Archive for maj, 2018

maj 29, 2018

Utmaningar


emmylou

dwight

Utmaningar där man ska göra något i ett antal dagar brukar jag betrakta med en viss skepsis, främst för att de är tidsödande. Diverse utmaningar som har med musik att göra har jag fruktat, inte på grund av vänner som har bredare musiksmak än vad jag har själv, utan att det skulle bli ett väldigt liv på de som lyssnar på country och ifrågasätter mitt urval.

Men så fick en mycket god vän sen trettio år tillbaks för sig att utmana mig att presentera album som jag fortfarande lyssnar på ganska många år efteråt. Musik som har format mig och inspirerat mig. Och se det var en utmaning som jag gillar!

Omslagen ovan visar de två första, och vill ni hänga med kolla mig på Twitter.

Etiketter:
maj 24, 2018

CD eller inte?


cd_dvd_PNG9083

Det var i augusti 1989, jag minns det för att det var i samband med min mors 50-årsdag, som jag köpte min första CD-spelare. Det var inte en helt ny värld som öppnade sig, men jag avbeställde en del som jag redan hade beställt på vinyl och det började komma en del bara på det nya formatet.

Det har runnit en hel del vatten under broarna sen dess. Jag har till slut under protest accepterat digitala nedladdningar som ett vanligt format. Samtidigt som jag har renoverat min gamla skivspelare och börjat använda den igen.

Som jag har sett det så har då olika formaten haft olika roller. CD:n har varit perfekt i bilen (och ett praktiskt allroundformat), digitala filer för de som helst lyssnar via telefonen och en skränig bluetoothhögtalare. Slutligen vinyl för koncentrerad lyssning i soffan.

Men så hände det två saker slag i slag som fick mig att ändra uppfattning. Först fick jag ett erbjudande om ett litet radiojobb och det gigantiska digitala singelarkiv har har tillgång till i USA blev plötsligt en oanad tillgång. Sen fick jag en hel flyttlåda med begagnade CD av goda vänner som planerar att emigrera, flera unika faktiskt som jag lyckas spela sönder.

Ibland bara händer det och jag återkommer till ämnet.

Etiketter: ,
maj 22, 2018

John Prine “Tree of Forgiveness”


Två veckor tog det, men nu är det dags att mer i detalj förklara varför jag tycker mycket om John Prines senaste.

Han är en lysande singer/songwriter, en av de allra bästa av en generation som även omfattar bland andra Bob Dylan och Bruce Springsteen. Och han har levat drygt sjuttio år, det ger en hel material att skriva om. Han ser bakåt på ett händelserikt liv, men han räds inte att filosofera om döden och vad som kommer sen.

Han definierar på ett mycket bra sätt Americana, det i Sverige så misshandlade begrepp som har kommit att bli en ursäkt för de som vill vill lyssna på country, men som inte riktigt rörs erkänna det. Folklig amerikansk populärmusik av bästa märke, utan några gränser; som jag ser det ändå väldigt mycket country.

Svårare än så är det inte, plus att det är väldigt mycket en man och hans gitarr. Ibland är det allt som behövs.

Etiketter: ,
maj 18, 2018

Ashley McBryde “Girl Going Nowhere”


För drygt en vecka sen föll jag pladask för hennes singel och video “A Little Dive Bar In Dahlonega” och det jag skrev då gäller fortfarande.

Men varför? För det första är hon en poet i klass med de bästa kvinnorna från den fina perioden för c a 25 år sedan, Mary-Chapin Carpenter, Kathy Mattea, Gretchen Peters, med flera. Hon skildrar med bravur livet som det ter sid för en kvinna i trettioåren i de där delstaterna i mellersta USA som man knappt minns namnen på.

Musikaliskt rör hon sig över hela kartan. En hel del fina ballader, men ännu mer av countryfierad heartland rock. Något som funkar bra och är trovärdigt efter som det är något som hon vill själv och ingen marknadsföringsploj.

Etiketter: ,
maj 16, 2018

Willie Nelson “Last Man Standing”


“Last Man Standing”, ja kanske det. Nu när Merle Haggard, Ray Price, Waylon Jennings, med flera har flyttat vidare börjar det säkert kännas ensamt. Men även om det tunnar i leden som finns det de som tar vid och Willie har aldrig hörts klaga över de nya artisterna utan hittat nya att samarbeta med.

För mig är “Last Man Standing” ett välkommet tillskott i den svit som började med “Heroes” 2012 och som fick mig som inte var med på sjuttiotalet att upptäcka och uppskatta Willie bortom det gammelmansknarriga och de bisarra temaalbumen. Som fick mig att se fram emot hans nästa album.

Om “Gods Problem Child” innehöll en del kvalfyllda funderingar om återstoden av livet så är det nästan tvärt om med “Last Man Standing”. Nu är det livat värre och Willie tänker göra det bästa av tiden han har kvar till tonerna av Honky-Tonk och Western Swing. Inspelat i ett rasande tempo som få yngre artister klarar.

Etiketter: ,
maj 14, 2018

Let pop be pop, let country be country


letbe

Intressant och välformulerad tanke från en av de twittrare som jag följer. Aldrig tidigare har jag läst något som faktiskt försvarar popens rätt att vara pop.

Jag hör nog till de som är mest tolerant vad gäller olika genrers uttrycksätt. Samtidigt reagerar jag häftigt när gränsen väl är nådd. Samtidigt gillar jag äldre crossovermusik, som Western Swing, skarpt.

Och hur absurt blir det inte med tyckare som fastställer en norm som ligger en bra bit från en genres mittfåra?

Etiketter: ,
maj 9, 2018

John Prine “Knockin’ On Your Screen Door”


Det här är en bra låt med en artist som har varit med mig länge.

Varför är det så bra då? Jo han:

  1. Förklarar begreppet “singer/songwriter” bara genom att vara.
  2. Detsamma med “Americana”.
  3. Kan berätta så att man tror honom.
  4. Sjunger med känsla.
Etiketter: ,
maj 8, 2018

Ashley McBryde “A Little Dive Bar In Dahlonega”


Jag skäms inte så lite för att jag missade hennes debut med nästan två år och den här videon med ett år, men det är så det kan gå när man först är sjuk och hjulen sedan snurrar lite för snabbt.

Jag säger inte att hon nödvändigtvis är *den’ allra bästa nya artisten jag har hört de senaste åren, men hon är ibland dem.

Ett pekfinger mitt i synen på de som tror att Nashville är död som musikstad och att inget vettigt kommer på majorbolagen.

Etiketter: ,
maj 5, 2018

Beth Nielsen Chapman ”Heart of Glass”


Är detta country – njae? Är detta bra musik – oja! Har det någon betydelse?

Ibland har det faktiskt inte det och det just det intrycket jag får av ”Heart of Glass”. Beth Nielsen Chapman levererar elva stämningsfulla berättelser och lämnar till lyssnaren att i sin fantasi placera dem i en bestämd genre.

Detta är singer/songwriter när det begreppet som passar som bäst, alltså musik som flyter runt i gränslandet mellan folk, pop och country. En låtskrivare som har något att säga och gör det så att man lyssnar, med behaglig stämma och sparsmakade arrangemang.

Musik att svepas med av och drömma till.

Etiketter: ,
maj 3, 2018

Remington Ryde ”A Storytellers Memory”


En av mina vanligaste musikaliska teser är att det inte går att fuska med Bluegrass, det lönar sig inte ens att försöka. Är det Bluegrass så är det äkta, annars är det något annat.

Så är det med Remington Ryde som är en ny bekantskap för mig. Namnet är lånat från hemtrakterna i Pennsylvania där det finns en rik bluegrasstradition, även om ämnena för låtarna skiljer sig en del från jämfört med de band som har rötterna i Kentucky.

Titeln framkallar nyfikenhet hos mig, men det är inte svårare än att det är en hyllning till en låtskrivare och vän till bandet, James King. En hyllning och ett löfte om att hålla minnet av hans musik levande.

”A Storytellers Memory” är fullt av känslor och tänkvärda historier, och bjuder på skratt, gråt och tillfällen att stanna upp och tänka. På slutet kommer den obligatoriska hyllningslåten ”Mr King” och allra sist ”It’s A Cold Cold World” med James King själv. En mycket värdig avslutning.

För att återkomma till inledningen så låter det också väldigt äkta om musiken. Lite som det kunde låta förr, innan elektroniken gjorde sitt intåg. Alla instrument och alla röster är lätta att urskilja var en för sig, och de harmoniserar fint med varandra. Mitt bestämda intryck är att alla låtar är inspelade på ”rätt” sätt för den här genren, utan några pålägg i efterhand.

Etiketter: ,
%d bloggare gillar detta: