Willie Nelson & Merle Haggard “Django and Jimmie”


Jag tänker inte ens försöka skriva en recension, det går inte. För hur ska man på ett rättvist sätt kunna bedöma ett album med två gentlemän som är de sista aktiva av sin generation, som har och och fortsätter att definiera en hel genre?

Min musiksmak kan te sig spretig. Jag gillar en hel del av det som kallas för country utan att vara det, och jag gör det inte ens själv. Men när jag lyssnar på country, det är det jag oftast gör, vill jag att det ska låta och kännas som country. Det gör “Django and Jimmie”, på ett av de dryga dussinet sätt som riktig country kan låta.

Så följ mitt exempel, lyssna till och njut av ett kärleksarbete av två kompisar. Kanske inte deras allra bästa album sett över hela karriären, förhoppningsvis inte det sista, men ett av de allra viktigaste. Som bevis på att ålder bara är några siffror på en bit papper, och som en manual i konsten att göra bra country på ett av flera sätt.

Etiketter:
%d bloggare gillar detta: