Archive for augusti, 2014

augusti 12, 2014

Don Redmon “Walk In The Footsteps”


Om den här skivan inte har något annat så har den åtminstone ett väldigt snyggt omslag. Men det har den, och jag har svårt att tänka mig att det kommer ett bättre traditionellt skandinaviskt countryalbum i år.

Don Redmon startade som ett band av Andreas Johansson och hans pappa 2001. Jag minns min reaktion på den första hembrända skivan jag fick: ”Den här killen har talang, men en bra bit att gå och han måste göra det ensam.” Jag är glad för att han gjorde det.

Musikaliskt påminner ”Walk In The Footsteps” mig om hur det lät i skarven mellan åttio- och nittiotalen. En tid när country blev cool, när det fanns respekt för traditioner samtidigt som experimentlustan flödade. Därvidlag har Peter Dahl gjort ett jättearbete som producent. Han fångade den tidens anda perfekt, och Andreas som sångare landar någonstans mitt emellan Garth Brooks och Clint Black.

Men utan bra lyrik blir det ingen bra skiva, och det blir det lättast om man har något att berätta. Om jag inte alldeles misstar mig har Andreas ett tufft år bakom som han har bearbetat genom att göra musik av det som hänt. Öppet utan att ett blir obekvämt bjuder han på sig själv. Bra så!

Etiketter:
augusti 11, 2014

I kväll gräver jag i arkivet …


… i morgon kommer det något nytt i samma stil som denna, en platta med en av de mest betydelsefulla artisterna i det sena åttiotalets countryvåg. Nyfikna? Ledtråd: Den är svensk…

Etiketter:
augusti 6, 2014

Efter åskan …


… blev det först lite rockabilly

Brian Setzer – Rockbilly Riot! all orginal

Titeln kanske kan få någon att dra på läpparna – hur kan en artist med en drygt trettio år lång karriär bakom sig och som med god marginal passerat femtio vara upprorisk? Kanske just därför.

För Brian Setzers rockabilly anno 2014 är inte din pappas rockabilly. Lika lite som den ängsligt söker efter vad som är kommersiellt gångbart låter den en vital och levande musikform förvandlas till ett museiföremål. Så här säger han själv:

I think this album sounds to me a little bit like the first Stray Cats record," says SETZER, who is fully armed here with his trademark twang and fretboard fire."It’s rockabilly songs. It’s not just blues songs in the rockabilly style. People like to call it ‘neo-billy’ I suppose, which is some invented word that somebody came up with, but if that’s the word they want to use, I’d like to go with that because it sounds to me like it’s very modern and fresh-sounding rockabilly.

Och tolv nya originallåtar ger ett klart besked, det här inte början eller slutet utan mitt i. Musik som kommer att leva länge i min och kärestans bilar trots att vi åker fyrcylindrigt och svenskt.

Steven Casper & Cowboy Angst – Endless Sky

Nostalgi vet jag inte om jag kan kalla det, men det här är den naturliga fortsättningen på den musik som jag lyssnade på i de tidiga tjugoåren. Musik som får mig att tänka på en begåvad slyngel som släpade sig runt på pengar från sin morfars fruktodlingar och som senare raffinerades av stolta rovfåglar västerut… Ler

Denna EP handlar mycket om stämningar, både vad gäller melodierna och lyriken, och är till skillnad från mycken annan musik i gränslandet mellan americana och countryrock också oerhört välproducerad.

När kommer fullängdaren?

Etiketter:
augusti 3, 2014

Äpplet faller inte långt från trädet


Tycker ni att det är något bekant över utseendet eller hur de låter? Det är inte så konstigt, den här duon bestående av kusinerna Wil och Langdon Reid är nämligen söner till Harold och Don Reid i Statler Brothers.

Utan att bli rika och världsberömda har de skapat sig en egen roll inom countrymusiken, och därmed också bevarat en viktig pusselbit till vad som är riktig country.

Etiketter: ,
augusti 2, 2014

Country Cookin–Trisha’s Southern Kitchen


Garth Brooks har det mesta en man kan önska hemma i huset – en vacker fru som sjunger fantastiskt, har humor och lagar god mat.

“Southern” brukar betyda gott, men fett och inte särskilt nyttigt. Tyvärr kunde jag inte hitta det avsnitt när hon gör Pulled Pork i köket, jag inga hela avsnitt överhuvudtaget.

Fast det var sevärt ändå. Svarta bönor i lasagne i stället för köttfärs, helt OK. Men tofu i stället för ricotta …. Garths min är obetalbar.

Etiketter: , ,
augusti 1, 2014

Dwight Yoakam i levande livet


IMG_20140729_015204

Rapporten dröjde, och det sina skäl som hör privatlivet till. Och att rapportera kommer inte att bli lätt.

För det första så har jag väntat på det här tillfället i tjugoåtta år. Någon gång på höstkanten 1986 spelade skivhandlaren K-G en låt för mig från debutplattan. Jag var såld, och vännen T som hade försökt sälja på mig sin skruvade version av vad country är såg rätt illamående ut och förklarade efteråt att “det där spelade han bara för att provocera”. Vilken låt det var– It Won’t Hurt.

För det andra så kom jag till Göteborg trött, hungrig och förbannad av skäl som inte hör till musikens värld.

För det tredje så var det faktiskt en helt underbar konsert. Hett så in i h-e bokstavligt talat och trångt, så inledande Dim Lights Thick Smoke satt fint. Jag garanterar att det var gott om skum belysning och högljudd musik, men dessbättre ingen rök.
Det blev en lång uppvisning i konsten att skriva låtar, arrangera och framföra dem. Låter det trist – inte då. Showen bjöd på lika många överraskningar som något av hans album och den bästa var ett långt mellanspel i Turn It On, Turn It Up, Turn Me Loose bestående av ett knippe Buck Owens-låtar. Ni vet …while we’re dancin’ to an old Buck Owens song…
Trots att det var överfullt med publik hade hela konserten en intim känsla, en i mitt resesällskap sa att det kändes som att vara med i replokalen, och bättre kan det nog knappt sägas.

När kommer han igen?

Etiketter: ,
%d bloggare gillar detta: