Country som nostalgiformat


En lokal berömdet har sagt att: ”– Det finns ingen annan än Patsy Cline som kan sjunga så det går rakt in i själen …” En åsikt som han naturligtvis har rätt att ha och som delas av många. Men risken med dylika tvärsäkra uttalanden om dåtida artister är att intresset från mindre invigda stannar där, att de inte letar vidare, att de förknippar ”riktig” country med femtiotal och amerikanska bilar och missar resten.

Jag har tämligen liberal inställning till vad jag betraktar som ”riktig” country och känner mig trygg i vad jag gillar mest, åttio- och nittiotalens nytraditionella artister och de som kommer efter. Jag tycker mycket om det som kom först och inte så lite av det nya och poppigare.

För att börja riktigt långt bak, Carter Familys första inspelning i samband med The Bristol Sessions:

Det var här det började, när Hank Williams var fyra år och Patsy Cline inte ens var född.

Sen spolar jag snabbt fram till nutid och en sångerska som jag tycker sjunger så att det går rakt in i själen:

Etiketter: , ,
%d bloggare gillar detta: