Robert Earl Keen “Happy Prisoner: The Bluegrass Sessions”


I går fastnade jag en knapp timme framför stereon fast jag borde ha gjort något annat, och det är den här plattans fel.

Den är långt från den Robert Earl Keen som vi har lärt känna genom åren; den ruffige countryrockande singer/songwriter som med en hälsosam dos av svart humor ser på livet. Inte heller instrumenteringen är som den brukar; ska det vara bluegrass så ska det.

Den är inte heller en typisk newgrassplatta. Den lunkar på i ett behagligt tempo och Roberts väderbitna röst är personlig, men knappast typisk för bluegrass.

Den är ändå en platta som jag blir glad av, för att det finns artister som törs göra musik på sitt sätt. Högerfoten rör sig upp och ned; jag glömmer omvärlden. Och den väl tilltagna mängden standardlåtar fungerar bra tack vare det personliga anslaget.

Etiketter:
%d bloggare gillar detta: