Skribentens personliga tankar om country och relaterade genrer
Lite kul prylar från syostasien gör att arbetsdatorn i sovrummet nu kan tjänstgöra som en fullt godkänd stereo, och med ett par riktiga högtalare kommer det att bli ännu bättre.
Riktig musik att testa med, har jag däremot använt. I detta fall musik som svänger och med tydliga basgångar.
Världens enligt tillverkaren minsta rörförstärkare, en Nobsound NS-01E, landade i min brevlåda i går och det var på det hela taget en positiv upplevelse.
Sedan drygt ett år tillbaks använder jag i regel en mini-DAC när jag lyssnar via hörlurar, men jag lyssnade in mig på lite testmusik via laptopens ordinarie hörlursutgångar, idag Asleep at the Wheel; taktfast Western Swing med krävande bas.
Ju bättre ljud in man har i en förstärkare, desto bättre blir det som kommer ut. Kombinationen DAC + Nobsound NS-01E blev effektivare än någon av förbättringarna för sig. Ljudet var varmt och levande och det svängde om basen såpass att det var svårt att sitta still. Trots att det inte var frågan om något discodunk.
Ett hastigt test av enhetens kapacitet som försteg gav också ett bra resultat, och jag tror att det vore lyckat att kombinera den med ett par prisvärda aktiva högtalare att använda i ett studie eller arbetsrum. Själv kommer jag att investera ett par bättre lurar som gör den rättvisa. HiFi, kanske inte, men en lösning att det som kommer ur datorer och telefoner låter som musik som man vill lyssna på, inte bara höra.
En fråga som egentligen borde vara skriven inom citattecken, för det jag syftar på är frågan som när den ställs till framför allt yngre personer besvaras med Spotify, Tidal eller annan onlinetjänst. Vilket kan tolkas som att musiken i sig har reducerats till något som finns i bakgrunden; inte någon bestämd genre och definitivt inte någon särskild artist.
Som en motvikt till detta vill jag meddela att jag numera återigen med stort nöje lyssnar på VINYL, det vill säga musik som kommer från de där stora svarta sakerna som era mor- och farföräldrar använde fram till början av nittiotalet, men det är fortfarande country och liknande som gäller (och lite barockmusik).
Är det bra inspelningar låter det oftast bättre, det vill säga, som det ska låta i mina öron. Som ett exempel så har jag ett par av de fina inspelningar som hittades i Johnny Cash kvarlåtenskap i tre utföranden; via Spotify låter det som han sitter där med en filt framför scenen, på CD är det väldigt bra konsertljud, och på vinyl som om han satt där i mitt vardagsrum med sin gitarr.
Naturen hatar tomrum, och det gör jag också. Två tomma hål bak på högtalarna skulle fyllas med något, och det mest meningsfulla och billigaste var att skaffa en förstärkare till.
Nu kör jag alltså med så kallad bi-amping och den största fördelen är att jag kan spela högre utan att det distar. Jag hoppas innerligen att mina grannar gillar Emmylou Harris och Marty Stuart…
En magisk manick anlände igår och äntligen kan jag lyssna på vinyl igen. En process som började med generalras på min gamla förstärkare i mars är över och jag kan nu lyssna på musik med hjälp av alla önskvärda ljudkällor. På vinyl har det blivit Johnny Cash, Poco och mycket annat.
Dyrt har det inte blivit, mindre än tvåtusen kronor allt som allt, och det låter bättre än tidigare.
http://www.svtplay.se/klipp/3505178?type=embed&external=true
En klurig värmlänning ändrar ljudet på sin gitarr och hittar en produkt som går att sälja? Musik och teknik i skön förening.
Efter knappt ett halvår av letande efter lämpliga delar och sparande har jag nu en musikanläggning som låter bättre än något jag har haft tidigare. Billigt blev det också, betydligt billigare än att fixa den förstärkare som drabbades av tvenne brunna kondingar i februari.
Totalt har de funktionsbärande komponenterna kostat mindre än en tusenlapp och störst skillnad har den svarta lådan på bilden gjort. Med hjälp av denna har min lågpris DVD-spelare blivit en CD-spelare som låter som något mycket dyrare än vad har har råd med. Detta till ett pris av drygt fyrahundra kronor.
Nu gäller det bara att få tid att göra något åt den heta och försummade högen – plågsamma ljudförsök är det slut med.
Den magiska manicken har återuppväckt min upptäckarglädje så till en milda grad att jag inte har hunnit formulera mig i ord. Åtta timmar aktivt lyssnande om dagen kräver sitt tribut, men det är skojigt hela tiden.
Förutom country i massor har det blivit klassisk rock, reggae, barockmusik, med mera. Synd bara att dygnet inte har ett par timmar till.
Nästa tekniska projekt blir att gifta ihop TV:n med en dator som har tjänat ut som kontorsmaskin, så att jag kan se och inte bara höra.
Det här är ingen High-End pryl, ja enligt gängse normer är den nätt och jämt HiFi. Men för tvåhundra kronor inklusive frakt "from our stock in the UK", var den en rejäl uppgradering av mitt ljud från datorn. USB in, 3,5 mm ut och stor som en cigarettändare.
Muse X5 var beteckningen, och nu kan jag lyssna på radio från det stora landet i väster och det låter som musik.
Det är inte tv-programmet jag syftar på, utan det faktum att all musik jag hittills testat låter så mycket bättre med min nyrenoverade förstärkare än vad jag hade kunnat ana. Allra bästVince Gills “Pocket Full Of Gold” och Albert Lees “Gagged But Not Bound” som hade legat alldeles för länge och samlat damm och nu bjöd på välljud.
Senare i dag kommer jag att anträda en märklig resa som delvis går i musikens tecken. Jag återkommer!
