Archive for november 12th, 2018

november 12, 2018

Kevin Welch ”Dust Devil”


I början av nittiotalet var Kevin Welch med och startade skivbolaget Dead Reckoning, mycket för att få ett bra hem för sin egen musik efter att karriären hos Warner Brothers hade gått i stå.

Ett dussin plattor har det blivit sedan dess, den senaste för åtta år sedan. Alldeles för lång tid kan tyckas, när vi pratar om en kompositör vars verk har spelats in av så skilda storheter som Roger Miller, Solomon Burke, Waylon Jennings, och relativt nyligen Chris Stapleton.

En brokig blandning , och kanske ligger däri både problem och möjligheter. På ”Dust Devil” leker han som tidigare med både text och musik. Hans ärrade röst passar perfekt till allvarsamt berättande till och med när han för en stund skildrar livet ljusare sidor.

Musikaliskt har han flyttat sig en bra bit söderut från Nashville. Det musikaliska grunduttrycket är country och americana, fast med färg av blues och soul m/ä; det är tung orgel och blås som ger den färgen. Musik som har ett släktskap med country och som jag älskar, också.

En mycket bra gränsöverskridande platta!

Etiketter: , ,
november 12, 2018

Ashley Campbell ”The Lonely One”


Ja, hon är dotter till Glenn Campbell och hon spelade banjo i hans band, men det är inte det hon bygger sin karriär på eller det som gör henne intressant. Hon är faktiskt en väldigt begåvad låtskrivare, musiker och sångerska på egen hand.

Att ”The Lonely One” är ett slags temalbum om ensamhet är väl att ta i, men ensamheten är ett återkommande tema och vemodiga stämningar dominerar. Alldeles perfekt för en fin sångerska som inte vill förhäva sig.

Musikaliskt drar ”The Lonely One” iväg åt olika håll, men jag tänker inte ta den lätta utvägen och kalla det för Americana. Country, både ny och gammal dominerar; Bluegrass naturligtvis, hon är en inte oäven banjospelare; karibiska tongångar och pop. En på det hela taget bra blandning, och få lär undra vad de har blivit av countrymusiken.

Berättandet sitter i generna och jag vill framhålla A Taken Man, What Am I Doing Here, Looks Like Time. Starka melodier och texter, och fint framfört. Det är inte många som törs greppa otrohet, brustna hjärtan och missbruk på det sättet. Inte nu för tiden.

Först och främst är ”The Lonely One” en bra början på en solokarriär. Men man kan också hoppas att det blir ett av de album som slutgiltigt gör att alla duktiga kvinnor får den plats på countryradion som de har förtjänat.

Etiketter: , ,
%d bloggare gillar detta: