Dylan Scott ”An Old Memory”


Den här Ep:n låter sig svårligen recenseras eller kommenteras. För hur gör man det när den egentlige huvudpersonen är en sedan länge avliden singer/songwriter; Keith Whitley, en de som har definierat countrymusiken som den låter idag?

Det finns ingen anledning att tro att Dylan Scotts kärlek till Keith Whitleys musik inte är äkta. Att han var sex år när han fascinerades av KW:s röst via ett kassettband i sin pappas pickup är säkert alldeles sant, liksom att han i tonåren blev tillsagd att låta som sig själv i stället för KW. Alldeles sant och väl dokumenterat är att Dylan Scott när han lät som sig själv var tillräckligt bra för att redan som tonåring få ett kontrakt med en manager och senare med Curb.

Dylan Scott har ett betydligt lägre röstläge än Keith Whitley, men det bidrar bara till trovärdigheten. Det gör även det faktum att musiker som spelade på KW:s skivor medverkar; Mac McAnally, Eddie Bayers och Carl Jackson, samt på sista spåret ”Tell Lorrie I Love Her” Lorrie Morgan. Jag hade gärna sett att min favorit ”’til A Tear Becomes A Rose” på den här EP:n, men vilken låt skulle i så fall ha fått stå åt sidan?

Eddie Beyers sa något väldigt klokt om ”An Old Memory”: ”Jag har sett många unga artister göra en hyllning till sina förebilder, men aldrig sett någon göra ett så bra jobb som Dylan.”

%d bloggare gillar detta: