Archive for november, 2021

november 11, 2021

Brett Eldredge ”Mr Christmas”


Jul/Christmas, jag har lite svårt för högtiden som en beteckning på en genre. Det kan vara så mycket, allt från psalmer till rock n’ roll. Lägg där till alla mysiga vinterlåtar som vare sig nämner Jesus eller jultomten.

Crossover mellan Christmas och Country? Som den drivne croonern med ett brett register Brett är klarar han det bra. ”Jingle Bells”, ”Rudolph the Rednosed Reindeer”, ”Santa Claus is Comin’ to Town”, med flera julhits radas upp. Kanske inget för koncentrerad lyssning i favoritfåtöljen, men absolut för att höja stämningen mellan helgens aktiviteter.

… men hur många tänker på att Jesus föddes då? Del av en vers från barndomens julspel i kyrkan, och visst gör Brett Eldredge det. God Rest Ye Merry Gentlemen och Come All Ye Faithful låter och känns rätt. Mer av den varan finns på hans första julskiva ”Glow”.

november 9, 2021

Chapel Hart ”The Girls Are Back In Town”


Jag bryr mig inte om Chapel Hart har för etnisk bakgrund. Deras hjärtan slår i countrytakt och alla de viktiga ingredienserna är med: Texter som handlar om något, en bra känsla för melodier och en fantastisk stämsång. Men det går inte att förneka att de har ett par extra hinder att kliva över jämfört med en grupp unga kaukasiska män i samma situation.

Det är just därför som ”I Will Follow” är skivans bästa låt. Livet handlar om att följa sitt eget hjärta. Inte vad ”de” säger. Flera låtar lutar åt samma håll, men det är aldrig frågan om självömkan, bara sakliga berättelser ur livet. Spotify varnar, det står ”Explict” vid en handfull låtar, är livet tufft är det lätt så att språket blir råbarkat snarare än folkviseljuvt.

De började karriären som gatumusiker i New Orleans, och har nu nått halva jorden runt digitalt. Hur långt och var karriären kommer att leda återstår att se. Fortsätter de att följa sina hjärtan kommer de att gå långt

november 9, 2021

Chris Young ”Famous Friends”


Country är den lägre medelklassens och arbetarklassens musik. Den amerikanska alltså, och därmed följer ett antal kulturkrockar när den ska omplaceras till Sverige. Countrymusikens huvudfåra hamnar tyvärr ofta i kläm mellan den intellektuella folkvarianten och det som uppfattas som traditionellt.

”Famous Friends” börjar med ”Raised On Country” en varudeklaration av varifrån Chris Young fick sina intryck. Säkert ärligt ment, men resultatet av den uppfostran är något som ganska många svenska countryfans har svårt att smälta. Själv uppfattar jag det som genuint amerikanskt och inget att hetsa upp sig över, vare sig som särskilt bra eller dåligt. Helt enkelt medelmåttigt.

Men jag har en plats där ”Famous Friends” passar bra, i min två tons CUV på väg mot nya mål. Då tjänar skivan som en stunds lättare underhållning och näring åt drömmar.

november 9, 2021

Mickey Guyton ”Remember Her Name”


För det första, jag är väldigt glad över att Mickey Guyton valde country i stället för någon mera självklar genre för en afrikan-amerikansk sångerska fast besluten att göra karriär inom musiken. Hennes lyrik hör hemma här, även om det musikaliska uttrycket är blandat. Crossover är inget nytt inom country.

För det andra så är hon lika mycket äkta amerikan som vilken bredbent manlig kaukasisk sångare som helst, som menar att livet går ut på snabba kickar. Hon befinner sig mitt i livet och hon mår bra, men vägen dit var krokig.

För det tredje så är det country att stå upp för något och det är vad hon gör, hela dagen, även om det inte är de gängse frågorna.

För det fjärde så har jag inga problem med artister som tänjer lite på gränserna lite, så länge hjärtat är med, och så länge det är frågan om att lägga till snarare än att dra ifrån. Måhända ligger hon en bit från min musikaliska mittfåra, men jag tycker väldigt mycket om den här skivan.

november 9, 2021

Katie Jo ”Pawn Shop Queen”


Flera ledande tidningar med inriktning på Americana har slått knut på sig själva i försök att beskriva hennes förträfflighet. I regel en varningssignal, men i detta fall relevant. Ty hon är drömmande nostalgisk, genuin, med mera.

För ett antal år sedan var hon med om ett antal upplevelser som hade krossat vem som helst, men hon tonsatte sina upplevelser och lite till. Upplevelser som för en tid drev henne in i en djup depression.

Trots hennes bakgrund är det inte bara jämmer och elände på den här skivan. Inledande ”How Soon” är charmig västkustcountry som får mig att trumma på ratten i det rum jag gärna lyssnar på ny musik; ”I Don’t Know Where Your Hearts Been”, ja det hade kunnat vara Loretta Lynn i yngre år.

Katie Jo är en överlevare och jag vill gärna höra av henne igen. Country är musik för vanliga människor har inte haft perfekta liv.

%d bloggare gillar detta: