att jag hittar förklaringen i mitt engagemang inom idrottsrörelsen. Vågar man vinna så gör man det till slut.
Det handlar om att våga att vända in och ut på sig själv i jakten på sanningen. Att inse att trovärdigheten är lika med noll om svenska män i den begynnande medelåldern sjunger om nakenbad och öl, att den är desto större om man filosoferar över hur livet blev när det inte blev som det skulle. Och kärleken till en trogen hustru i stället för cheating songs av amerikanskt snitt.
Det handlar om att klä funderingarna i amerikanska musikaliska kläder som de ser ut idag, och inte en krystad svensk version av det urvattnade begreppet americana. Att ta hjälpa av de bästa i Nashville för att få det att låta som man vill, inte som man tror att det ska låta för att sälja.
Det är så man gör en av årets bästa countryplattor “mitt i vägen”.
Videon är ett smakprov från det kompletta albumet. Jag tror att det räcker.
Tidigare med Tord:
Om country 