Kenny Chesney ”Live In No Shoes Nation”


Med tanke på att Live In No Shoes Nation blev hans sista album inom Sony BMG-sfären kanske det passar riktigt bra att jag skriver den här kommentaren alldeles för sent, då en del frågetecken har hunnit rätas ut under resans gång.

Titeln, som hänvisar till hans hit, No Shoes, No Shirt, No Problem, ser jag som en hälsning till den sorglösa delen av den amerikanska medelklassen. De har också rätt till sin musik och den har han gett den.

Sen har vi den gigantiska låtlistan som han offentliggjorde i förväg. Trettio låtar, det låter som en Greatest Hits-box och det är det i viss mån. Skillnaden är att det är hans testamente över de senaste femton åren, live.

Till sist listan över gästartister: Taylor Swift, Eric Church, Zac Brown Band, Old Dominion, David Lee Murphy, Grace Potter, Dave Matthews, and Mac McAnally. ”Det är väl inte country”, hör jag en del kritiska röster ropa. Nähä, men tänk om det för en gångs skull inte har någon betydelse? Tänk om det räcker med att det är bra musik. Och för femtioelfte gången, ska svenskar sätta sig till doms över en amerikansk musikform?

Kenny Chesney är som liveartist tydligare än i inspelad form. När han är som mest country, i de eftertänksamma balladerna, är han en värdig arvtagare till George Strait. Tillsammans med Eric Church i When I See This Bar tar han upp kampen med Steve Earle på dennes hemmaplan. Och när han lockar Taylor Swift att visa en rockigare sida i Big Star är det helt enkelt bara bra.

Skulle tro att Live In No Shoes Nation blir en av mina bilåkarplattor, när sommaren väl kommer.

Etiketter: , ,
%d bloggare gillar detta: