Skribentens personliga tankar om country och relaterade genrer
Ja, kanske inte exakt. Men med början här kan du få basinformation och leta vidare. Få hjälp att förstå vad det var som formade människorna som formade musiken; att se platserna där de levde och verkade.
Märkligt att ingen av deltagarna i “Verandan” har varit här. Drygt femtio mil är inget avstånd om den rätta viljan finns.
Kanske inte magisk, men väldigt praktisk och riktigt bra ljud trots det enkla utförandet. Jag använder den för trådlös överföring av ljud från en av mina datorer till stereoanläggningen. Ska du har något bättre måste det bli en fristående DAC för en helt annan peng, och datorn nära stereon.
En smart telefon, en radio och en kabel från Kjell & Kompani så var det klart. Det första jag hörde var Don Williams som hoppades på en bättre morgon. Visste Bill Cody att jag lyssnade, eller var det vår Herre som ingrep?
Hur som helst är det väldigt varmt, så det blir en lång kväll med mycket musik och iste.
Sitter och bläddrar i Kountry Korral Magazine, sveriges äldsta countrytidning som fortfarande lever. I detta nummer kan man bland annat studera resultaten i fjolårets läsaromröstning, läsa vad en etablerad musiker tyckte om Jills Veranda, samt följa en intressant serie om Jim Reeves.
Resten kan ni läsa om här. Nu bär det av till Göteborg och Brad Paisley.
Ibland stöter man på ett problem eller en fråga som är viktigare en pratet om genrer eller bedömning av nya alster:
Olika lokalradiostationer inom Sveriges Radio-koncernen har redan sålt ut sina skivarkiv och nu föreligger ett allvarligt hot mot Grammofonarkivet.
Grammofonarkivet är sannolikt världens tredje största inom sitt slag, endast BBC och Library of Congress är större och är ett ovärderligt kulturarv som måste bevaras intakt och vidareutvecklas!
Ett gemensamt kulturarv är hotat.
I slutet av nittiotalet och början av 00-talet var det lilla skivbolaget Ramblin’ Records verksamt i Lund. Siktet var inställt på country och dylik musik, till största delen av det alternativa slaget.
Trots sin korta verksamhet tycker jag att de lyckades med att lämna spår efter sig inom den svenska musikindustrin. Plattorna är sedan länge utgångna, men jag har precis nåtts av nyheten att hela katalogen ska göras till gänglig via Spotify.
Var så goda, här kommer ett par smakprov:
Jag tycker att Vince Gills uttalande talar för sig själv. Visst är det märkligt att priset på musik har sjunkit drastiskt de senaste decennierna, och samtidigt som folk i allmänhet har fått det bättre så är de inte beredda att betala vad musiken kostar. Tänk på att exempelvis Jimmie Rodgers var megastjärna under en tid då många knappt hade mat för dagen.
Klarar musik sig inte längre i konkurrens med andra sorters förströelse och vad kan vi göra åt det?
Att High Chaparral gjorde rätt i att boka Dwight Yoakam står jag fortfarande för. Det kostar säkert några kronor, och det kommer lika säkert att bära sig eftersom han har en ganska stor skara fans som i vanliga fall inte sätter sin fot på en svensk countryfestival.
Arrangören har naturligtvis sin fulla rätt att välja vilka andra artister som helst, även om jag tycker att det ser ut som om en del av dem har kvalificerat sig endast genom att inte vara svenskar. Jag hoppas också att de svenska artister som är med på affischen har fått så bra betalt att de finner det mödan värt.
Så långt är väl allt OK, om än med en del förbehåll. I slutet av förra veckan fick jag nämligen ett mail från en av mina kontakter i branschen …
Arrangören har godhetsfullt låtit meddela att de kommer att ha en scen för svenska artister som vill visa upp sig (för vem?), två band artister som får spela 2×45 minuter per dag någon gång mellan 12 och 18 (då garanterar jag att festivalbesökarna har annat för sig.) och givetvis får de tillgång till hela festivalen under helgen (så att de ska låta bli att begära anständigt gage?). Vill de jamma mellan speltiderna så är det OK (tacka sjutton för att arrangören vill ha gratis underhållning). Plats för tält/husvagn/husbil ingår givetvis liksom mat …
Min kontakt har ombetts komma med ett kostnadsförslag inklusive teknik och resor. Jag utgår ifrån att det är flera artister som har fått detta erbjudande och jag tycker att det liknar de historier från arbetarrörelsens barndom som jag har fått höra via äldre släktningar.
… är som vanligt SVT:s välvilliga, men något felaktiga benämning på CMA Awards Show. Felaktig för att den inte är någon gala i vanlig mening utan en prisutdelningsceremoni baserad på en omröstning bland proffs inom branschen.
Vid den här tiden på året, likväl som i november när det hela äger rum, brukar kommentarerna hagla tätt. Än är det tillståndet för genren i största allmänhet eller vilka artister som får pris, än är det synpunkter på vilka artister som får uppträda. För min del är den stora anmärkningen att den europaklippta upplagan endast är på 1,5 timmar i stället för 3,5 timmar. Då följer naturligt att en hel del klipps bort för att åstadkomma en produkt som går att sälja.
För min del anser jag trots allt att allt i countryväg som visas i svensk tv är av godo. Fick jag önska något så vore det om det vore praktiskt och ekonomiskt möjligt att visa konserter med aktuella artister. Samt den fina miniserien ”Century Of Country”, 780 minuter kulturhistoria.
