Archive for februari 23rd, 2016

februari 23, 2016

Courtney Yasmineh “Red Letter Day” (x2)


Ibland kan det bli bra till slut, även om det börjar med ett misstag.

Jag tror inte på slumpen, den har spelat mig många spratt, fast ibland när jag behöver inspiration låter jag mina fördomar hjälpa mig på traven. Ur heta högen drog jag fram Cortney Yasmineh i tron att jag hade hittat en ny spännande singer/songwriter eller möjligtvis en neorockabilly ditto.

Tji fick jag, ty ur högtalarna strömmade riktigt begåvad rock för stora scener, Bruce Springsteen i kjol eller hur det nu ska beskrivas. Inga risker vare sig vad gäller musik eller lyrik, men tillräckligt med substans för att trollbinda mig en rejäl stund. Men vad göra med detta, det måste väl ändå finnas gränser för vad jag kan skriva i min blogg?

Lösningen fanns längre ner i högen, en akustisk EP med ett urval av låtar från albumet. Tvingad av en logistisk mardröm hade hon nämligen repat in låtarna på det viset och kunde inte låta bli att ge ut dem i tillplattad form. Resultatet – ja, hon kom så nära att det nästan var som hon satt på andra sidan mitt soffbord och sjöng, så nära att jag tyckte att jag kände lukten av strängarna. Svårare än så var det inte att göra ett riktigt bra rockalbum till ett ditto alt country, även om det egentligen inte var meningen.

Lyssna och bilda er en egen uppfattning.

Etiketter: ,
februari 23, 2016

Idag för sextio år sedan


Ja, när jag skriver detta är det fortfarande sextio år sedan i den del av USA där det hände:

Today sixty years ago: Elvis Presley opens for Little Jimmy Dickens at City Auditorium in Waycross, Georgia. In the front row sat a nine-year old Gram Parsons, who went backstage to get Presley’s autograph.

Så skriver den alltid insatte musikskribenten Magnus Eriksson på sin facebookprofil och även om det inte skapades musikhistoria så påverkades lille Cecil Ingram Connor III i sitt val av sysselsättning för resten av livet. Ty pengar rådde det inte brist på i ett hem där kärlek var en bristvara, och han hade råd att göra vad han ville.

Louvin Brothers, Merle Haggard, med flera lades till blandningen och jag älskar mycket av det han gjorde på egen hand, tillsammans med The Byrds och The Flying Burrito Brothers, samt givetvis Emmylou Harris.

Även andra och tredje generationen av de som säger sig ha influerats av Gram och hans influenser har producerat en del njutbar musik, men sen är det glest mellan givarna. Kontakterna med rötterna har liksom försvunnit.

Däremot har det kommit en och annan artist som har gjort lyssningsvärd så kallad alternativ country på sitt vis, utan att snegla bakåt. Men det är en annan historia.

Etiketter: ,
%d bloggare gillar detta: