CMA Awards 2014


Det här är inte en vanlig redogörelse för vad som hände, men det är min blogg och jag gör som jag vill:

CMA Awards Show, eller som den felaktigt ofta benämns i svensk TV: Countrygalan från Nashville. Ty jag vet inte hur många gånger jag har förklarat att det inte är någon countrygala i ordets vanligaste betydelse, utan en firmafest där de som enligt CMA:s röstande medlemmar gjort bäst ifrån sig belönas.

I går hade jag äntligen tid att titta på den inspelning som en vänlig själ i USA gett mig tillgång till. Visst saknades det något bland pristagarna som fick hjärtat att hoppa till lite extra. Som underhållning dög det dock.

Jag tyckte att det kändes rätt bra när det rara paret Blake Shelton och Miranda Lambert fick ett gäng nya prydnader till vitrinskåpet. Trots de grodor som ibland hoppar ur Blakes mun är det inget större fel på hans musik, och Miranda kommer med ökande rutin att kunna axla arvet efter de som kom före.

En del utmärkelser kändes om inte fel så i alla fall inte det som jag hade röstat på. Helt rätt och något som jag hade röstat på var i alla fall Kasey Musgraves låt ”Follow Your Arrow”, traditionellt och lättsamt på ett sätt som jag saknat i många år. Och ännu bättre blev det när hon accentuerade det hela genom att riva av ”Your’e Lookin At Country” tillsammans med Loretta Lynn.

På tal om traditionellt så gjorde The Band Perry Glen Campbells ”Gentle On My Mind” mer än godkänt. En bra låt håller i alla väder och de hör begåvade ungdomarna vet vad de gör.

Till kategorin ”Bra, men kanske inte så mycket country” räknar jag bland andra Lady Antebellum, Florida Georgia Line och Luke Bryan. Artister jag gärna lyssnar till, även i konsertformat. Men kanske inte sju dagar i veckan.

Innan febern börjar påverka mitt omdöme måste jag berömma Brad Paisley och Carrie Underwood för deras insats som programledare. Proffsiga och med en rejäl portion humor höll de ihop hela prisutdelningen och jag minns särskilt den personliga hyllningen till George Strait och det kärvänliga tjuvnypet till Taylor Swift.

Det bästa har jag sparat till sist: Vince Gill fick ”Irwing Waugh Award of Execellence”, ett pris som inte delas ut med mindre än att någon befinns värdig. Priset instiftades 1983 och kortversionen av definitionen är att det ska delas ut till individer som på ett substantiellt sätt har breddat och förbättrat countrymusikens inflytande på musikindustrin. Såsom vardande ett pris främst avsett för icke artister är Vince Gill blott den andre artisten efter Johnny Cash som har fått det.

Allra sist: Garth Brooks är på gång igen, och ser ut att vara i form. Bäva månde kollegorna!

Etiketter: ,
%d bloggare gillar detta: