Posts tagged ‘Dokumentär’

juni 8, 2015

Jills veranda, säsong 2


– Veronica Maggio
– Seinabo Sey
– Jerry Williams
– Annika Norlin
– Joel Alme
– Adam Baptiste (även känd som ADL)

Detta är alltså listan på andra säsongens gäster

Första säsongen innehöll två riktigt bra program och ett anständigt. I övrigt mest gäspningar, även om programmen bidrog till att cementera fördomar om countrymusikens huvudådra, dess utövare och lyssnare. Som om  det funnes en finare och ädlare form än den som de flesta faktiskt lyssnar på.

Vilken roll de olika artisterna kommer att spela låter jag var osagt, eftersom det viktigaste är att marknadsföra uppfattningen om Jill som sveriges enda countryartist, jag vill inte bli beskylld för att vara något som jag inte är. Dessutom är många väldigt bra på sin grej, det är bara så svårt att förstå vad de har här att göra, när det finns artister i Sverige som har en levande relation till genren.

Men programmet med Jerry Williams ser jag fram emot. Han har den rätta kombinationen av ödmjukhet och nyfikenhet.

http://www.svt.se/wd?widgetId=23991&sectionId=2&articleId=2982245&type=embed&contextSectionId=5113&autostart=false

Etiketter:
maj 19, 2015

En säsong till


jillslogga1

Till hösten är det dags igen – Sveriges enda (?) countryartist som ibland inte ens sägs vara country ska agera ciceron åt artister med minimal anknytning till genren. Hoppas att vi slipper fördomar om artister, lyssnare, med flera den här gången.

Tre av  programmen från första säsongen får godkänt, de med Magnus Carlsson, Marit Bergman och Kristian Gidlund, varav det med Marit var det i särklass bästa. Bra musiksmak hade hon också.

Etiketter: ,
september 21, 2014

Återigen Doug Seegers


Nej, jag tycker fortfarande inte att han är unik – om jag inte tar i så att jag spricker så finns det säkert minst tusen låtskrivare och sångare av hans kaliber bara i Nashville. Det finns fler etablerade stjärnor än vad ni kan ana som undgått hans öde med minsta möjliga marginal. Och tror ni att en kvinna med samma bakgrund hade fått samma chans?

Men jag tycker ändå att SVT s fortsättning på berättelsen  om honom är sevärd:

http://www.svtplay.se/video/2332976/efter-jills-veranda/avsnitt-1-doug-seegers?type=embed&position=283

Åtminstone om man ser den som berättelsen om en ganska vanlig man som fick en unik chans och tog tillvara på den, och en bransch som har många mörka sidor.

Etiketter:
mars 7, 2014

Doug Seegers var huvudpersonen


… och då blev det bra, rentav bästa avsnittet i serien.

–  Det här är min belöning från Gud för att jag fått ordning på mitt liv. Han visar mig vad jag faktiskt kan göra med mitt liv. Hela den här resan från inspelningen av låten med Jill och Magnus till alla reaktioner nu har varit ”mind-blowing”.

Doug vet vem han ska tacka. Vår herre som med Jill Jonson och Magnus Carlsson som redskap fick en chans att rycka sig upp ur misären. Det pratas om en sverigeturné, gärna för mig om han får anständigt betalt.

Låten är grymt bra countryblues som Hank Sr hade varit stolt över. Dessutom inspelad på ett sätt som gör låten rättvisa – alla på en gång utan tillkrånglade arrangemang.

Jag sänder också en tacksam tanke i vertikal riktning för att en utstött låtskrivare fick chansen. På sätt och vis en upprättelse för de som inte fick det, inklusive några kära vänner som inte fick det.

Etiketter: ,
februari 27, 2014

Ett annorlunda fokus


Gårdagens avsnitt av Jills veranda blev riktigt bra, tack vare att fokus flyttades från Jill till gästen och musiken. Christian Gidlund, som tyvärr inte finns bland oss längre, imponerade med sin kunskap om och kärlek till genren.

– Åh, herregud vad han visste mycket om musik och Nashville. Då skulle jag efter 13-14 år visa upp den här stan för honom men jag la ju av, det var inte lönt. Han visste ju allt. Han visade mig Nashville.

Ovanstående är saxat från Expressen och visst var det så. Jills ödmjukhet och känslor var uppriktiga. Och även Agnes-Lo Åkerlind uttryckte liknande känslor till Aftonbladet:

– Det var roligt att ha honom där för han hade ett jättestort intresse och en stor kunskap om country. Han tillförde väldigt mycket till programmet. Sen var det såklart väldigt jobbigt i och med att han var döende, väldigt sjuk och hade väldigt ont, säger hon.

Det här avsnittet var jobbigt att se, men ändå: Trots allt var det en hyllning till livet. Jag kände igen många känslor från mitt första besök i staden, som jag visste skulle följas av fler. Christian visste att det inte skulle bli så för honom – i bland är livet inte rättvist.

Fin musik var det gott om. Hyllningslåten till Christian, den surrealistiska tolkning av Blue Eyes Crying In The Rain och det som berörde mig mest: Night Flyer, bonusspåret från Emmylou Harris Luxury Liner, också den i fin tolkning.

Etiketter: ,
februari 13, 2014

Marit i Nashville


Kanhända har jag varit lite fixerad vid att analysera “Verandorna”, men när det görs program som ska handla country av en kulturredaktion finns det anledning att vara kritisk.

Nåväl, detta var det bästa programmet hittills. Den här gången letade man inte efter allsköns knäppskallar, eller grävde efter elände i slummen. I stället grävde man efter genrens rötter och gjorde det bra.

Marit Bergman, den av besökarna som har haft mest att tillföra, närmade sig ämnet med sådan kärlek och respekt att jag blev rörd till tårar. Bara en sån sak som att vilja göra en gammal Carter Family-låt. Respekt! Som de unga säger.

Etiketter: ,
februari 6, 2014

Jills veranda, nummer tre


Jag värjer mig fortfarande mot “någons” försök att plugga Jill Johnsson som den största svenska countrystjärnan, minnet av sökandet efter det extrema i de två första avsnitten har inte bleknat, och det medvetna undvikande av den samtida countrymusiken har inte bleknat.

Men ….

Skizz kärleks- och respektfulla närmande till en okänd musikalisk kultur gjorde ett mycket starkt intryck på mig. Likaså att han bekvämt rörde sig i olika miljöer; det kantstötta paret i husvagnen eller karlakarlarna som bjöd honom på hembränt med smak av äppelpaj.

Och sen att han kunde ta till sig en pärla från den nutida countrymusiken:

 

Sen hittade jag något intressant i Expressen igår:

Jill har varit med om att bestämma vilka artister som ska flygas in från Sverige för att vara med på verandan.

– Två av mina sex förslag blev kvar. Marit­ Bergman och Titiyo är artister jag absolut velat ha hit. Jag tycker Titiyo har en av de vackraste countryrösterna i Sverige. Den är väldigt skör och direkt och går rakt in i hjärtat. Marit sjunger rakt från hjärtat, härligt och okonstlat och är också en stor inspiration!

Vilka artister var det som blev refuserade? Två av fyra är mycket. Kanske det rentav fanns artister med en levande relation till nutida country bland dem?

Etiketter: ,
januari 30, 2014

Kakan på Jills Veranda


Kakan gick omkring och var lesbisk och Jill tvättade lakan, annars var det mesta sig likt sen första avsnittet. Vackra bilder och lika vacker bakgrundsmusik, men varför detta sökande efter det extrema?

Mötet mellan Kakan och Kay White var dömt att leda till konflikt och orätt mot på olika sätt härliga och färgstarka kvinnor. Men tyvärr Kakan, när du påstår att de superkonservativa kristna är norm i Nashville så är du ute och cyklar. Kristna ja, Nashville är ”the buckle of the Bible belt”, men politiskt är de över hela skalan.

Kakan poängterar att man inte letat upp den mest konservativa personen i Nashville för att skapa konflikt. Enligt henne är hon norm i området.
– Du ska hålla dig inom vissa ramar i countryn. Så är det och det är ingen hemlighet. Konflikten fanns där och den var vi nyfikna på, sägerAgnes-Lo Åkerlind, producent.

– ur Aftonbladet

Visst är det fantastiskt när en producent som helst lyssnar på house talar om hur det går till inom countryn utan att ha en aning.

Därmed är det slut för i kväll. Programmet hade kanske varit intressant om det gjorts av samhällsredaktionen, men varför ska alla som håller på med country finna sig i att deras genre granskas på ett felaktigt sätt och förlöjligas?

Etiketter: ,
januari 23, 2014

Jag såg programmet, nu …


 

Om syftet med programmet var att bibehålla intrycket att Jill Johnson är sveriges bästa och rentav enda countryartist så har det nog lyckats väl.

Ovanstående förklarar också tilltaget att vid produktionen inte låta en enda svensk artist med en levande relation till countrymusiken delta i programmen.

Jag kommer att följa serien, eftersom jag inte kan ha en åsikt om något jag inte sett, men efter att ha sett det första avsnittet är jag störd av de onödiga försöken att koppla ihop countrymusiken med KKK. Som om det inte är svårt nog att försvara sig mot fördomar redan som det är.

Snyggt foto från fängslande miljöer, som gjorde att jag drabbads av hemlängtan, och att de hade lyckats hitta Robert K Oerman var min behållning av det här avsnittet.

Etiketter: ,
%d bloggare gillar detta: