Lazy Afternoon “Whatever”


En handfull singlar, bland andra den här och ett soloalbum med Bo Ahlbertz, bidrog till att bygga upp min förväntan inför den första fullängdaren. När den så kom var jag mer eller mindre dödsjuk i bokstavligt tala krossat hjärta.

Krossat hjärta i bildlig betydelse må vara en tillgång när man ska ge sig i kast med musik som har åtskilliga rötter söder om gränsen till Mexico. Den bokstavliga varianten gör att livet får vänta i månader.

Vad jag tidigare har skrivit gäller fortfarande; detta är musik för mogna människor som ömsom svänger och ömsom manar till eftertanke. En del kallar det krampaktigt “Americana” eftersom de räds C-ordet och saknar koll på Tex-Mex.

Jag kallar det bra musik, ty de har lyckats inkludera komponenter som andra svenskar ofta glömmer; The Byrds på Roger McGuinns tid och The Band.

Etiketter: ,
%d bloggare gillar detta: