Rodney Crowell “Tarpaper Sky”


En gång i tiden sa jag att jag betraktar Rodney Crowell som den mest underskattade sångaren i Nashville. I princip gäller det fortfarande – han har ju faktiskt varit med mig på nästan hela min resa med countrymusiken. Från tiden som en av Emmylous pojkar till Diamonds and Dirt, via The Houston Kid till sist det aktuella albumet.

Rodney Crowell säljer inga jättemängder av sina album, men tillräckligt för att att var kommersiellt gångbar. Samtidigt är han en typisk kritikerfavorit. Helt enkelt för att han i egenskap av att vara “äkta vara” går hem i alla läger.

Tarpaper Sky bevisas äktheten genom att han greppar en mångfald ämnen utan att det låter krystat; en nära uppväxtskildring i The Long Journey Home, trots att det knappast är hans egen uppväxt; swamppopflirten i Fever On The Bayou; fin folkcountry i The Flyboy And The Kid.

Ibland svänger jag med floskler som “treminutersnoveller”. Det här är en roman som man gör bäst i att sträckläsa.

Etiketter: ,
%d bloggare gillar detta: