Doug Adamz “Plays National Steel”


Efter ett par månader utan en i praktiken fungerande stereoanläggning var det dags för provkörning och jag letade efter något tekniskt perfekt, akustiskt och lite småtråkigt i den heta högen och ögonen föll på den här plattan.

Det gick inte riktigt enligt planerna. Den förväntade snabba genomlyssningen för att testa den nya hårdvaran förvandlades till en orgie i amerikansk folklig musik. Två-tre gånger blev det innan det var dags att byta.

Teknist perfekt, ja i det närmaste. Men mycket mer än så. Sjutton låtar varav flertalet blev till när den amerikanska ekonomin kraschade år 2008 gör att man genast associerar till de stora folksångarna från åren runt depressionen. Den bluesiga känslan och de gripande porträtten av trasiga människor finns där, men också den svarta humorn som ett sätt att härda ut.

Ett album fyllt av smal musik för en bred publik och en varning är på plats: Se till att ha gott om tid när du lyssnar. En gång räcker inte!

Etiketter:
%d bloggare gillar detta: