Den första dagen i resten av mitt liv


Lite av ett ödets ironi är det att jag bara några dagar efter att Merle Haggard lämnade jordelivet skulle diagnostiseras med samma sjukdom, drygt tjugofem år yngre och med bättre chanser att klara mig. En tiodagars penicillinkur, “bara”, och sen återstår bara konvalescensen.

Jag har varit så trött att jag nätt och jämnt har orkat lyssna på musik, än mindre skriva om den. Och jag pratar inte bara om de senaste veckorna, utan sen månadsskiftet januari/februari. Men livet och min energinivå ökar dag för dag från nära nog noll till hittills oanade nivåer, även om det kommer att ta ett tag.

%d bloggare gillar detta: