Garth Brooks “Man Against Machine”


Troyal Garth Brooks ändrade synen på countrymusik, och vad som var möjligt att göra inom genrens ramar för alltid; musikaliska uttryck, scenkonst, försäljningssiffror, inget har varit sig likt sen 1989.

År 2009 tog han timeout för att hinna med att bara vara pappa. Som scenartist varade den till 2009, i tillplattad form med nytt material skulle comebacken dröja ytterligare fem år.

En vanlig källa till kritik från hans belackare under den första delen av hans karriär var att hans album spretade och innehöll väl mycket icke-country. Men jag skulle tro att de flesta konsumenter och kritiker har en knapp som gör att det går att hoppa mellan spåren.

Låter han måhända lite sliten? Inte mer än någon annan, det är så här man låter utan autotuner och andra trollkonster. Och det passar väldigt bra när Garth är som han är som allra bäst: Country med ett öppet sinne.

All American Kid, är på ytan ett ohejdat patriotiskt stycke men blir till en hyllning till de som inte kom hem; Mom, en konversation mellan Gud och ett ofött barn lämnar inte ett öga torrt; I Rodeo and Juliet och Cowboys Forever hyllar han i vanlig god ordning den moderne cowboyen.

Allt är inte för alla, men alla hittar säkert något. Avgör själv om det är ett plus i kanten eller inte.

Etiketter:
%d bloggare gillar detta: