Archive for september, 2017

september 25, 2017

Om musikens läkande kraft


21762034_10209865567491641_5129163212467155035_n

Livet har väl inte varit sådär värst bra de senaste veckorna. Toppen i knoppen, men värre med kroppen. Inte värre dock än att en konsert med ungdomsidolen Steve Gibbons lockade.

Och vad har det med country att göra kanske en del undrar. Rätt mycket, dels som en påminnelse om att den brittiska pubrocken tjänade som en bro mellan diverse skrammelmusik och country, och dels för att det faktiskt blev en hel country av bästa märke; dels bland hans egna låtar men också bland de fina tolkningarna av Dylan.

En fin upplevelse, alldeles för kort, av musik. Men också något som gjorde att mina värkande muskler kändes bättre igen och mina energinivåer ökade, denna arbetsvecka till fromma.

Etiketter: , , ,
september 19, 2017

Back In The Saddle Again


Efter några veckor med andra prioriteter vill jag meddela att det från och med i dag är den gamla vanliga visan igen. ”Stay tuned” som det heter på svenska.

september 15, 2017

Amerikanska original


Två amerikanska original, en kunde knappt engelska före tjugo års ålder och en … Ja, människor utan hyfs hade sagt något som rimmar på Greger. Dessutom, skulle jag tro, katoliker båda två.

Etiketter: ,
september 14, 2017

Route 650


Route-650_square

Route 650 är en systerkanal till 650 AM WSM som presenterar det som brukar kallas för Americana, låt vara att de spelar betydligt mer sentida country än vad svenska förståsigpåare räknar med.

Provsändningarna har pågått en tid, jag fastnade för två veckor sedan, och det tar väl ett tag innan jag kan lämna ett slutgiltigt omdöme. Men det börjar bra.

Hör här!

 

Etiketter: , ,
september 12, 2017

Lägstanivån


Och vad menar han med det? Exakt vad han skriver. Ibland tycker jag att Conrad Fisher är ganska fantastisk, ändå sitter an i sitt hus norröver och jobbar stenhårt på sitt genombrott i stället för att leva på sin musik söderöver. Fast ett framträdande på The Bluebird Café är ett bra steg på vägen.

Vilken svensk blir nästa med ett kontrakt därborta?

Etiketter: ,
september 8, 2017

Ytterligare anledningar att lyssna på Carter Family


Jag har snöat in ordentligt på Carter Family de senaste veckorna. Mer än tidigare och det har sina skäl.

Det händer inte så sällan att någon ber mig om en lista på mina xx bästa countrylåtar genom tiderna, vilket är lite marigt för mig som älskar det allra äldsta; likaså det mesta som Hank Williams gjorde; för att inte tala om mitten av åttiotalet till mitten av nittiotalet som verkligen är min epok. Är frågeställarna kalenderbitare snarare än musikälskare, som undrar över bristen på sextio- och sjuttiotalsmusik, och dessutom sågar min favoritperiod jämns med fotknölarna är det slut där. Annars följer intressanta följddiskussioner…
Då är det skönt att veta att en av de sex första låtarna som spelades in när country blev country fortfarande platsar på vilken av mina listor som helst.

Det finns ändå en viktigare anledning att lyfta fram den här låten. Carter Family är och förblir för mig en mycket bra kristen grupp som säger som det är på ett rakt och tydligt sätt. Något att lyssna till och reflektera över när livet är en kamp.

september 5, 2017

En dold skatt


Andreas Johansson, som går under artistnamnet Don Redmon bör uppmärksammas. Främst för att han är en av få svenska artister som fattar vad country går ut på, men också för att han med varsam hand har countryfierat och tolkat flera älskade psalmer.

Känner ni iden den här? Det är min favorit.

Etiketter: , ,
september 5, 2017

Jag lever


Livet har varit sådant att jag inte tillfullo har orkat att blogga, men det betyder inte att intresset för musiken har svalnat. Följ mig gärna på Twitter, där händer det något varje dag. Twitter passar mig bra som ett verktyg för att sprida mina splittrade tankar.

Något som jag med glädje åt den senaste tiden är att plocka fram slumpvis utvalda plattor ur de bruna pappkartonger som de förvaras i. Plattor som i en del fall är så gamla att jag glömt att de existerade. Faran med detta är att jag lätt förfaller åt att konstatera att det var bättre förr, på åttio- och nittiotalen. Donna Ulisse njuter jag fortfarande av som en fin bluegrassångerka, men var tog Marsha Thornton vägen? Mark Chessnut spelar på barer och verkar ha ett rätt bra liv. Se där, en del gamla favoriter är fortfarande aktiva men på ett annat sätt.

Glöm inte att bilen är ett utmärkt lyssningsrum om ni inte tror att ni har tid hemma.

%d bloggare gillar detta: