Svensk countryhistoria

Svensk country från förr som inte får glömmas. Utan de som kom före hade vi inte haft det vi har idag.

Kikki Danielsson “Postcard From A Painted Lady”

Allt jag skrev om singeln gäller och lite till:

Jag kan inte påstå att jag var säker på det, men jag hoppades att Kikki till slut skulle göra detta album. Ett helgjutet modernt countryalbum, med respekt för det som varit, fina melodier och texter som berör. Det bästa svenska countryalbumet på många år, och dessutom ett står sig bra i konkurrensen med de amerikanska.

Har Kikki “kommit ut” musikaliskt – nej, det är lätt att glömma att hon hade en countrykarriär på gång efter “Midnight Sunshine”. Men livet kom emellan, det liv som vi ibland har fått läsa om i sensationspressen och en karriär som tog henne till dansbands- och schlagervärlden.

Ett liv som jag hoppas på att hon är beredd att berätta om ur sitt perspektiv, om och om igen.

Och om ni inte har fattat det än, så är detta material till en grammis eller något ännu finare.

Nashville säsong 4

Äntligen har Nashville, den fjärde säsongen, haft premiär i min tv-soffa. Med hjälp av lite teknik och goda vänner är allt möjligt.

Förra säsongen slutade med ett antal cliffhangers och jag kan lova att det inte alls blev som jag (och många andra trodde). En klassisk cliffhanger ska ha två möjliga utgångar, här blev det flera exempel på en tredje.

Mer nytt: Flera av rollerna har ändrat karaktär och musiken är bättre.

Underhållningen till torsdagsfrukostarna är räddade fram till vårkanten.

Amazing Rhythm Aces “Burning the Ballroom Down”

Året var väl 1984, ungefär. En kompis från gymnasietiden gjorde allt desperatare försök att uppfostra mig musikaliskt.

Allehanda musik passerade mina öron utan att lämna avtryck efter sig. Oftast benämndes musiken “countryrock”, oavsett hur det lät, ty mitt gryende countryintresse skulle kvävas i sin linda. Någon enstaka gång fick musiken mig att känna något, som denna utmärkta skiva som jag senare fick köpa för tjugo kronor.

Country och bluegrass i generösa doser, blandat med lite blues och soul; Americana långt före begreppet uppfanns. Musik som fick mig att lyssna och njuta utan en tanke på gränser mellan genrer. Det gör den fortfarande drygt trettio år sedan när jag hittade den i vinylsamling

Det går inte att fuska med bluegrass …

… därför kan även det som är inspelat under enkla förhållanden låta riktigt bra.

Bra country på Radio Treby

I går kväll, på väg söderut i lånad bil, fick jag in en radiostation som verkade ha koll på country. Till min glädje visade radions display att det var den lokala stationen Radio Treby.

Varför så glad? Jo, ytterligare en svensk station som har koll på country är en bra nyhet, även om det bara är två timmar i veckan. En station som har fattat att country är ett levande format och inte satsar på retrostuket. Eller, vilket också  förekommer, höjer okända medelmåttor till skyarna.

Bra gjort, Marcus och kompani, fortsätt så. Klicka på bilden för att se de senaste spellistorna.

Nu är det ljud igen

En magisk manick anlände igår och äntligen kan jag lyssna på vinyl igen. En process som började med generalras på min gamla förstärkare i mars är över och jag kan nu lyssna på musik med hjälp av alla önskvärda ljudkällor. På vinyl har det blivit Johnny Cash, Poco och mycket annat.

Dyrt har det inte blivit, mindre än tvåtusen kronor allt som allt, och det låter bättre än tidigare.

Att besegra djävulen

Djävulen är en besvärlig fiende, särskilt när man har dåligt med pengar. Det går inte att besegra honom utan hjälp, men kanske att man kan knycka en och annan öl eller text från honom.

Och nu blir det reklam…

http://www.svtplay.se/klipp/3505178?type=embed&external=true

En klurig värmlänning ändrar ljudet på sin gitarr och hittar en produkt som går att sälja? Musik och teknik i skön förening.

Det var då: Randy Scruggs “Crown of Jewel”

Det var inte denna skiva som startade mitt musikintresse, men den är en av de som har satt fart på det och en av de få som jag gav betyget fem på den tiden som jag brydde mig om sånt. Vidare också en av de skivor som fick mig att drömma om Nashville, trots att flygbiljetterna till min första resa dit redan var betalda när den släpptes i Sverige.

För att göra en lång historia kort så är den här skivan också ett slående bevis för hur bra det kan bli när en äkta speleman och låtskrivare får göra som han vill med ett stort bolags resurser i ryggen. Låtar som fortfarande håller är: Soldiers Joy (tillsammans med Vince Gill), City of New Orleans (tillsammans med John Prine), Wildwood Flower (tillsammans med Emmylou Harris och Iris DeMent) och Lonesome Ruben (tillsammans med Earl Scruggs och Jerry Douglas).

Det kanske trots allt var bättre för, åtminstone ibland!