Archive for september, 2014

september 29, 2014

Country-SM 2014


Nej, jag inte där. Det var däremot Bo H-son Band som syns på denna video, och de var nominerade i kategorin “Pop/Rock Country”. Videon visas endast som illustration.

Frågan återstår: För vilka är titlarna och själva arrangemanget värt något?

Etiketter: ,
september 28, 2014

Söndag morgon!


Gospel, vit och svart, är en av grundpelarna för countrymusiken, glöm inte det. De som sjunger på den här videon tror på det de sjunger och det märks.

Etiketter: , ,
september 27, 2014

Det var då–Alabama “High Cotton”


En av de viktigaste grupperna för countrymusiken som helhet och för mig personligen. Låten och videon håller än.

Etiketter: ,
september 24, 2014

My Darling Clementine “The Reconciliation”


Minnen är det första jag tänker på när jag hör denna platta. Minnen från en tid när det var enklare att definiera vad som var country, eller ingen brydde sig bara det var bra musik. Men också från en tid när en tjugoårig yngling började sin transformation från new wave och brittisk pubrock …

Det är charmigt, men inte som en ursäkt för musikaliska tillkortakommanden, utan som en hängivenhet som gör att man hittar just sin publik och inte bryr sig om vad de andra tycker. Två röster i samspel som framkallar en känsla av kärleksglöd, även om lyriken talar ett annat språk. Musik som tål att både skratta och gråta till.

Detta är inte minst ett album för de som älskar duetter från countryns gyllene era och de som kom efter. George och Tammy, Dolly och Porter, och inte så lite Gram och Emmylou.

Ni som bor på sveriges framsida ser dem med fördel på Pusterviksteatern den 29/9!

Etiketter:
september 22, 2014

Miranda Lambert “Platinum”


Ett fagert yttre eller en fyndig titel gör inte ett album. Men “Platinum” är frågan om innehåll, mycket innehåll. Ett album som får mig att längta till Nashville och det bästa av vad den staden har att erbjuda. Ty Miranda kan mycket väl vara det som är bäst och mest country bland det yngre kvinnliga gardet.

Innehåll, ja här finns det mesta man kan önska sig: Bra texter, starka melodier och en röst som smidigt anpassar sig till det som ska skildras. Musik som skildrar vardagen hos den förbisedda amerikanska arbetarklassen, och som har potential att gå hem hos den svenska dito.

För svensk del ser jag “Platinum” som ett enda uppåtriktat långfinger mot alla försök att intellektualisera en i grund och botten enkel och lättförstådd musikform. Och en bra vägvisare till ett Nashville och USA bortom alla verandor …

Etiketter:
september 21, 2014

Återigen Doug Seegers


Nej, jag tycker fortfarande inte att han är unik – om jag inte tar i så att jag spricker så finns det säkert minst tusen låtskrivare och sångare av hans kaliber bara i Nashville. Det finns fler etablerade stjärnor än vad ni kan ana som undgått hans öde med minsta möjliga marginal. Och tror ni att en kvinna med samma bakgrund hade fått samma chans?

Men jag tycker ändå att SVT s fortsättning på berättelsen  om honom är sevärd:

http://www.svtplay.se/video/2332976/efter-jills-veranda/avsnitt-1-doug-seegers?type=embed&position=283

Åtminstone om man ser den som berättelsen om en ganska vanlig man som fick en unik chans och tog tillvara på den, och en bransch som har många mörka sidor.

Etiketter:
september 18, 2014

Dough S eller Doug S, det är frågan


Med all respekt för Doug Seegers och det han har åstadkommit både som musiker och människa så håller jag Dough Sahm högre. Karln’ blandade det mesta i musikväg som har kommit från Texas och gjorde smal musik för folket. Inte minst här i högan nord fanns det en djup och ömsesidig kärlek mellan honom och publiken. En kärlek som även kommer hans son till del.

Lite som jag har skrivit om Doug Sahm och hans musik:

San Antonio Records (Om hans svenska nbolag och två plattor)

Min rapport från Sir Douglas Quintet i Göteborg (En kväll att minnas)

Nu har den kommit (Senast plattan, inspelad och utgiven i Stockholm)

Och två bra album att lyssna på:

Etiketter: , ,
september 17, 2014

Faith Hill “Cry”


Som mitt liv ser ut nu räcker tiden mycket väl till att lyssna på musik, men inte till att recensera på ett meningsfullt sätt, fast det är bara frågan om några dagar till, på sin högsta höjd en vecka.

Jag lyfter därför fram en video med en suverän sångerska vars förankring inom countrymusiken blivit ifrågasatt. Kommersiellt, ja, men också mycket välgjort och country på djupet vad gäller lyriken även om musiken tar ut svängarna.

Förutom låten i sig finns det ett högst påtagligt skäl för mig att bli sentimental av den här videon. Jag förknippar den nämligen mycket starkt med min sista/senaste resa till Nashville i slutet av 2002.

Etiketter: ,
september 11, 2014

Fingerpistol ”Stepped In It Again”


En del inspelningar på den här plattan ger ett minst sagt avslappnat intryck och lyriken utmanar mer än en gång god smak, men det har jag som svensk svårt att sätta mig till doms över. Jag lever inte i deras verklighet och utsätts inte för deras utmaningar. Att märkas kräver något helt annat när man har sitt hem i Texas och inte i Sverige. Sen kan man inte bortse från en stor portion humor, något som alltid varit en viktig ingrediens i countrymusiken.

Detta är countrymusik för rökiga och dammiga danshak långt bort från civilisationen, klassiska shufflelåtar, swing och en och annan ballad. Och jag tror att den man som inte någon gång har känt någon som killen i Desperate Women ljuger!

Att räkna upp musiker som ingen känner igen är inte meningsfullt, men i Suzee Brooks har bandet en grym sångerska. Neil Flanz får man inte heller glömma, han var med när den alternativa countryn föddes, som steelgitarrist hos Gram Parsons och Emmylou Harris 1973.

Till sist: Det här är musik som är svår att beskriva. Bättre att lyssna och skaffa en egen uppfattning.

Etiketter:
september 7, 2014

Life’s Railway to Heaven


Försöker känna andakt på tåget på väg hem, med hjälp av The Oak Ridge Boys.

Etiketter: , ,
%d bloggare gillar detta: