Willie Nelson “December Day: Willie’s Stash, Vol 1”


Titeln ger ett klart besked om vad det är frågan om och vad vi har att vänta oss framöver: Nu är det dags för Willie att öppna skattkistan och dela med sig av det som riskerade att bli outgivet. Ett bra initiativ som manar till efterföljelse.

Men det finns faror med  att göra på det här viset. Ett och annat spår har man hört förut, flera gånger, med honom. Det mesta går i moll, och med jazzfrasering. Jobbigt i längden för de som hade väntat sig en renodlad countryplatta som exempelvis de mycket fina Band of Brothers och Heroes.

Ser man albumet sätt som ett ömsint sätt av Willie att hylla sin syster Bobbie och den inverkan som hon haft på hans musik blir det en annan sak. Då låter man sig charmas och svepas med av de varma och intima stämningarna, oavsett om det är frågan om hans egna låtar eller guld korn ur den Stora Amerikanska Sångboken. Då är syskonens samspel, understundom kryddat av Mickey Raphaels munspel allt som behövs.

Etiketter:
%d bloggare gillar detta: