Dustin Sonnier “Country”

Fredag kväll och jag lyssnar på favvostationen KBON på nätet. Hör en yngling sjunga något om “… holding the bottle instead of holdning her…”. Avannonsen säger mig att det var Dustin Sonnier. Jag letar och hittar inte den låten, men väl detta. 100% country i det som borde vara genrens mittfåra.

Dustin växte upp med en pappa som lyssnade på det mesta av det bästa som countrymusiken har att erbjuda och en mamma som gjorde detsamma med sjuttiotalets hårdrock. Sen följde ett eget band redan i tonåren, och i det närmaste sju kvällar i veckan i hemstatens honky-tonks.

Så formas en sångare som i stället för att ta strid jämnåriga sångare inom bro-country vänder sig till de bästa för att lyssna och lära. Jag pratar om de som har flyttat till en bättre värld, som George Jones och Keith Wiley, men kanske även del på George Strait.

Till sist kan det vara på plats med en varning om ni inte redan har fattat: Detta är country som den lät förr, från nitttiotalets mitt och tidigare. Den innehåller stötfiddle, snyftande steelguitar och andra  ljud som kan skada känsliga öron …

Steven Casper & Cowboy Angst “I Feel Like I’ve Got Snakes In My Head”

Den här EP.n innehåller element av det mesta som kallas Americana, och är enligt min uppfattning en av årets bästa skivor hittills. Jag förväntar mig att några av mina favoriter inom mainstream country kommer ikapp, men de kommer att få kämpa för det.

Instrumental spagettiwestern-country i inledande “For A Few Dollars Less”, den countryfierade springsteen-rocken i “Restless Heart” och texmexen i “Maria” är alla exempel på Steven Caspers mångsidighet och kunnande. Musik som inte bara låter bra, utan som också känns bra ända in i själen.

Finns det inga fel? Jodå, fyra-fem låtar till hade inte skadat. Då hade det räckt att trycka på repeat tre gånger på vägen mellan Skövde och Vara klockan fyra på morgonen (se bonusspåret).

Jack Tempchin “Room to Run”

Det här är inget komplett album, utan en mycket bra programförklaring inför ett kommande album; Jack Tempchins första soloalbum på drygt trettiofem (!) år.

För den bredare allmänheten är han känd som hitmakare åt The Eagles och han har också åtskilligt med country på sin meritlista. Men han är mer än så; listan av artister som har dragit nytta av hans tjänster är lång och spänner över åtskilliga genrer.

Även är han själv står vid sångmicken är det blodigt allvar. Eller för att knycka ett citat från en intervju med honom: “Songs change people. Songs enlighten and delight. Songs bring lives together.” Bättre än så kan det inte sägas.

Så den som vill lyssna på vad en mogen man har att säga, formulerat som allt från intelligent vuxenpop till varm och innerlig countryblues kan sluta läsa nu och börja lyssna. Den 21 augusti kommer fullängdaren.

Jamie Meyer “Gone Crazy”

En rykande färsk EP som visar att svensk popcountry, i likhet med bluegrassen, håller högsta klass. Eventuella associationer till den infantila delen av den så kallade bro-countryn kommer på skam. Jamie vet hur man snickrar till en bra låt och han behärskar flera ämnen.

Para ihop det med snyggt ringande gitarrer, vackra körer och bra melodier och ni får ett stycke musik med ena foten i Nashville och den andra på västkusten. Keith Urban, med flera får se upp.

När kommer nästa fullängdare?