Posts tagged ‘Privat’

november 19, 2017

Allvarliga saker


stent

Den har anordningen räddade mitt liv för snart en månad sen och betyder att jag kommer att hänga med ett bra tag till.

Livet kommer dock aldrig att bli som det var förut; det är för dyrbart för att slösas bort på struntsaker och jag kommer från och med nu inte att ta någon sk-t oavsett vad saken gäller.

Varning är härmed utfärdad.

Etiketter: , ,
oktober 18, 2017

Det var så det började, del 4


Två av de bästa sångarna av min generation, ja av alla generationer inom countrymusiken. En klassisk duett med Vince Gill och Patty Loveless.

Etiketter: , ,
oktober 14, 2017

Det var så det började, del 3


Hon var inte med riktigt från början, men näst intill. Martina McBride, kvinnan med en stor och kraftfull röst i en liten och späd förpackning.

Etiketter: , ,
oktober 12, 2017

Det var så det började, del 1


Det är inte första gången jag kommenterar detta, men nu har det blivit aktuellt igen. Countrymusiken hade börjat smyga sig in i mitt medvetande i början av åttiotalet och några år senare, slog den till med full kraft. Dwight Yoakam var en av de artister som formade min uppfattning och jag är evigt tacksam för att han fanns där just då.

Skrivet med tankarna på en yngling som har blivit utnämnd till countryexpert på grund av att han kan säga ”Hank Williams” utan att någon koll före eller efter.

För mig handlar kärleken till countrymusiken om känslor, inte om namedropping och statistikkunskaper.

Etiketter: , ,
september 25, 2017

Om musikens läkande kraft


21762034_10209865567491641_5129163212467155035_n

Livet har väl inte varit sådär värst bra de senaste veckorna. Toppen i knoppen, men värre med kroppen. Inte värre dock än att en konsert med ungdomsidolen Steve Gibbons lockade.

Och vad har det med country att göra kanske en del undrar. Rätt mycket, dels som en påminnelse om att den brittiska pubrocken tjänade som en bro mellan diverse skrammelmusik och country, och dels för att det faktiskt blev en hel country av bästa märke; dels bland hans egna låtar men också bland de fina tolkningarna av Dylan.

En fin upplevelse, alldeles för kort, av musik. Men också något som gjorde att mina värkande muskler kändes bättre igen och mina energinivåer ökade, denna arbetsvecka till fromma.

Etiketter: , , ,
september 19, 2017

Back In The Saddle Again


Efter några veckor med andra prioriteter vill jag meddela att det från och med i dag är den gamla vanliga visan igen. ”Stay tuned” som det heter på svenska.

juli 25, 2017

Det där med duetter …


Nej, jag ska inte gifta mig. Än.

Det är inte därför jag publicerar den här duetten. Anledningen är något annat som jag fick höra idag. Något som gjorde mig glad och samtidigt rörde mig till tårar. Något som jag har längtat efter länge och bett över.

Fortsättning följer, någon gång.

Etiketter: , ,
april 18, 2017

Merle Haggard “Working Man Blues”


Nio barn och en fru har jag inte, bara en djupt älskad särbo. Men likväl sjunger Merle Haggard som så många gånger förr om mitt liv.

Att ha ett arbete är underbart, men när man liksom bara snubblar över det kan startsträckan bli lång. Alla små och stora projekt som ska avslutas och så vidare. Men musiken är som alltid med mig.

Etiketter: , , ,
februari 11, 2017

Mitt liv i fem låtar


Nummer ett är med det framlidna geniet George Jones och det är titeln som är viktig, I’m A Survivor, och jag tänker på att jag har överlevt en allvarlig sjukdom utan att förstå hur eller varför. Jag får lita på att på att vår Herre talar om det medan jag är kvar på jorden.

Nästa låt tillägnar jag Arbetsförmedlingen och deras idéer om om att gratisarbete för någon oseriös företagare eller myndighet är min väg tillbaks till arbetslivet.

Ibland blir jag alldeles tokig av att sitta hemma utan att ha någon bestämd uppgift i tillvaron.

Men det blir aldrig några längre utflykter eftersom det hemma finns någon som älskar mig precis som jag är.

Det finns det en till som gör, men det tar förhoppningsvis trettio år till eller så innan jag får träffa Honom.

Etiketter: , ,
januari 20, 2017

En dag, ett liv


För några dagar var jag tvungen att ge mig av till Göteborg på ett ärende. För första gången på flera veckor var det aktuellt att lyssna på musik, en tid har huvudet varit för fullt av tankar för att det skulle funka, men nu var det lagom tomt igen.

Bråttom var det och jag hade inte tid att leta i skivhyllan, men i handskfacket låg ett fodral med suspekt innehåll, ett urval av musik som jag hade haft med mig när det skulle testas hårdvara för snart ett år sedan och som hade blivit kvar.

En ostrukturerad blandning kan det tyckas; Marti Broms grepp på örhängen från countrymusikens guldåldrar (Heartache By The Numbers), Emmylou Harris spöklika alternativa folkmusik (Wrecking Ball), Don Felders naturliga fortsättning på The Eagles senare period (Road To Forever), Randy Scruggs flyhänta gitarrspel (Crown Of Jewels). Väsensskild men fascinerande musik alltsammans. Och då mindes jag att inför testkvällen hade sagt att det vore ett prov utan värde att använda musik som man inte gillar bara för att ljudet är bra.

Fast det viktigaste av allt: I nutid ett bevis för att passionen för musik är tillbaks.

Etiketter: , ,
%d bloggare gillar detta: