Whitey Morgan and the 78’s “Sonic Ranch”


“Who’s Gonna Fill Their Shoes” … Snackar vi outlaw är svaret Whitey Morgan. Han följer Waylon tätt i spåren vad gäller musik och lyrik – och spolar det vildaste levernet. Och det är väl det som räknas?

Whitey Miller säger inte att allt är fel med dagens countrymusik, men han visar vad som är fel när det är fel på det enda sättet som räknas: Att göra något bättre utan att kalla det för alternativt som en ursäkt för att det inte låter bra. För ska man klara sig i dagens stenhårda musikindustri måste man vara så bra som man förmår, även allmänmusikaliskt.

Inledande “Me and the Whiskey” sätter tonen, en beskrivning av en man som har gett upp allt, inklusive Vår Herre, mamma och diverse droger. “Leavin’ Again” är är en grymt bra låt om otrohet ur omvänt perspektiv – det är låtens manliga jag som blir övergiven och förlåter. Slutligen fångar en albumets två covers “That’s How I Got To Memphis” bättre än de flesta vad texten handlar om.

Om ni kan acceptera en sångare som inte har levt allt han sjunger om utan bara förstår, och som dessutom från Flint, Michigan lär majoriteten av grabbarna söderut hur man gör bra musik, är detta ett av årets bästa album.

Etiketter:
%d bloggare gillar detta: