Med sina närmare trettio år på nacken är detta det äldsta album som jag har kommenterat i min blogg. Detta som ett resultat av en kväll bland vinylfavoriter och att jag fann det på Spotify var bara en bonus.
Att jag fann Rosie från början var en kombination av att hon medverkade på första volymen av “A Town South Of Bakersfield” och att en av mina bästa vänner, tillika själv en ganska fantastisk sångerska tipsade mig.
Varför jag fastnade? Tja, året var 1987 och jag hade medvetet gjort country till min musik. Då passade det bra med en sångerska som blandade Tex-Mex, Honky-Tonk och Rockabilly. Musik som blev som ett smörgåsbord av undergenrer för mig, tidlös musik som fortfarande håller.
Det konstnärliga klimatet hårdnade och resten av karriären har Rosie dessvärre tillbringat utanför det egentliga rampljuset. Men med högt buret huvud, på ett helt annat sätt än yngre kollegor i branschen.
Det är nog dags att återknyta bekantskapen på allvar nu.
Om country 