Stjärnornas stjärna


https___d1fc69ngj1uuz1.cloudfront.net_5a3ca32624bc628c87003bc8_header-1200

Nu har jag räknat till tio, ja jag vet inte hur många gånger. Nu är det dags att skriva.

Lustmordet på countrymusiken i lördags kväll saknar motstycke. Att vissa artister förnedrade sig själv bryr jag mig inte om, tar man inte uppgiften på allvar så blir det inte bättre än så. Ändå lite synd, flera av de medverkande hör till våra bästa när de rör sig i vana trakter.

Att genren hanteras så illa har jag nolltolerans mot. Det är nog nu, dags att någon ställer sig upp och säger att det är dags att bli seriös även när det gäller en smal och missförstådd genre.

Ok för att tävlingen går ut på att artisterna ska framföra låtar i ovana genrer, men någon måtta måste det ändå vara. Hjälp med låtvalet hade inte skadat, och en coach som behärskar och själv använder de tekniker som de lär ut.

Sen var det de infantila dekorationerna, med höbalarna i högsätet och en direkt felaktig historiebeskrivning. Med mera, med mera.

Men visst fanns det sånt som var bra. Kompbandet får mer än godkänt och Wiktoria var riktigt bra i sin tolkning av Dixie Chicks. Linda Pira visade att hiphoppare visst kan förstå country, och Casper Jarnebrink gjorde vad jag förväntade mig av honom.

Etiketter:
%d bloggare gillar detta: