Återigen denne George Jones …

När GEORGE JONES 1988 inte fick förlängt kontrakt med MCA, så snappade executive producer (chefsproducent) EVELYN SHRIVER och A&R director (artist- & repertoaransvarig) SUSAN NADLER på Asylum/Elektra (Warner) upp honom och gav honom full frihet att göra sin egna country utan påverkan.
Det blev ett live-album med tidigare inspelat material, som 1999 följdes av makalösa "Cold Hard Truth" Asylum 62368. Dock tyckte chefer på Warner att det här var för mycket country! Enkom för GEORGE bröt sig SHRIVER och NADLER ifrån Asylum och startade Bandit Records och gav ut ytterligare sex album med GEORGE, varav ett var en dubbel-CD med gospel och ett "50 Years of Hits" var en trippel med just 50 låtar! …

Så talte Thomas Buskhagen på Facebook, och som oftast hade han alldeles rätt. Vidare har han rätt i fortsättningen påstår att George sista period var den bästa och mest kreativa. Under Evelyn Shrivers kärleksfulla ledning nådde han nya höjder, vilket är bevisat genom Cold Hard Truth. Synd bara att The Rock – Stone Cold Country inte finns på Spotify, det är hans bästa genom hela karriären.

Allt var inte bättre förr, en del artister utvecklas hela livet.

Murder On Music Row–femton år senare

This month marks the 15th anniversary of the release of George Strait and Alan Jackson’s recording of “Murder on Music Row.”
Have times changed for the better? You be the judge.

Artikeln på CMT: s hemsida är intressant oavsett om man tycker. För min del tycker jag mest att det har blivit annorlunda, precis som det ska vara. Det onda och det goda existerar vid sidan om vartannat och så långt är det bra. Problemet är att “riktig” country, hur man än definierar det, kan vara svår att hitta utan att man vet var man ska leta.

Men sökandet kan i sig vara en angenäm upplevelse, och när man hittat hela vägen fram gör man bäst i att låta de egna öronen bestämma. Ta ingen sk-t, stå upp för vad du själv tycker är riktigt, är min uppmaning.

Hon var här i förra veckan …

… visste ni det? Stilren,  smakfull och för det mesta väldigt mycket country. En och annan crossoverhit förändrar inte min uppfattning, och att då och då bryta med traditionen är en gammal fin countrytradition.

Eftersom hon inte fick den uppmärksamhet som gjort sig förtjänt av gör jag min plikt och ger er en spellista med – Lee Ann Womack.

Americana, vad är det?

Countryoraklet Thomas Buskhagen har på sin facebooksida, i efterdyningarna av en gala i Göteborg diskuterat begreppet “Americana”. Se här ett bra exempel:

Per definition betyder språkligt sett Americana ‘amerikanskt’! Första gången jag definerade begreppet Americana var när jag skrev en biografi om Tex Ritter (se Country News Magazine No. 5/6 – 1985).

Tex Ritter samlade på Americana och då avsågs inte någon musik utan även här per definition historiska amerikanska artefakter, som t ex allt som rörde sig om indiansk kultur, från pilspetsar till lerkrukor!

Går man på språkligt bruk kan man kalla allt som kommmer från Amerika föramericana, från bilar, TV-program, folk(!), industriprodukter, konst och då även countrymusik oavsett om det gäller traditionell sådan eller pop-country! Men det gör man knappast inte!

Googlar man på Americana med språk engelska och region USA får man 48.000.000 resultat. Americana + music ger 1.050.000 resultat. Sv.Wikipedia ger inget mer än att räkna upp 25 americana-artister. Två av dem The Derailers och Jim Lauderdale skulle jag vilja ta bort från listan!

Wikipedia på engelska räknar upp ca 120 exempel. Bara ett håller jag inte med om och det gäller Dwight Yoakam!

Så vi bör nog hålla isär begreppen en aning. I grund har det i sverige nästan alltid varit lite ”fult” att gilla countrymusik och då kanske det passar lite bättre att kalla allt för country!

Jag håller med om det mesta Thomas skriver här. Roten till hur greppet hanteras i Sverige finns i att country i många kretsar inte är rumsrent och att det finns ett behov av en etikett att  klistra på artister som man gillar.

Så här definierar svenska wikipedia Americana:

Americana är folkmusik och traditionell musik från USA, och kan sägas inkludera stilar som folkmusik, countryblues, bluegrass, alternativ country, rockabilly, rotrock och heartland.

Gör gärna ett besök för att kolla vilka artister som räknas upp; exempelvis Bruce Springsteen (som jag gillar), men inte en enda i countrymusikens huvudfåra.

Jag säger då det, “Every Kind of Music but Country”: