Archive for juli, 2013

juli 30, 2013

Natalie Maines “Mother”


Jag vet inte riktigt hur jag ska greppa den här skivan. Jag var med henne hela resan med Dixie Chicks och tyckte att hon var en frisk fläkt – men med tiden har jag kommit att inse att hon kanske aldrig riktigt hade ett countryhjärta.

När detta är sagt måste jag likväl konstatera att Mother är ett habilt rockalbum av en rutinerad debutant (!).

Producenten Ben Harper har svept in hennes röst i en sorts välpolerad americanarock, ett format som verkar bekvämare för henne än mainstreamcountry.

Med andra ord, om syftet var att utmana countryetablissmanget är Mother ett skott över målet. Var avsikten däremot att göra ett porträtt av en säregen sångerska är det helt OK.

Etiketter:
juli 27, 2013

Guy Penrod live


Eftersom jag har skrivit en del om den vita gospelns betydelse för countrymusiken gläder det mig att tala om att en av de främsta sångarna inom den genren gästar Sverige för ett antal konserter:

1/8 Löttorp, Öland
2/8 Helsingborg
3/8 Vrigstad
6/8 Hjälmargården, Vingåker
7/8 Lidköping
8/8 Västra Frölunda

Vill ni ha ett smakprov läs min recension av hans senaste album Hymns.

Eller titta på videon nedan:

Etiketter: , ,
juli 26, 2013

Brennen Leigh


… i Sverige för några spelningar. Tyvärr missade jag att lägga ut den nyheten på grund av tidernas åskväder med följande problem för några dagar sen.

Följande spelningar återstår:

Jul 27 Ingatorps bygdegårdsförening

Jul 28 Målilla Hembygdspark

Jul 29  Rojas, Vadstena

Jul 30 Berget, Degerfors

Det blir fina kvällar för de som gillar country som går i folkton. Lyssnar i förväg gör ni lämpligen på Reverb Nation.

Etiketter: ,
juli 23, 2013

Court Yard Hounds “Amelita”


Jag tror inte för ett ögonblick att Dixie Chicks har tagit en lång timeout. Och i ärlighetens namn bryr jag mig inte heller. Court Yard Hounds, med systrarna Martie och Emily födda Erwin, som själ och hjärta känns som sentida ättlingar till det ursprungliga Dixie Chicks.

“Intelligent countrypop” är en av mina favoritklyschor och här passar den utmärkt. Till skillnad från mycket annan musik plågas inte den här plattan av ett tillkämpat allvar, nej här är det mycket raka rör och en nästan fnissig stämning. Country eller inte – vem bryr sig? Vet man var man har rötterna kan ta ut svängarna utan att tappa fotfästet.

Ett av de stora plusen med Amelita är att Emily i de flesta låtarna tar den förstastämma som hon har förtjänat i väldigt många år. Martie å sin sida tar steget framåt i ett par stillsammare spår. Lägg därtill att systrarna är slipade solister på sina instrument, och ni har en komplett syskonduo.

Ett bra lyssningstips för de som har snöat in på First Aid Kit och vill gå vidare.

Etiketter: ,
juli 22, 2013

Grym Americana


Detta misshandlade begrepp när det är som bäst. En utsökt sångerska. Och ett band som inte går av för hackor.

Etiketter: ,
juli 15, 2013

Nashville–tv-serien, igen


Den 19 januari skrev jag några rader om Nashville efter att ha tittat på det första avsnittet. Nu har jag med benäget bistånd från vänner over there tittat på hela säsong 1.

Låt mig med en gång erkänna att jag har älskat den här serien från början till slut. För inkännandets glädje för platser so jag har känt igen, för bra porträtt av personer i olika skeden av karriären och livet och för skildringen av politiken som det omöjligas konst.

Andra skribenter har gjort tummen ner för att det har varit för lite eller för dålig countrymusik. Visst, det är en smaksak och det var säkerligen heller aldrig meningen att göra något slags dramadokumentär. Och jag väntar fortfarande på att den bästa dokumentären om genrens historia, “Century of Country” ska visas i Sverige.

Anmärkningar om brist på handling har också förekommit. Där ställer jag mig helt oförstående. Tre-fyra parallella handlingar som har flätats ihop när människor mötts är väl handling så att det förslår. Sen är det klart att en del typiska amerikanska företeelser som vi svenskar har svårt att ta till oss ställa till det.

Jag ser fram emot säsong två.

Etiketter: ,
juli 12, 2013

Lite om Randy Travis


Randy Travis var med från första början när jag utan påverkan utifrån skapade min egen bild av vad som är bra countrymusik. Att han nu ligger svårt sjuk, bara någon månad efter att George Jones lämnade jordelivet tjänar som en nyttig påminnelse om att vi inte får behålla någon för evigt.

Jag är säker på att han hamnar på rätt ställe när det är dags att göra den längsta resan, men käre Jesus låt honom stanna ett tag till.

Etiketter: ,
juli 11, 2013

I en annan del av Vänersborg


Den 30/7 är det festival i Vänersborg och är det festival ska det vara musik, eller hur? Ett studieförbund sponsrar en tillställning med brett utbud och det ser bra ut förutom när det gäller country, då det i vanlig ordning blir pinsamt.

Men det finns bot i en annan del av Vänersborg, dagen innan. Då är det Måndagsblues på Suads Kök och där framträder den utmärkte amerikanske singer/songwritern Robbie Fulks. Skribenten såg honom i Göteborg för ett år sedan och det gav mersmak.

Övriga tillfällen att se Robbie Fulks i Sverige den här gången:

23/7 Malmö, Folk & Rock.
24/7 Göteborg, TBA.
25/7 Stockholm, Kolingen.
27/7 Sandviken (KL: 13.00) + Uppsala, Katalin.
28/7 Gävle, CC Puben.
3/8 Skutskär, Folkets Park. (YIHAAA HOLMARNA 2013 Country festival).
6/8 Enviken, TBC.

Etiketter: , ,
juli 3, 2013

Tidlöst …


Så här kunde det låta när jag började ta countrymusiken på allvar:

Etiketter: ,
juli 2, 2013

Every Kind of Music But Country


BRAD

Tidigare publicerat i majnumret av Grästorpsmagasinet:

Well, I thought I had a big one on the line
She said listening to music was her favorite pastime.
But she told me I was trying to swim upstream
She liked every kind of music but country –Robbie Fulks

Det gick bättre för mig som vän av countrymusik – jag är sedan drygt sex år tillbaka lyckligt förlovad med en kvinna som har tagit till sig åtminstone en del av min musik. Men fördomar finns det och de tar mycket energi att bekämpa, så i stället tänker jag förklara varför jag gillar just den här musiken.

Den enklaste förklaringen är att den på ett självklart sätt knyter an till livets alla skiftningar som de gestaltar sig för vanligt folk, låt vara att det till stora delar är frågan om folk i de lantliga delarna av sydöstra USA. Det gäller även dagens popinfluerade och kommersiella country. Genren har under hela sin existens influerats utifrån, de flesta influenserna har tynat bort med tiden men en del har dröjt kvar och införlivats med huvudspåret. Och med tiden kanske kommit att betraktas som traditionell.

En bild säger mer än tusen ord och en bild som säger allt om countrymusikens rötter är The Sources of Country Music av Thomas Hart Benson. Sök på den och ni får se en fantastisk målning – jag har beundrat den där den hänger på Country Music Hall of Fame and Museum. Ett par ensamma musiker, både vita och svarta, en kyrkokör, ett tåg, en flodbåt och många andra detaljer ger den kulturhistoriska bakgrunden.

Liksom andra genrer med en engagerad lyssnarskara påverkas countrymusiken av tröttsamma diskussioner om hur det ska låta. Jag försöker hålla mig utanför och i stället räkna upp de tre ben som mitt intresse står på: Carter Family , George Jones och Emmylou Harris. Inte de jag lyssnar mest på varje dag, men själva grunden. Bäst i dag och i min värld är Patty Loveless.

Etiketter: ,
%d bloggare gillar detta: