Archive for november, 2015

november 27, 2015

Två är bättre än en


IMG_20151124_154534

Naturen hatar tomrum, och det gör jag också. Två tomma hål bak på högtalarna skulle fyllas med något, och det mest meningsfulla och billigaste var att skaffa en förstärkare till.

Nu kör jag alltså med så kallad bi-amping och den största fördelen är att jag kan spela högre utan att det distar. Jag hoppas innerligen att mina grannar gillar Emmylou Harris och Marty Stuart…

Etiketter: ,
november 26, 2015

Jills Veranda, säsong 2, avsnitt 3


Det började inte så bra. Personkemin stämde väl bara sådär, och när Jill en bit in i programmet för första gången i serien försökte förklara begreppet honky-tonk för en gäst, med hjälp av studiebesök och en initierad guide, var jag på väg att stänga av. Veronica Maggio sa nämligen att det var som en blandning av country och dansband …

Lite senare blev det lite bättre när de tu framförde Delbert McClintons “Two More Bottles Of Wine” i dessa sammanhang känd genom Emmylou Harris version.

Annars var det ett avsnitt relativt fritt från ovidkommande inslag och när det var dags för finalen och hon fick framföra “Look At Miss Ohio” inför Gillian Welch, med beröm godkänt, gick det upp för mig: Det var så här hon trodde att all äkta country är. Och då förstår jag chocken när hon fick bekanta sig med genrens huvudströmningar.

Alltså ytterligare ett avsnitt där intet ont anande gäster används som verktyg för att uppfostra svenska countrylyssnare. De vita medelålders amerikanerna fick vara ifred den här gången.

Men nästa gång kommer det nog att hetta till ordentligt. Då ska kommunisten Erik, förmodligen en de mest pålästa gästerna, få sitt lystmäte av country stillat.

Etiketter: ,
november 26, 2015

All Day Sucker “Denim Days”


Ibland går Fantomen omkring på gatorna klädd som en vanlig man, och ibland lyssnar skribenten på “vanlig” musik utan en tanke på att analysera och kritisera. Ibland händer det också att han hittar en platta som har ramlat ner från skrivbordet i en hög med blandade bra-att-ha-grejor.

All Day Sucker påminner mig om tonåren när mitt musikintresse formades, fast innan country blivit min musik, och vilken lockande titel sen…

Dåtida husgudar som 10cc och Stiff Little Fingers flimrar förbi, när jag försöker hitta liknelser. Fast omplanterat i den amerikanska myllan under överseende av Sid Griffin och med en hälsosam dos av västkustens mjuka lekfullhet.

En platta som jag blir nostalgisk av och lyssnar på väldigt mycket.

I morgon är allt som vanligt igen.

Etiketter: ,
november 20, 2015

Carrie Underwood “Storyteller”


Det här blir inte lätt och det tog några veckor av lyssnande innan jag är beredd att avge mitt omdöme.

Carrie sjunger bättre än tidigare, och som titeln antyder så är hon en bra tolkare av andras låtar; sån’t gillar jag. Liksom att produktionen har anpassats väl låt efter låt.

Sen var det detta som är den stora frågan för många: Är det country? Har det egentligen någon betydelse, och ska vi sitta i Sverige och säga ja eller nej, när vi inte har hela bakgrunden.

För min del är det country, om än långt ut på kanten mot pop och bland det bästa i det segmentet. Musik som kanske inte hamnar i CD-spelaren varje dag, men som jag gärna hör på radion hur mycket som helst i en välbalanserad blandning.

Gäller i synnerhet Church Bells, Smoke Break och Relapse.

Etiketter: ,
november 19, 2015

Jills Veranda, säsong 2, avsnitt 2


En ung man kom till Nashville och hade gett sig sjutton på att hitta sanningen om countrymusiken vid sidan om allfarsvägarna och han gick vilse.

Vad händer den dag någon vill träffa en artist och/eller låtskrivare som efter år av hårt slit lyckats etablera sig? Nej, jag missade inte Billy Joe Shaver i första avsnittet, men hans medverkan kändes krystad.

Och varför alla tokinslag som gränsar till kristofobi? Varför inte skildra den värme och öppenhet som man möts av “där nere”? I södern alltså.

Etiketter: ,
november 16, 2015

CMA Awards Show 2015–lite tankar


Med betoningen på lite alltså.

Country är en levande musikform och den är i utveckling hela tiden. Därför kan det förekomma både sådant man gillar och inte på en gala av den här typen.

För min del betydde det att det var väldigt mycket bra och välgjord musik här, även om mycket tänjde rejält på gränserna på vad jag kallar country, och mycket musik som lät ungefär likadan. Så är det även inom andra genrer – man följer gärna ett vinnande koncept.

Eftersom mitt lyssnande under året inte har gett utrymme för att hålla koll på allt nytt tänker jag inte heller kommentera pristagarna, utan bara det som syntes rutan.

Riktigt bra och i min tradition var kvällens värdpar, Zac Brown, Kenny Chesney, Dierks Bentley och Miranda Lambert. Bra artister som lever i nuet.

Bra, fast lite ute i kanterna var Eric Church, Sam Hunt, Chris Stapleton och Randy Houser. Bra på sin grej och får gärna höras mycket, bara de inte blir de enda som definierar genren.

Hopp om framtiden hittade jag också en del, och som så många gånger förr bland de kvinnliga artisterna. Kacey Musgrave har jag redan börjat lyssna in mig på, samtidigt som Maddie & Tae och i viss mån Kelsea Ballerini lovar mera och ska kollas upp.

Etiketter:
november 15, 2015

Kenny Rogers ”Once Again It´s Christmas”


Jag har lite svårt för ”jul” som genre och har följaktligen en avvaktande inställning till julskivor. Skivor som man plockar fram några veckor av året och glömmer under elva månader.

”Once Again It’s Christmas” har alla de vanliga ingrediensernas; cirka 50% låtar som handlar om julens innersta mening och resten mysiga vinterlåtar. Den har också en ingrediens som höjer den över mängden, Kenny sammetsröst och ett antal väl valda duettpartners.

Det är också det som gör ett den håller för ett mer medvetet lyssnande än att tjäna som bakgrund till julstöket från den 17 till 23 december. För min del kommer den nog till användning då och då till och med den 6 januari.

Etiketter: , ,
november 14, 2015

Jeremy Pinnell ”OH/KY”


Jeremy Pinnell växte upp i Kentucky alldeles söder om Ohio-floden, en plats som till hyfsat lika delar påverkats av olika amerikanska kulturer: söderns gästfrihet, attityden från nordost och lite av mellanvästerns charm.

Att han är en lysande singer/songwriter visste hans hemstad om redan under ungdomsår, men erfarenheter som man helst vill slippa gömde honom från resten av världen.

Det här albumet är inget musikaliskt lättgods; ingen kioskliterreatur om pickuper, öl, och flickor med för lite kläder; det är en tegelstensroman om arton år av ett liv i tio kapitel, text och musik av Jeremy Pinnell, framfört med hjälp av det utmärkta bandet The 55’s. Och inspelat på blott tre dagar.

Det låter som den värsta sortens alternativa folkmusik, men icke. Äkta honky-tonk, i sin råaste och ursprungligaste form är vad lyssnaren möts av. Jeremys lite klagande röst, ett stabilt grundkomp, och snygga steelsolon i bakgrunden.

Finns det några låtar att rekommendera? Nej, inte den här gången. Trots att låtarna står på egna ben och funkar som bakgrundsmusik med sina snygga melodier är det rätta sättet att njuta av ”OH/KY” från början till slut, och det gör man gärna. Många gånger.

Etiketter: ,
november 12, 2015

Alabama “Southern Drawl”


Den enda anledningen till att Alabama på sin tid inte var kända som pop/rock-country var att det formatet var en ganska liten del av countrymusiken totalt. De var inte ett av många band som det gick tretton på dussinet av, och deras sound uppfattades som nytt och fräscht. Enkla kompositioner på snärtiga melodier som går hem i etern har alltid varit ett lyckat koncept.

Näst intill femton år efter deras senaste studioalbum med unikt material har den musikaliska världsbilden ändrat sig. Det som en gång var unikt är mainstream och konkurrensen är stenhård.

Därför måste jag konstatera att albumet är för ojämnt för ett toppbetyg. När de försöker rocka, som i titellåten, fungerar det inte alls. Men klassisk Alabama som ”Back To The Country” går alltid hem, och ”I Wanna Be There” är en av de finaste sångerna om kärleken mellan far och dotter på många år.

Etiketter: ,
november 12, 2015

Jills Veranda, säsong 2 avsnitt 1


Ok, det finns fortfarande en hel del som jag inte gillar med verandan: det närmast maniska undvikandet av aktuell countrymusik, onödiga inslag utan sammanhang (den här gången en kristen kvinna som mjölkade en get), artister som inte har en levande relation till countrymusiken, och den ständiga viljan att provocera.

Seinabo Sey, en kvinna från en icke praktiserande muslimsk familj ville sjunga gospel, och gav från början ett naivt intryck. Men kärleken som hon fick möta mjukade upp henne, och kanske att hon en dag får möta Jesus genom musiken. Och hennes reaktion på och hennes tolkning av Vince Gills “Go Rest High On That Mountain” fick mig att tro att hon tog med sig en liten bit av countrymusiken hem.

Etiketter:
%d bloggare gillar detta: