Archive for februari, 2015

februari 25, 2015

Jamie Meyer “Gone Crazy”


En rykande färsk EP som visar att svensk popcountry, i likhet med bluegrassen, håller högsta klass. Eventuella associationer till den infantila delen av den så kallade bro-countryn kommer på skam. Jamie vet hur man snickrar till en bra låt och han behärskar flera ämnen.

Para ihop det med snyggt ringande gitarrer, vackra körer och bra melodier och ni får ett stycke musik med ena foten i Nashville och den andra på västkusten. Keith Urban, med flera får se upp.

När kommer nästa fullängdare?

Etiketter: ,
februari 22, 2015

Country med Kalle


http://www.svtplay.se/klipp/2697220?type=embed&external=true

Slötittade på Melodifestivalen och plötsligt dök Kalle Moraeus upp som gubben ur lådan bokstavligt talat och gjorde en grym version av Buck Owens “Act Naturally” med mycket humor och värme. Ett extra stort plus för hans fiddleimprovisationer.

Hatten av för ett proffs som visade kunskap om och känsla för ytterligare en genre

Etiketter: , ,
februari 19, 2015

Downhill


Downhill har funnits i mitt medvetande sen … Ja, jag vet inte riktigt när, det måste ha varit någon bluegrassfestival för länge sedan.

Jag vet inte om jag kan  tillräckligt om bluegrass eller Downhills musik för att avgöra vad som är bäst, men detta är låtar som jag ville ha med kvällen den 2015-02-19; något gammalt, något nytt, något lånat och mycket blått. Dock inget från samarbetet med Maxida Märak, ty det är en annan historia.

Etiketter: , ,
februari 19, 2015

The Mavericks “Mono”


the-mavericks-mono

 

“Är det fel på mina öron, eller är det stereon som krånglar?”. Men allt var rätt; det var bara det att detta album som titeln antyder är inspelat i mono.

Ett countryband från Miami, med en sångare från Kuba, det lät konstigt 1989  och gör det fortfarande; likväl fungerar musiken lika bra nu som då. Och varför inte – latinoinfluerad countrypop är inte ett dugg konstigare än den som har anglosaxiska influenser.

Raul Malo är en driven crooner, bandet är tight, och arrangemangen är storslagna. Det känns som om det är live på riktigt, trots att monoformatet plattar till ljudbilden.

“Mono” är inte en platta man sitter still och lyssnar till från början till slut i bästa fåtöljen. Högerfoten och till slut hela kroppen talar ett annat språk. Detta är frustande spelglädje och livsglädje, perfekt dansmusik för den som vågar. Musik som är väldigt mycket mer spännande än majoriteten av vår inhemska dansmusik-

Etiketter: ,
februari 18, 2015

På radio


3481571_2048_1152

 

“Bluesig rock med Jude Johnstone” står det i P4 Sjuhärads tablå.

Country – nja

Amerikansk musik utan gränser – oja!

Gör som jag kommer att göra – klicka på bilden och lyssna när ni har lugn och ro.

Etiketter: ,
februari 15, 2015

Detta är också en del av Amerika


Sånger från den gryende arbetarrörelsen är också en del av countrymusikens rötter. Det innebär inte nödvändigtvis att man behöver ta till sig allt av lyriken. Snarare att lyssna och förstå att det kan finnas många sidor av samma mynt.

Etiketter: ,
februari 14, 2015

Amerikansk matkultur


15_0395_meny_V2_web-page-001

Riktigt goda hamburgare med amerikanskt snitt hittar ni på Värdshuset Mat & Dryck i Grästorp. Fyra olika varianter i lika många storlekar och en rad valfria tillbehör gör att man aldrig tröttnar. Och har jag ändå inte berört resten av menyn…

Etiketter:
februari 13, 2015

Robert Earl Keen “Happy Prisoner: The Bluegrass Sessions”


I går fastnade jag en knapp timme framför stereon fast jag borde ha gjort något annat, och det är den här plattans fel.

Den är långt från den Robert Earl Keen som vi har lärt känna genom åren; den ruffige countryrockande singer/songwriter som med en hälsosam dos av svart humor ser på livet. Inte heller instrumenteringen är som den brukar; ska det vara bluegrass så ska det.

Den är inte heller en typisk newgrassplatta. Den lunkar på i ett behagligt tempo och Roberts väderbitna röst är personlig, men knappast typisk för bluegrass.

Den är ändå en platta som jag blir glad av, för att det finns artister som törs göra musik på sitt sätt. Högerfoten rör sig upp och ned; jag glömmer omvärlden. Och den väl tilltagna mängden standardlåtar fungerar bra tack vare det personliga anslaget.

Etiketter:
februari 12, 2015

Nashville – det var visst lite kvar av säsong 3


Tur att jag har pålitliga vänner i USA så att jag inte missade avsnitt 11. Det har diskuterats hur mycket country serien innehåller, men just det här avsnittet innehåller material till mer än en bra countrylåt. Några exempel:

1) En huvudperson är döende i sviterna av sin alkoholism (?). Cancer i levern är inte att leka med.

2) En rörig familjesituation gör att en annan huvudperson slåss för vårdnaden om sin brorson, som han trodde var sin egen.

3) Den riktiga godbiten. En brud backar ur som bröllopsdagens morgon, och vad gör den försmådde brudgummen förutom att begära ersättning för kostnaderna? Jo, han ställer till med gratiskonsert med mat och ädla drycker för femhundra fans. Allt fanns ju ändå där. Skulle tro att bröllopet skulle ha kostat mer än $1000:

Etiketter: ,
februari 10, 2015

Kenny Chesney “The Big Revival”


Country eller inte? Det är det inte vi skandinaver som bestämmer utan publiken på hemmamarknaden. Flip-flopsen är kvar i garderoben och de karibiska tongångarna utbytte mot ett tyngre och rockigare sound. Funkar det?

Ja, faktiskt. För samtidigt som soundet har förändrat sig åt det rockigare hållet är det samtidigt mer country än vad han har varit på länge. Country som genren är idag 2015 alltså.

Det som är albumets styrka kan samtidigt vara dess svaghet på den svenska marknaden – låtarna. Styrka så tillvida att lyriken är stark, med sina välgjorda skildringar av “vanligt folks” liv i USA. Svaghet för att den kräver inte så lite kunskap om USA och dess innevånare. Men har man den kunskapen växer albumet med tiden.

Bäst från början är titellåten, en blodisande skildring av ett väckelsemöte och American Kids, en rad musikaliska akvareller som illustrerar livet i USA nu, 2015.

Etiketter: ,
%d bloggare gillar detta: