Underlåtenhetssynder #3A


Någon gång ska jag väl komma ikapp. Och under tiden har jag kul Ler

Waz E James “Noisy Trucks”: Mörk, mollstämd alternativ country som ger mersmak. Waz skriver med en brutal uppriktigt som får mig att tänka på Steve Earle, fast med mer genomtänkta melodier. I likhet med landsmaninnan Kasey Chambers försöker ha inte heller låta amerikansk, utan gör det bästa av vad han är.

The Great Recession Orchestra “Double Shot”: Ännu en högskolekurs i en av countrymusikens djupaste rötter, den första skrev jag om här.

Detta är sanslöst bra Western Swing, eller om ni så vill, ett av de första exemplen på pöpcountry (och väldigt mycket intressantare än det mesta av den varan idag). Allt sitter perfekt, det tighta bandet, sången, produktionen och låtvalet. Jag lyfter på hatten för dessa kulturbärare och rekommenderar ett besök på http://www.newtexrecords.net/free-tunes.html för smakprov.

My Darling Clementine “How Do You Plead”: Brittisk duo som gör toppcountry från en svunnen tid, i det här fallet sjuttiotalet med några indirekta blickar mot ännu tidigare år. Förtjusande duetter om kärlek, bitterhet och svek. Så här hade nog Gram och Emmylou låtit utan burkar och flaskor. En grym platta gjord i nutid, men med respekt för det som varit. Den kommer snart ett år för sent att ta plats i min bil.

Grant Langston “Working Until I Die”: När man får reda på att en platta blev till mycket beroende på att fansen pröjsade för den blir man naturligtvis tveksam. Dessbättre visade det sig att det här var en platta som är värd att finnas. Uppvuxen i Alabama och flyttad till Los Angeles har Grant lyckats kombinera det bästa av flera musikaliska världar: lite Nashville, mer av Texas och väldigt mycket från västkusten.

Än vill man dansa, än vill man sitta ner och lyssna. Och hela tiden trivs man. Det var länge sedan jag hörde något så bra från en per definition osignad artist – det finns inte en låt som jag inte gillar här!

Etiketter: ,
%d bloggare gillar detta: