Posts tagged ‘TV-serier’

november 23, 2017

Jills veranda, säsong 3 avsnitt 2


Veckans gäst anlände utklädd och agerande som en av sina komiska figurer. Sen följde ett i och för sig intressant reportage från glesbygden innan det var dags för lite musik.

Men då var det bara drygt tio minuter kvar så det fick gå undan. Först ett mycket trevligt fiddlejam och sedan ett rumphugget framträdande med gästens låt.

Helheten duger inte. Inte som ett program som leta efter countrymusikens rötter, och inte med en gäst som ville veta mer.

En av världens främsta musikstäder ligger och väntar på att bli upptäckt och förbises än en gång. För de akademiskt lagda är Country Music Hall of Fame ett obligatoriskt besök. Levande musik finns att lyssna till i ett otal hål i väggen och konsertlokaler.

november 22, 2017

Nashville, tv-serien alltså


Tv-serien Nashville går mot sitt slut och i USA blev det sex säsonger även om det tog slut tidigare än så i Sverige. Jag har tack vare hjälpsamma vänner och lite kreativitet kunnat följa hela serien.

Jag har satt ihop en spellista för att visa att flera av skådespelarna klarar sig bra även som sångare. Allt är inte 100% country, men ändå.

Bäst är Charles Esten som sjunger rejäl country från en medelålders man till en annan, samt Hayden Panettiere som behärskar Southern Gospel till 100%.

juli 24, 2017

Nashville. säsong 5 går mot sitt slut


nsh_jumbotron_keyart (1)

… och ännu är det ingen svensk kanal som funderar på att ta upp den. Synd, för den växer avsnitt för avsnitt och säsong för säsong.

Kanske det är lite väl mycket handling, för ALLT verkar hända i den lilla krets som det hela utspelar sig i. Och allt känns riktigt. Osmarta karriärdrag, skolkande tonåringar, skogtokiga stalkers, med mera förekommer i verkligheten. Liksom gränslös kärlek som fixar det mesta till slut.

Och säsong sex kommer till hösten eller vintern.

Etiketter: ,
juni 2, 2017

Country’s Family Reunion Tribute Series: The Whites & Ricky Skaggs


Vet inte hur många videor från “Country’s Family Reunion” som jag har kommenterat, men detta är första gången som jag har länkat till ett helt program.

The Whites har varit med i stort sett hela tiden jag har lyssnat på country och dylikt, som bakgrundssångare och genom enstaka låtar. Och jag såg dem på The Ryman för för drygt femton år sedan. Dags att ge något tillbaks.

En bit in i programmet utbryter en diskussion om dilemmat att vara för country när man ska göra bluegrass och tvärtom. Bill Andersson säger det bäst “You are too good!”.

Etiketter: , ,
mars 13, 2017

The Music of Nashville Original Soundtrack Season 5 Volume 1


Att recensera detta album är ingen lätt uppgift. För det första så känner jag ett visst ansvar mot de som väntar på säsong 5 av serien på svensk TV; det är onekligen så att musiken används för att understryka händelser och skeenden. För det andra så gör just detta att allt kanske inte är gjort så bra det ska bli, det ska ju först och främst tjäna som en bakgrund.

Men ändå: Här finns somligt som är så bra att utmärkelser från CMA och andra organisationer kan vänta runt dörren. Främst duetterna, två röster som smälter samman i perfekt harmoni och förmedlar vad rollfiguerna, det heter inte “karaktärer” på svenska, känner innerst inne. Texter som handlar om det som verkligen är viktigt livet: Tro, hopp kärlek och styrkan i en familj.

Mer än så kan jag inte skriva just nu. Då förstör jag för de som följer serien på TV.

Etiketter: , ,
januari 25, 2017

Nashville, säsong 5


AK7CAR4j

Nu är Nashville igång igen, i mitt vardagsrum vill säga, och jag hoppas att någon svensk kanal är med på noterna av det lider.

Förra säsongen slutade med ett halvt dussin cliffhangers och en högst osäker tillvaro för hela serien. Men det är historia nu.

En sannolikt stramare budget har varit välgörande. Flera figurer har förvunnit och de som är kvar tecknas skarpare. Man kommer dem närmare inpå livet, och det är en hel del tunga ämnen som behandlas.

Fast det är inte bara tungt och dystert. Flera passionerade kärlekshistorier löper parallellt och det är ofta nära till skratt över vardagens små förtretligheter.

Musiken då? Den är alltid närvarande, som en skildring av hur det är att leva mitt i musikindustrin.

Etiketter: ,
december 18, 2015

Jills Veranda, säsong 2, avsnitt 6


Jag måste erkänna att jag hade gott om förutfattade meningar inför detta program, dessutom var jag luttrad efter flera bortslarvade avsnitt den här säsongen. Men jag hade fel och det är jag glad för.

Annika Norlin kom, visade det sig, med ett genuint eget intresse för countrymusiken.

Visst hade hon en snäv syn på vad som var gammal country och ny, och inte fick hon mycket hjälp att reda ut begreppen. Visst var avslutningen med spontan train hopping ungefär lika trolig som att Doug Seegers hittades av ren slump i en rännsten.

Men hon fick framföra en egen låt på ett väl valt ställe och hon skrev en ny efter att ha blivit berörd av ett möte med f d prostuerade – imponerande.

Att hon fick träffa Gail Davies för att reda ut kvinnornas situation inom countrymusiken var mycket bra. Producenterna hade kunnat välja den rätta vägen och låtit henne träffa en kvinna som aldrig blev något, i stället blev det en ikon och pionjär för kvinnors rättmätiga plats inom musikindustrin. Och enligt min åsikt en av de mest underskattade sångerskorna och låtskrivarna i Nashville.

Etiketter: ,
december 10, 2015

Jills Veranda, säsong 2, avsnitt 5


Om avsikten med verandorna hade varit att göra socialrealistiska reportage hade gårdagens avsnitt varit en succé. Adam Baptiste var i praktiken programledare och han navigerade på ett bra sätt igenom svåra ämnen som hur USA behandlar sina veteraner, musiken som en läkande kraft och patriotism.

Men det räcker inte för ett program som gör anspråk på att utforska countrymusikens själ och rötter.

Det började i och för sig bra. “America Remains” var ett bra val och Adam visade sig ha både känsla för och kunskaper om countrymusik.

Men varför ytterligare en av alla dessa festivaler så långt från Nashville som möjligt när det var dags för det obligatoriska framförandet? Är det innerst inne lite skämmigt med Nashville? Duger inte klubbarna där, vare sig de runt turiststråken eller i utkanterna?

Och varför det obligatoriska hävdandet av “Americana” som den renaste och finaste formen av country, den som folk verkligen lyssnar på? När det inte är sant?

Etiketter: ,
december 3, 2015

Jills Veranda, säsong 2, avsnitt 4


Jerry Williams kom till Nashville med den bästa bucketlisten i hela serien: Lyssna på musik och gymma. Ingen önskan om något ovidkommande eller provocerande, trots att blotta närvaron av en äkta svensk kommunist hade satt fart på blodomloppet på åtskilliga.

Som väntat var han mycket kunnig i ämnet, countrymusik, vilket hans önskan att tolka Don Gibson bevisar.

Lyssna på musik var hans första och självklara önskan, och jag såg framför mig en rejäl klubbrunda, på ställen av det slag och med musik som förra veckans gäst dissade.

Det blev ett tillfälle att lyssna på musik, på en Old Timey-konsert en bit utanför stan. Artig, belevad och kunnig ställde Jerry frågor, lyssnade och njöt. Som höjdpunkt och avslutning bjöds han att sjunga med i en riktig arbetarsång, “John Henry”.

Tänk om han hade fått besöka ett par syltor inne i stan och ge dem samma behandling. Tänk om han hade fått resa runt i USA och besöka flera musikstäder med samma öppna sinne som han visade i Nashville.

Etiketter: ,
november 26, 2015

Jills Veranda, säsong 2, avsnitt 3


Det började inte så bra. Personkemin stämde väl bara sådär, och när Jill en bit in i programmet för första gången i serien försökte förklara begreppet honky-tonk för en gäst, med hjälp av studiebesök och en initierad guide, var jag på väg att stänga av. Veronica Maggio sa nämligen att det var som en blandning av country och dansband …

Lite senare blev det lite bättre när de tu framförde Delbert McClintons “Two More Bottles Of Wine” i dessa sammanhang känd genom Emmylou Harris version.

Annars var det ett avsnitt relativt fritt från ovidkommande inslag och när det var dags för finalen och hon fick framföra “Look At Miss Ohio” inför Gillian Welch, med beröm godkänt, gick det upp för mig: Det var så här hon trodde att all äkta country är. Och då förstår jag chocken när hon fick bekanta sig med genrens huvudströmningar.

Alltså ytterligare ett avsnitt där intet ont anande gäster används som verktyg för att uppfostra svenska countrylyssnare. De vita medelålders amerikanerna fick vara ifred den här gången.

Men nästa gång kommer det nog att hetta till ordentligt. Då ska kommunisten Erik, förmodligen en de mest pålästa gästerna, få sitt lystmäte av country stillat.

Etiketter: ,
%d bloggare gillar detta: