Archive for december, 2017

december 31, 2017

Gott Nytt År


Etiketter: ,
december 29, 2017

Willie Nelson & The Boys “Willie’s stash vol 2”


Jag vet vad det innebär att ha en känsla av att livet inte är oändligt, att man känner att man måste lägga på en rem för att hinna det man vill ha gjort innan det är dags att flytta vidare.

Därför har jag full förståelse för att Willie Nelson fullkomligen sprutar av nya skivor. Han har mycket gömt i sin musikaliska skattkista och han har mycket kvar att berätta. Högstanivån är högre än den har varit på länge, men det finns också några dippar som hade behövt mer arbete.

Uppgiften den här gången var att plocka godbitar ur den stora amerikanska sångboken, countryupplagan. Det är mycket Hank: Williams, Snow, Locklin, Cochran. Och av Willie själv, Healing Hands of Time.

Förutom att låtvalet är av historisk karaktär finns ett stort värde i att albumet visar hur musik kunde låta förr, med sparsmakade arrangemang och inte så många pålägg i efterhand.

Etiketter: ,
december 29, 2017

Majsbröd


De som känner mig att det inte bara är musiken utan också maten som lockar mig i den amerikanska södern. Knepigt när man har drabbats av diabetes 2, men inte omöjligt.

Majsbröd är en stapelvara och kräver massor av fett, gärna bacon-, och en gjutjärnspanna för att bli bra. Men det finns alternativ som är nyttigare och som smakar bra. Klicka på bilden så får ni se!

Resultatet passar utmärkt till fredagstacon, pulled pork och chili.

Etiketter: ,
december 28, 2017

Sanningen enligt Garth Brooks


For a long time we thought there would be another Randy Travis type showing up, and I do think it will take someone with that heart and soul in the technology space to turn it around now. Someone who knows what buttons to push and loves music with a desire to see the ship get righted again…

Klicka på texten ovanför och läs. Garth Brooks har rätt och countrymusiken kommer att överleva.

Etiketter: ,
december 28, 2017

Strövtåg i Nashville, 1998


Efter mycket moget övervägande bestämde jag mig för att publicera mina reseskildringar rakt av. Texterna var alltför långa för att publicera som blogginlägg och att redigera dem många år efteråt. Jag kommer i stället att publicera dem som “sidor”, se den övre marginalen på denna sida.

Det finns många åsikter om och skildringar av Nashville. Detta är min, långt före verandor och annat.

Etiketter: ,
december 27, 2017

Tim Mc Graw, Faith Hill “The Rest of Our Life”


Efter två tunga år av mitt liv har jag lärt mig att tillfullo uppskatta kärleken från kvinnan vid min sida; att hon fanns där vid min sida som hon har gjort i drygt elva år. Tim McGraw och Faith Hill har funnits för varandra i dryga tjugo år, tillsynes utan några skandaler och väldigt lyckliga.

The Rest of Our Lifes är en manifestation av denna kärlek klädd i countrykläder, en innerlig musikal om deras liv tillsammans, med låtar som hänger ihop men som också fungerar var och en för sig.

Än är det en försäkran om att vare sig gråa hårstrån eller midjemått har någon betydelse, än är det föräldraskapets våndor som behandlas. Allra bäst, och lättast för mig att relatera till är det när de i The Bed We Made förklarar att även om ett välordnat hem är en dygd så är det inte allt, det måste finnas plats för lite passion också. Den hade platsat på vilket av deras soloalbum som helst och det är ett bra betyg från mig.

Kommersiellt, ja; sentimentalt, ja. Men just inom countrymusiken går det bra att göra musik på det viset utan att tappa värdigheten.

Etiketter: ,
december 24, 2017

Nu är det jul igen …


… och jag bjuder på en spellista som passar idag och knappt två veckor till. Fokus är på det som julen handlar om, innerst inne.

Etiketter: , ,
december 23, 2017

William Michael Morgan “Missing”


Måhända har den här singeln inte lyckats riktigt som bolaget har hoppats på, men den är ett levande bevis på att traditionell country fortfarande fungerar.

Radiovänligt utan att vara smetigt. En naturlig arvtagare till George Strait.

Etiketter: ,
december 22, 2017

Sonics countrynummer


Att recensera en tidning, ett enstaka nummer, är svårt och kanske egentligen något som man ska låta bli. Men det gäller en hjärtesak för mig, musiken jag lever med stora delar av dygnet. Ett intresse långt bortom skivnummer och att alltid vara på tårna när det är dags för skivsläpp.

Det är tydligt att vi har olika infallsvinkel på ämnet. Det är bra – det är så det ska vara. Redaktionen drivs av en entusiasm att berätta, inte av att mästra läsarna såsom har förekommit på andra ställen.

Listan över de 199 bästa countryplattorna spelar en central roll. Drygt tjugo hade jag utan tvekan inkluderat på min lista, sen måste jag tänka en del. Helt i sin ordning det också, hade listorna varit lika hade det varit något fel på genren.

Det redaktionella innehållet är bra och varierat. Jag uppskattar mycket att Nashville skildras som något i huvudsak gott. Staden är genrens kulturella och kommersiella centrum, punkt slut! Listan Nashville x10 hade i stort sett kunnat vara min egen. Och att Rodney Crowell och John Prine får breda ut sig är helt i sin ordning och imponerar.

Country på svenska och country i Sverige är känsliga saker. Sonic har en bit av sanningen, jag har en annan. Sarah Klang ska jag kolla när tillfälle ges.

Etiketter:
december 21, 2017

Strövtåg i Nashville, förord


Då var årets säsong av Nashville över och jag känner mig splittrad. Ibland var andelen musik så liten att den knappt märktes, vid något tillfälle kunde det knappt ha blivit bättre.

De sociala reportagen var bättre, men varför gömma dem i ett program som ska handla om musik. Varför inte en egen serie med strövtåg i södern?

Tre bra saker med serien:

  • Att den blev av.
  • Att det blev i publik service.
  • Väldigt bra foto i vackra miljöer.

Tre mindre bra saker med serien:

  • Det i det närmaste maniska undvikandet av aktuell countrymusik.
  • Att det tog två och en halv säsong innan väsentliga platser i staden fick ett besök. Och då återstår bland andra The Ryman och Country Music Hall of Fame.
  • En del lätt genomskådade bluffar. Man hittar inte stjärnor i en rännsten, tar med sig vinylskivor från Sverige, eller tjuvåker godståg.

Nästa vecka kommer jag att berätta om hur det gick till när jag gjorde Nashville för tjugo år sedan. Tre oförglömliga resor med egna att-göra-listor, det heter så på svenska, som kostade c a 15000 kr styck. Flyger man reguljärt och bokar allt själv kommer man närmare verkligheten.

Etiketter: ,
%d bloggare gillar detta: