Nickel Creek “A Dotted Line”


Art

En comebackplatta med ett band som jag aldrig har haft någon riktigt levande relation till – det blir en svår nöt att knäcka. Jag hade kunnat skrivit långa haranger om hur de slog igenom vid riktigt unga år, eller om deras betydelse för den alternativa bluegrass och folkmusiken. Men jag avstår.

I stället koncentrerar jag mig på hur det låter nu, och det är en synnerligen blandad kompott.

Inledande Where Is Love Now kan jag inte lyssna mig trött på – förtjusande harmonier och trivsamt instrumentalt småplock. Lika mycket västkusten som Kentucky, och mycket njutbart.

Likaså tar jag till mig den akustiska råcountryn i Rest of My Life. Och Destination som är som sjuttiotalets countryrock, fast akustisk och på stereoider.

Ett par väl experimentella spår drar ned betyget som ändå blir genomsnittligt. En genomlyssning innan köp rekommenderas.

%d bloggare gillar detta: