Posts tagged ‘Musik. Album’

november 6, 2017

Old Dominion “Happy Endings”


Nu blir det svårt. Hur ska jag formulera mig så att det här inte blir en fråga om countryhalten, utan om kvalitet. Jag får väl göra som en av mina förebilder sa en gång, se till att det finns en beskrivande del så att alla fattar vad det är frågan om.

Old Dominion är inte country som det lät när din far eller farfar lyssnade, ja inte ens som när du började lyssna. Och det är inte heller genant bro country. För mig är det snarast en nostalgitrip till sjuttio- och åttiotalen när grupper som Eagles och Poco formade det som kom att kallas countryrock; elektriskt och akustiskt i en skön blandning, knivskarpa harmonier och låtar som de kunde stå för.

Värdeomdömet då? Jodå, detta duger; en eller två låtar under ett sextimmarspass vid radion. Aldrig sträcklyssning av hela albumet.

Etiketter:
september 5, 2017

En dold skatt


Andreas Johansson, som går under artistnamnet Don Redmon bör uppmärksammas. Främst för att han är en av få svenska artister som fattar vad country går ut på, men också för att han med varsam hand har countryfierat och tolkat flera älskade psalmer.

Känner ni iden den här? Det är min favorit.

Etiketter: , ,
augusti 12, 2017

Lady Antebellum “Heart Break”


Nej, jag tycker inte att detta låter som country, inte det minsta. Inte om country bara kan låta på ett enda sätt och eventuella avvikelser ska förkastas.

Men om man accepterar att ingen levande genre kan existera i ett vakuum utan influenser och att de dessutom mår bra av stötas och blötas mot dessa finns det plats för lättviktig popcountry. Lite lagom hos mig, mer hos andra, medan det finns de som sväljer allt med hull och hår. Eller förkastar allt.

Lyriken räddar mycken popcountry, så även här. Ja, det är rentav så att de bär stora delar av albumet. Som om det skulle behövas med Hillary Scott vid mikrofonen, förutom att han kan få telefonkatalogen att låta som musik, är hon också en försäkring mot infantil bro-country.

Var tionde låt sådär, i radioflödet, är lagom för mig.

Etiketter:
juli 18, 2017

Tony Jackson “Tony Jackson”


Tony Jackson har mod. Annars slänger man inte sin civila karriär i papperskorgen och satsar på musiken. Inte om man är afroamerikan och har nått företagsledningsnivå. Inte om det är countrymusik som man har fastnat för.

Men Tony är inte vilken sångare som helst. I min bok är han en av de som bäst blandar trendigt och traditionellt, får det att funka och ger hopp om genrens utveckling. Som om han hade varit en av de bästa från countryboomen i slutet av nittiotalet, fast nästan trettio år senare.

Hans tolkning av ”The Grand Tour”har varit en kioskvältare på nätet och hade gjort George Jones stolt; i sin version av ”It’s Only Make Believe” visar han Conway tillbörlig respekt. Ändå, när det är när man lyssnar till hans egna låtar som man förstår att han hör framtiden till.

Fortsättning följer.

Etiketter:
juni 28, 2017

Jon Wolfe “Any Night In Texas”


Allt är inte bara svart eller vitt. Countrymusik behöver inte vara antingen modern eller traditionell, den kan vara båda delarna; texasmusik behöver inte vara okända singer/songwriters eller giganter som har flyttat till en bättre värld.

Accepterar man detta kan man ta till sig Jon Wolfe. Född i Oklahoma förde karriären honom till Texas där musiken först blev en hobby och senare en ny karriär. Texascountry som den lät på åttio-nittiotalet; George Strait, Tracy Byrd, Mark Chesnutt, med flera.

Jon Wolfe tar inga risker och bryter inga barriärer och ibland behöver det inte vara mer komplicerat än så: Fjorton ögonblicksskildringar från ett ganska bra liv, är det inte så vi alla vill ha det, egentligen?

“Any Night In Texas” … , vilken kväll som helst i Västra Götaland också. En kväll som nu, när jag sitter på uteplatsen med ett glas iste och mörkret faller på.

Etiketter:
december 12, 2016

Tord Johnsen “Horses and Dust”


Det börjar bli en vana nu. I fjol höstas drog Tord Johnsen till Nashville och kom hem med en utsökt countryplatta. Det är kortversionen – i verkligheten var det mer komplicerat än så.

Om jag vänder på steken och börjar med att bena ut varför det blev så bra, tror jag att jag hittar förklaringen i mitt engagemang inom idrottsrörelsen. Vågar man vinna så gör man det till slut.

Det handlar om att våga att vända in och ut på sig själv i jakten på sanningen. Att inse att trovärdigheten är lika med noll om svenska män i den begynnande medelåldern sjunger om nakenbad och öl, att den är desto större om man filosoferar över hur livet blev när det inte blev som det skulle. Och kärleken till en trogen hustru i stället för cheating songs av amerikanskt snitt.

Det handlar om att klä funderingarna i amerikanska musikaliska kläder som de ser ut idag, och inte en krystad svensk version av det urvattnade begreppet americana. Att ta hjälpa av de bästa i Nashville för att få det att låta som man vill, inte som man tror att det ska låta för att sälja.

Det är så man gör en av årets bästa countryplattor “mitt i vägen”.

Videon är ett smakprov från det kompletta albumet. Jag tror att det räcker.

Tidigare med Tord:

Home From Away

It Ain’t Rock ´n´Roll

Etiketter:
oktober 20, 2015

Kevin Sekhani “Day Ain’t Done”


Det är tisdag kväll och jag känner mig uttråkad i betydelsen att jag vill ha omväxling; omväxling som att jag vill bli överraskad, road och oroad på en och samma gång. När det känns på det viset är det bäst att dyka ned i skämshögen med olyssnad musik, leta efter ett spännande omslag och se vad det har att bjuda på.

På det viset hittar jag Kevin Sekhani som jag några minuter senare får lära mig är en veteran från Austins livaktiga musikscen med en synnerligen bred palett av musik.

I det här fallet en väldigt välgjord blandning av country och zydeco och jag är förlorad – igen. I normalfallet ska jag väl komma med några djupsinniga kommentarer om lyriken – och visst har den mer än en poäng – men just i kväll är det melodierna och instrumentering som fångar mig och för mig till en skum och rökig lokal någonstans i gränstrakterna mellan Texas och Lousiana.

I normalfallet borde jag också ha ägnat mig åt en stunds namedropping; men nej, Kevin står stadigt på egna ben.

För att utrycka det med en mening. Kevin Sekhani är den sortens artist som får mig att längta efter en upptäcktsfärd till USA i jakt på musikens själ vid sidan om de kända vägarna.

Etiketter:
oktober 14, 2015

Good Lovelies “Burn The Plan”


På något sätt passar det väl bra att jag sitter och lyssnar på kanadensisk musik när jag väntar på hockeyresultat på gräsrotsnivå. När jag första gången bekantade mig med den här trion hade de i närmare fem år ruskat om den kanadensiska folkmusikscenen med sin egensinniga blandning av folk och swing.

Drygt fyra år senare är jag fortfarande lika förtjust, fast musiken har ändrat karaktär. De snygga harmonierna finns kvar, liksom de instrumentala prestationerna. Men det musikaliska uttrycket har flyttat sig åt modern folkpop med inslag av ditto country.

Att sätta betyg på den här plattan är lättare än att genrebestämma den. För min del lär den bli årets vackraste platta, den sorts skönhet som kräver att alla drar åt samma håll, inklusive producenten; som är så vacker i sig att lyriken saknar betydelse även om det är tätt mellan godbitarna även på det området.

Etiketter: ,
oktober 7, 2015

En mästerlig duett


Dolly och Porter har gjort fler duetter än vad de flesta orkar räkna till. Detta är en mindre känd och tillika en av mina favoriter.

Etiketter:
september 28, 2015

Kikki Danielsson “Postcard From A Painted Lady”


Allt jag skrev om singeln gäller och lite till:

Jag kan inte påstå att jag var säker på det, men jag hoppades att Kikki till slut skulle göra detta album. Ett helgjutet modernt countryalbum, med respekt för det som varit, fina melodier och texter som berör. Det bästa svenska countryalbumet på många år, och dessutom ett står sig bra i konkurrensen med de amerikanska.

Har Kikki “kommit ut” musikaliskt – nej, det är lätt att glömma att hon hade en countrykarriär på gång efter “Midnight Sunshine”. Men livet kom emellan, det liv som vi ibland har fått läsa om i sensationspressen och en karriär som tog henne till dansbands- och schlagervärlden.

Ett liv som jag hoppas på att hon är beredd att berätta om ur sitt perspektiv, om och om igen.

Och om ni inte har fattat det än, så är detta material till en grammis eller något ännu finare.

Etiketter:
%d bloggare gillar detta: