Archive for mars, 2014

mars 19, 2014

Brad Paisley i Göteborg den 23/3


Jag fick ihop livspusslet, så på söndag drar jag till Göteborg för att se Brad live för tredje gången. Första gången var på Grand Ole Opry år 2000, samma helg som han blev invald. Det ni!

Jag ser också farm emot att få stifta bekantskap med hans uppvärmare Chris Young, en mycket bra sångare och låtskrivare från det yngre gardet.

Recension av Brad Paisleys “Wheelhouse”

Recension av Chris Youngs “A.M”

Etiketter: ,
mars 18, 2014

Bo Ahlbertz “Lazy Afternoon”


Efter många år i musikbranschen sätter sig Bo Ahlbertz ned och skriver sitt musikaliska testamente. Ett testamente färgat av den amerikanska söderns ríka musikkultur. Country, Blues, Cajun, Tex-mex. Och inte minst pre-Americana typ The Band och Little Feet. Musik som passar undertecknad som hand i handske.

Kanske inte en skiva för perfektionsfascister, men för alla älskar av ett gott hantverk, med låtarna och i studion. En skiva med ett tydligt budskap från en medelålders man till en annan.

Etiketter: ,
mars 16, 2014

Den mest underskattade kvinnan i Nashville?


Vid närmare eftertanke tror jag fortfarande att hon är det. Massor av fina låtar på sitt samvete, vilket denna platta bevisar. Dessutom den första kvinna som producerade sina egna verk, och en av dem som verkligen öppnade dörrarna för de som skulle komma sen.

Falsk blygsamhet ligger för henne, hon vet att hon hör till de bästa men är aldrig stöddig. Vill ni hitta Nashvilles själ kan ni börja här.

Etiketter: ,
mars 14, 2014

Börja om från början


1992 solodebuterade Radney Foster med den numera kultförklarade Del Rio, TX 1959. Tjugo år senare återvänder han till samma platta och gör om den från grunden. Samma låtar, med ett undantag, i en annan ordning och med ett mer softat akustiskt arrangemang.

Genialt eller vansinnigt, jag håller på det förra. Men ett dylikt projekt kräver både mod och musikalitet.

Om jag går ner på låtnivå så konstaterar jag att balladen Went For A Ride och countryrockaren Hammer And Nail, medan transformation av 4/4:an Just Call Me Lonesome till en klagolåt över svunnen kärlek inte övertygar direkt, men den kommer.

Som sagt var tycker jag att idén är helt suverän och den fungerar i praktiken. Lyssna själva.

Etiketter: ,
mars 12, 2014

Sara Evans “Slow Me Down”


Jag sällar mig till den amerikanska skara som fastslår att det här albumet var värt att vänta på. Tre års intervall mellan albumen är alldeles för mycket för en av genrens främsta sångerskor.

Sara har väl för all del aldrig gjort något dåligt album, men ska jag vara ärlig så är det inte så värst mycket från senaste albumet, Stronger, som jag kommer ihåg. Slow Me Down däremot har kvaliteter som gör att jag rankar det jämsides med Real Fine Place från 2005. Till detta bidrar till att hon har återvänt till samma producent, Mark Bright.

Till sist en varning till hennes yngre kollegor: Den hör kvinnan regerar fortfarande på spinnsidan i den lite poppigare fåran. Bevis kommer när plattan släpps på Spotify.

Etiketter: ,
mars 11, 2014

Kvällslektyr


I förra veckan damp den ned i brevlådan, och återigen kan jag konstatera att gänget bakom klarar den svåra balansgången mellan trender och traditioner. Eller vad sägs om att ha The Band Perry på omslaget (och en intervju i tidningen!), samtidigt som man har kärleksfulla hyllningar till Ray Price och Phil Everly? Mer sånt!

Att det faktiskt är ett organ för en regional countrymusikförening tänker man inte på förrän man ser annonser för lokala arrangemang stångas med ditto för Dolly Partons sverigekonsert.

Innehållsförteckning för senaste numret hittar du här.

Etiketter: ,
mars 10, 2014

Thank God I’m a country boy


Av olika anledningar väljer att återvända till ett av mina favoritämnen – varför blev och är det country för mig?

För mig är det musiken som är viktigast, countrymusikens förmåga att säga väldigt mycket med få ord. Något som genomsyrar hela genren, även de av många bespottade modernare varianterna.

De yttre attributen lämnar jag åt andra, jag ser fånig ut i broderad skjorta och en hatt av märket Resistol är alldeles för dyr.

I övrigt så delar jag de kristna värderingarna med en majoritet av mina favoritartister, jag tycker alldeles för mycket om mat från södra USA och det finns många människor i Nashville och annorstädes som jag ser som mina vänner, även om det var drygt tio år sedan jag vär där.

Musik är bäst live, och samtidigt som jag gläds åt de mängder av fina amerikanska artister som gästar oss smärtar det mig att mitt liv som det ser ut nu och strikt ekonomiska skäl inte tillåter några konsertbesök. Men grattis till er andra.

Etiketter: ,
mars 7, 2014

Doug Seegers var huvudpersonen


… och då blev det bra, rentav bästa avsnittet i serien.

–  Det här är min belöning från Gud för att jag fått ordning på mitt liv. Han visar mig vad jag faktiskt kan göra med mitt liv. Hela den här resan från inspelningen av låten med Jill och Magnus till alla reaktioner nu har varit ”mind-blowing”.

Doug vet vem han ska tacka. Vår herre som med Jill Jonson och Magnus Carlsson som redskap fick en chans att rycka sig upp ur misären. Det pratas om en sverigeturné, gärna för mig om han får anständigt betalt.

Låten är grymt bra countryblues som Hank Sr hade varit stolt över. Dessutom inspelad på ett sätt som gör låten rättvisa – alla på en gång utan tillkrånglade arrangemang.

Jag sänder också en tacksam tanke i vertikal riktning för att en utstött låtskrivare fick chansen. På sätt och vis en upprättelse för de som inte fick det, inklusive några kära vänner som inte fick det.

Etiketter: ,
mars 5, 2014

Youtube …


… är faktiskt en kulturbärare av rang.

Jag har hittat de djupaste rötterna till musiken jag älskar här, det mesta av det bästa nutida finns också här, liksom alla de som föll åt sidan innan de hade nått ända fram.

Här finns även en del one hit-wonders och de som borde ha satsat på ett vanligt jobb i stället. Ja, här finns “alla”.

Och när detta är sagt och gjort: Köp favoritmusiken. Någon har betalat för den och någon måste ha betalt.

Etiketter: ,
mars 3, 2014

Hjälp era favoritartister …


.. fråga festivalen ni tänker åka till om de betalar ut vettiga gager.

Jag är övertygad om att de allra flesta festivaler är seriösa, men de som ligger på en nivå så att det vore bättre att stanna hemma och spela “på dôra” på den lokala puben gynnar ingen.

Etiketter: ,
%d bloggare gillar detta: