Posts tagged ‘Musik. Album’

juli 18, 2017

Tony Jackson “Tony Jackson”


Tony Jackson har mod. Annars slänger man inte sin civila karriär i papperskorgen och satsar på musiken. Inte om man är afroamerikan och har nått företagsledningsnivå. Inte om det är countrymusik som man har fastnat för.

Men Tony är inte vilken sångare som helst. I min bok är han en av de som bäst blandar trendigt och traditionellt, får det att funka och ger hopp om genrens utveckling. Som om han hade varit en av de bästa från countryboomen i slutet av nittiotalet, fast nästan trettio år senare.

Hans tolkning av ”The Grand Tour”har varit en kioskvältare på nätet och hade gjort George Jones stolt; i sin version av ”It’s Only Make Believe” visar han Conway tillbörlig respekt. Ändå, när det är när man lyssnar till hans egna låtar som man förstår att han hör framtiden till.

Fortsättning följer.

Etiketter:
juni 28, 2017

Jon Wolfe “Any Night In Texas”


Allt är inte bara svart eller vitt. Countrymusik behöver inte vara antingen modern eller traditionell, den kan vara båda delarna; texasmusik behöver inte vara okända singer/songwriters eller giganter som har flyttat till en bättre värld.

Accepterar man detta kan man ta till sig Jon Wolfe. Född i Oklahoma förde karriären honom till Texas där musiken först blev en hobby och senare en ny karriär. Texascountry som den lät på åttio-nittiotalet; George Strait, Tracy Byrd, Mark Chesnutt, med flera.

Jon Wolfe tar inga risker och bryter inga barriärer och ibland behöver det inte vara mer komplicerat än så: Fjorton ögonblicksskildringar från ett ganska bra liv, är det inte så vi alla vill ha det, egentligen?

“Any Night In Texas” … , vilken kväll som helst i Västra Götaland också. En kväll som nu, när jag sitter på uteplatsen med ett glas iste och mörkret faller på.

Etiketter:
december 12, 2016

Tord Johnsen “Horses and Dust”


Det börjar bli en vana nu. I fjol höstas drog Tord Johnsen till Nashville och kom hem med en utsökt countryplatta. Det är kortversionen – i verkligheten var det mer komplicerat än så.

Om jag vänder på steken och börjar med att bena ut varför det blev så bra, tror jag att jag hittar förklaringen i mitt engagemang inom idrottsrörelsen. Vågar man vinna så gör man det till slut.

Det handlar om att våga att vända in och ut på sig själv i jakten på sanningen. Att inse att trovärdigheten är lika med noll om svenska män i den begynnande medelåldern sjunger om nakenbad och öl, att den är desto större om man filosoferar över hur livet blev när det inte blev som det skulle. Och kärleken till en trogen hustru i stället för cheating songs av amerikanskt snitt.

Det handlar om att klä funderingarna i amerikanska musikaliska kläder som de ser ut idag, och inte en krystad svensk version av det urvattnade begreppet americana. Att ta hjälpa av de bästa i Nashville för att få det att låta som man vill, inte som man tror att det ska låta för att sälja.

Det är så man gör en av årets bästa countryplattor “mitt i vägen”.

Videon är ett smakprov från det kompletta albumet. Jag tror att det räcker.

Tidigare med Tord:

Home From Away

It Ain’t Rock ´n´Roll

Etiketter:
oktober 20, 2015

Kevin Sekhani “Day Ain’t Done”


Det är tisdag kväll och jag känner mig uttråkad i betydelsen att jag vill ha omväxling; omväxling som att jag vill bli överraskad, road och oroad på en och samma gång. När det känns på det viset är det bäst att dyka ned i skämshögen med olyssnad musik, leta efter ett spännande omslag och se vad det har att bjuda på.

På det viset hittar jag Kevin Sekhani som jag några minuter senare får lära mig är en veteran från Austins livaktiga musikscen med en synnerligen bred palett av musik.

I det här fallet en väldigt välgjord blandning av country och zydeco och jag är förlorad – igen. I normalfallet ska jag väl komma med några djupsinniga kommentarer om lyriken – och visst har den mer än en poäng – men just i kväll är det melodierna och instrumentering som fångar mig och för mig till en skum och rökig lokal någonstans i gränstrakterna mellan Texas och Lousiana.

I normalfallet borde jag också ha ägnat mig åt en stunds namedropping; men nej, Kevin står stadigt på egna ben.

För att utrycka det med en mening. Kevin Sekhani är den sortens artist som får mig att längta efter en upptäcktsfärd till USA i jakt på musikens själ vid sidan om de kända vägarna.

Etiketter:
oktober 14, 2015

Good Lovelies “Burn The Plan”


På något sätt passar det väl bra att jag sitter och lyssnar på kanadensisk musik när jag väntar på hockeyresultat på gräsrotsnivå. När jag första gången bekantade mig med den här trion hade de i närmare fem år ruskat om den kanadensiska folkmusikscenen med sin egensinniga blandning av folk och swing.

Drygt fyra år senare är jag fortfarande lika förtjust, fast musiken har ändrat karaktär. De snygga harmonierna finns kvar, liksom de instrumentala prestationerna. Men det musikaliska uttrycket har flyttat sig åt modern folkpop med inslag av ditto country.

Att sätta betyg på den här plattan är lättare än att genrebestämma den. För min del lär den bli årets vackraste platta, den sorts skönhet som kräver att alla drar åt samma håll, inklusive producenten; som är så vacker i sig att lyriken saknar betydelse även om det är tätt mellan godbitarna även på det området.

Etiketter: ,
oktober 7, 2015

En mästerlig duett


Dolly och Porter har gjort fler duetter än vad de flesta orkar räkna till. Detta är en mindre känd och tillika en av mina favoriter.

Etiketter:
september 28, 2015

Kikki Danielsson “Postcard From A Painted Lady”


Allt jag skrev om singeln gäller och lite till:

Jag kan inte påstå att jag var säker på det, men jag hoppades att Kikki till slut skulle göra detta album. Ett helgjutet modernt countryalbum, med respekt för det som varit, fina melodier och texter som berör. Det bästa svenska countryalbumet på många år, och dessutom ett står sig bra i konkurrensen med de amerikanska.

Har Kikki “kommit ut” musikaliskt – nej, det är lätt att glömma att hon hade en countrykarriär på gång efter “Midnight Sunshine”. Men livet kom emellan, det liv som vi ibland har fått läsa om i sensationspressen och en karriär som tog henne till dansbands- och schlagervärlden.

Ett liv som jag hoppas på att hon är beredd att berätta om ur sitt perspektiv, om och om igen.

Och om ni inte har fattat det än, så är detta material till en grammis eller något ännu finare.

Etiketter:
september 22, 2015

Amazing Rhythm Aces “Burning the Ballroom Down”


Året var väl 1984, ungefär. En kompis från gymnasietiden gjorde allt desperatare försök att uppfostra mig musikaliskt.

Allehanda musik passerade mina öron utan att lämna avtryck efter sig. Oftast benämndes musiken “countryrock”, oavsett hur det lät, ty mitt gryende countryintresse skulle kvävas i sin linda. Någon enstaka gång fick musiken mig att känna något, som denna utmärkta skiva som jag senare fick köpa för tjugo kronor.

Country och bluegrass i generösa doser, blandat med lite blues och soul; Americana långt före begreppet uppfanns. Musik som fick mig att lyssna och njuta utan en tanke på gränser mellan genrer. Det gör den fortfarande drygt trettio år sedan när jag hittade den i vinylsamling

Etiketter:
september 7, 2015

Det var då: Randy Scruggs “Crown of Jewel”


Det var inte denna skiva som startade mitt musikintresse, men den är en av de som har satt fart på det och en av de få som jag gav betyget fem på den tiden som jag brydde mig om sånt. Vidare också en av de skivor som fick mig att drömma om Nashville, trots att flygbiljetterna till min första resa dit redan var betalda när den släpptes i Sverige.

För att göra en lång historia kort så är den här skivan också ett slående bevis för hur bra det kan bli när en äkta speleman och låtskrivare får göra som han vill med ett stort bolags resurser i ryggen. Låtar som fortfarande håller är: Soldiers Joy (tillsammans med Vince Gill), City of New Orleans (tillsammans med John Prine), Wildwood Flower (tillsammans med Emmylou Harris och Iris DeMent) och Lonesome Ruben (tillsammans med Earl Scruggs och Jerry Douglas).

Det kanske trots allt var bättre för, åtminstone ibland!

Etiketter:
september 1, 2015

Hidden Treasures–Songwriters From Home


Man brukade kalla dem folksångare, protestsångare och mycket annat. 1965 lanserades begreppet “singer  songwriter” i samband med utgivningen av “The Singer Songwriter Project” på Electra och när Jackson Browne, James Taylor med flera började höras var det ett etablerat begrepp om än inte utbrett bland en bredare allmänhet.

Alltså pratar vi om ett halvsekel gammalt begrepp, inte någon nymodighet lanserad en bit in på 2000-talet av svartklädda svårmodiga ynglar var liv knappast hunnit börja. Den här skivan är en hyllning till alla som de senaste femtio åren har levat och kunna tonsätta sina erfarenheter.

Bob Cheevers, Keith Miles, Barry Ollman, Greg Copeland torde vara bland de bästa låtskrivare som ni aldrig hört talas om. Män vars låtar hade kunnat vara hits inom vilken genre som helst, om det inte hade varit penningpungen som styr.

Det här är en skiva som man lyssnar på från början till slut, många gånger och i rad, för det finns alltid något nytt att upptäcka. Men om jag ska peka ut en enda låt, som dessutom tveklöst är av countryintresse så måste det bli Barry Ollmans fina vals “The World Is Your Apple”. Textrader som “… the world is your apple, sharpen a blade and peel it…” och “… the easiest way to find love is to go out and make it…” är genialiska.

Etiketter:
%d bloggare gillar detta: