RT @Pontifex: Let us allow the Holy Spirit to clothe us with the weapons of dialogue, understanding, the search for mutual respect and fell… 2 hours ago
@chelywright Right! You didn't sound like anybody else in the 90s and you still don't. 2 hours ago
En del plattor gör intryck på mig så snabbt att det både kräver och förtjänar en snabb, om än inte så genomlysande behandling.
Om jag hade en avvaktande inställning till Doug och hans musik efter första albumet så har det ändrat sig till det bättre. Framgångarna har gjort honom gott och uppenbarligen fått honom att ta ut svängarna rejält. Han har en stor palett och målar med en bred pensel; country mitt i spåret, medryckande dansant musik, blues, elektrifierad americanarock. Och viktigast av allt, det här är på riktigt; det hörs och det känns.
En av de där låtskrivarna som jag alltid har återvänt till har flyttat till sitt himmelska hem. Singer/songwriter kan definieras på olika sätt, “Guy Clark” är ett av de bästa.
Just nu mår jag rätt så illa och det är någonstans inne i själen det är som värst. Hade det varit frågan om ett brutet ben eller dylikt hade det synts på utsidan och dessutom varit mindre tabubelagt.
Exakt vad det är frågan går jag inte in på, men det har plågat mig i omkring tio år och då och då påverkat mitt liv negativt, så nu har jag bestämt mig; jag ska ta fighten. Det är bara dumheter att tro att allt botar sig självt, när det finns hjälp att få. Och lite biverkningar i några veckor är ett billigt pris för att bli hel igen.
Till biverkningarna hör att kopplingen mellan öron, hjärta, och hjärna inte är helt OK. Men ni kommer att märka när den blir bättre.
