Var det bättre förr?


1991, tror jag att det var, ingick jag en pakt med vännen I; vi skulle aldrig säga att det var bättre förr. Det löftet höll jag hyggligt tills jag i december 2012 blev en grinig femtioårig gubbe. På senare år har jag brutit det fullständigt…

En önskan från min älskade särbo att få höra lite av min musik gjorde att jag igår började gräva djupt bland de dammigaste plattorna.

Mart Stuarts “Hillbilly Rock” gick hem direkt (“det är ju den perfekta syntesen av  våra bakgrunder”), liksom LeAnn Rimes självbetitlade coverplatta (“det var många bra låtar på den”). Lika lätt gick det inte med Linda Ronstadts “We Ran” (det är nog mer din stil”), medan Travis Tritt “No More Looking Over My Shoulder” var en fullträff (den gillade jag verkligen”).

Även om det mycket av det nya är klart njutbart känns det inte självklart att jag bara kan sticka ned handen i en ny hög och verkligen stå för det jag fiskar upp. Har jag blivit för gammal, är det musiken som blivit för modern, eller är det helt enkelt som vännen L sa för många år sedan: “Gammal fin country är den musik du lyssnade på när du blev intresserad av country”.

Eller också är det så att inget slår återupptäckandets glädje när musiken har läkt min själ och det lättare att lyssna bara för att det är roligt igen?

Etiketter: ,
%d bloggare gillar detta: